Blogginlägg från 2016-02-15

60: #14 FOUR TOPS (1960-1969)

Postad: 2016-02-15 07:58
Kategori: 60-talets bästa


Från vänster: Abdul 'Duke' Fakir, Renaldo 'Obie' Benson, Levi Stubbs och Lawrence Payton.

FOUR TOPS TOPP 3:

1. Bernadette (1967)
2. It's the same old song (1965)
3. Reach out I'll be there (1966)


SINGLAR OCH MOTOWN VAR UNDER 60-TALET en nästan oslagbar kombination med många grupper och soloartister som producerade anmärkningsvärda hitsinglar på rad. Jag borde i rättvisans namn ha med dem alla på min 60-talslista men jag har i alla fall hittills klämt in The Temptations på en blygsam placering och Stevie Wonder strax utanför.
   När jag i mitten på 60-talet upptäckte Four Tops, kan ha varit sommaren 1965 med första Tio i Topp-hitlåten "I can't help myself", var det låten och knappast gruppen som imponerade. Det var innan jag hade lärt mig Levi Stubbs namn och på bild var det fyra nästan 30-åriga gubbar som inte alls hade samma dragningskraft som alla fräcka 20-25-åringar i samtida popgrupper.
   Four Tops var fyra svarta sångare, Renaldo "Obie" Benson, Lawrence Payton, Abdul "Duke" Fakir och nämnde Stubbs längst fram, som redan 1965 hade en otrolig rutin. De gjorde sin första singel som Four Tops 1956, "Kiss me baby", men hade existerat sedan 1953 som The Four Aims. Skivproduktionen på 50-talet var sporadisk och nästa singel kom 1960, "Lonely summer". En ballad långt från popgenren och jag tänker mer på The Platters och doo-wop. Det var ännu några år kvar innan uppmärksamheten och Motown-kontraktet var ett faktum.
   De gav ut ytterligare en singel 1962, "Where you are" producerad av Bert Keyes och utgiven på jazzetiketten Riverside, som inte var varken tidstypisk eller hitmässig. Helt opersonlig gruppsång till storbandsarrangemang, jazz helt enkelt. Fram till 1963, när de skrev kontrakt med Motown, hade gruppen uppträtt på Detroits jazzscener, nattklubbar och turnerat med bland annat Billy Eckstine. I händerna på Motowns utpräglade hitinstinkter blev det något helt annat.
   Låtskrivarna Brian Holland, Lamont Dozier och Eddie Holland hade var och en på sitt håll skrivit låtar åt en mängd artister innan de 1962 skrev låtskrivarkontrakt med Motown som en enhet. Och trion kom att bli en av 60-talets framgångsrikaste låtleverantörer och producenter. Från 1963 byggde de upp The Supremes karriär med hit efter hit, bland annat fem(!) förstaplaceringar på rad under 1964-1965.
   Four Tops skulle snart följa i deras fotspår och redan på första samarbetet, "Baby I need your loving", hör man hur alla ingredienserna för detta exceptionella hitkoncept faller på exakt rätt plats. Magiska tjejkören The Andantes, rutinerade musikerna i kompgruppen The Funk Brothers med stråkarna från Detroit Symphony Orchestra som grädde på moset. En rungande start som skulle följas av ännu mer klockrena hits där upprepning och återanvändning var en tydlig ambition.
   På ytan har jag sett Four Tops 60-talsdiskografi som en enda lång framgångssaga med en oavbruten rad av hits. Verkligheten ser inte riktigt ut så. Efter "Baby I need..." kom två ganska medelmåttiga singlar, "Without the One You Love (Life's Not Worth While)" och "Ask the lonely", innan Four Tops/HDH slog till ordentligt med "I can't help myself", följdes av "It's the same old song" (som är likt titeln en snabb omskrivning av föregångaren) innan nästa lilla svacka uppstod med "Something about you" och "Shake me, wake me (when it's over)".

VI BEFINNER OSS I MAJ 1966 och H-D-H har varit ansvariga för Four Tops fyra senaste singlar som har haft en kommersiellt fallande utveckling med ett par singlar som knappt klarat sig över 20:e-platsen. Då var goda råd dyra och gruppen överger låtskrivartrions material och söker sig till andra Motown-människor. I det här fallet Ivy Joe Hunter och Stevie Wonder i ett mindre mästerverk till låt, "Loving you is sweeter than ever", med en överraskande katastrof som följd. Nådde bara en 45:e-plats på USA-listan.
   Nu var det verkligen kris i Four Tops/H-D-H/Motown-lägret men lyckan skulle mirakulöst vända och gruppens nästa tre singlar skulle hamna väldigt högt på listorna. En makalös utveckling med både låtar, produktion och röster. Först klassikern "Reach out I'll be there", sedan "Standing in the shadows of love" (apropå återanvändning är låten en variant på Supremes-b-sidan "Standing at the crossroads of love" från 1963) och den alldeles ljuvlig underbara "Bernadette". Där bevisade både Four Tops och H-D-H att de kreativt trots allt befann sig på topp.
   Kvalitén höll i sig på de övriga 1967-singlarna, "7-rooms of gloom" och "You keep running away", men en schism i slutet på 1967 mellan H-D-H och Motown-presidenten Berry Gordy Jr skakade om ordentligt i samarbetet mellan artisterna och låtskrivarna/producenterna hösten 1967. Det resulterade i att Four Tops två nästa singlar blev två covers förvånansvärt nog hämtade utanför Motown-imperiet väggar.
   "If I were a carpenter" (Tim Hardins hitlåt från 1966 med Bobby Darin) och "Walk away Renee" (Left Banke-låt från 1966) är fortfarande Holland/Dozier-produktioner och doftar Four Tops-klass men det är uppenbart en nödlösning medan schismen stoppade allt övrigt samarbete.
   På nästa singel, "Yesterday's dreams", hittade de dock en låt från fyra andra Motown-låtskrivare av en lite udda prägel. En lugn, dramatisk, vemodig men inte oäven ballad. Låtskrivartrion Holland-Dozier-Holland hade nu lämnat Motown men var ändå ansvariga för nästa Four Tops-singel, "I'm in a different world", en låt och produktion i gammal hederlig stil men publiken hade nu uppenbart tröttnat på hitreceptet ty den mottogs med likgiltighet.
   Två singlar 1969 blev en enda lång parentes i Four Tops som helhet starka 60-tal. "What is a man" är en snäll Johnny Bristol-producerad singel. Nu med producenten och låtskrivaren Norman Whitfield vid rodret resulterade nysatsningen i nygammal skåpmat från 1968, "Don't let him take your love", där den hade spelats in av både Gladys Knight & the Pips och Jimmy Ruffin. En föraning till ett mindre spännande 70-tal för de fyra sångarna i Four Tops.
   Min 60-talslista, som med stormsteg närmar sig de 10 bästa, är just nu inne i en intensiv sekvens bland artister som har väldigt omfattande singelproduktioner vilket gör det än mer spännande att bedöma helheten och sedan utse topparna. Förra veckans Manfred Mann gav under 60-talet ut hela 21 singlar och dagens grupp Four Tops gav faktiskt ut precis lika många singlar.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (12)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Februari 2016 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29            

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.