Blogginlägg

November 2015 på Håkans Pop

DEN SENASTE MÅNADEN PRÄGLADES VÄLDIGT mycket av död och terror och det påverkade givetvis musikbranschen i allmänhet och Ulf Lundell-konserten i Örebro, dagen efter terrorattentatet i Paris, i synnerhet. I ett långt mellansnack uttrycker Ulf det som många anser just nu: "Jag känner vämjelse för allt som har med religion att göra". Det känsloladdade brandtalet följdes av en osedvanligt stark version av "Gå upp på klippan" (som ni kan se och höra här). Och dessutom går det att läsa min recension av konserten.
   Musikbranschen drabbades även av andra mer eller mindre plötsliga dödsfall under mÃ¥naden. Vi tvingades ta farväl av trummisen Andy White (han spelade pÃ¥ Beatles "Love me do"-singel), New Orleans-ikonen Allen Toussaint och lÃ¥tskrivaren P F Sloan .
   Förutom Ulf Lundell-konserten fick jag live uppleva en minifestival, Rubber Duck Saturday, runt Järntorget, Temperance Movements tredje Örebro-besök och Pluras Eldkvarn-broder Carla pÃ¥ en nedskalad men fantastisk solokonsert.
   Ur arkivet med gamla konsertintryck, som tillsynes verkar oändligt stort, publicerade jag under mÃ¥naden recensioner av Ulf Lundell/Stefan Andersson/Deep Blue Something (1996), Mats Ronander som förband till Bob Dylan (1984), The Soundtrack Of Our Lives (1997) och Wilmer X (1988).
   Diskografier är ett sporadiskt men Ã¥terkommande ämne pÃ¥ HÃ¥kans Pop. Först noterade jag ett tillägg av en nysläppt liveskiva i en gammal Brinsley Schwarz-diskografi. Och sedan fick min vän Lasse Kärrbäck berätta svÃ¥righeten att samla pÃ¥ skivor frÃ¥n skivbolaget Stiff.
   Ett litet London-besök resulterade i nÃ¥gra smÃ¥ artiklar: Ett besök pÃ¥ legendariska Eel Pie Island, Beatles-afton pÃ¥ Turks Head, en levande "Imagine"-musiker och jag letade även upp huset i Barnes där den legendariska inspelningsstudion Olympic Sound Studios en gÃ¥ng höll till.
   Säsongens stora följetong, 60-talets bästa, fortsatte med omfattande historier om Aretha Franklin, Marianne Faithfull, Jimi Hendrix Experience, Spencer Davis Group och The Shanes . Och bland coverskivor upptäckte jag musik med Laura Nyro & LaBelle, Dwight Yoakam och Ramones . Och mÃ¥nadens tributeskiva tillägnades Cornelis Vreeswijk .

BLAND MÅNADENS NYA SKIVOR drog Anna Ternheim till sig stor uppmärksamhet med albumet "For the young" som är oväntat fri från de överraskningar, något som hon tidigare under karriären skämt bort oss med. Låtarna går i gamla hjulspår och skivan är som helhet en mindre besvikelse. Efter ytterligare några spelningar växer låtarna något men "For the young" blir aldrig den där hypnotiska upplevelsen som jag har varit med om tidigare vid flera tillfällen med Ternheim.
   Bryan Adams överraskar dock pÃ¥ "Don't even try", fast det i hans fall handlar om ganska allmängiltig musik, och det är ganska tydligt producenten Jeff Lynnes förtjänst. PÃ¥ lÃ¥tskrivaromrÃ¥det är det väl inte sÃ¥ mÃ¥nga nya grepp men Lynne har kanaliserat lÃ¥tarna pÃ¥ sitt sedvanliga sätt och pumpat in arrangemangsmässiga detaljer med fräscht resultat som följd.
   Kristofer Ã…ström har gjort höstens poprockskiva, "The story of a heart decay". Gitarrerna har en genomgÃ¥ende sympatisk ton pÃ¥ hela albumet, ibland elektriska, ibland akustiska, men är varken överdrivet högljudda eller överdrivet anonyma. En perfekt balans och Ã…ström bÃ¥de sjunger och skriver mycket personligt.
   Jeff Lynne är även aktuell pÃ¥ annat sätt. Han är tillbaka med ELO, kallar sig för Jeff Lynne's ELO, och "Alone in the universe" doftar bÃ¥de 70-tal, typiska ELO-arrangemang plus ett ganska förväntat eko av Beatles. Albumet är pÃ¥ inget sätt helgjutet men det finns nÃ¥gra riktigt starka lÃ¥tar, "When I was a boy", "Ain't it a drag" och "I'm leaving you".
   Eric Church tillhör tydligen countrygenren men "Mr Misunderstood" är mer amerikansk rock om än mycket personligare än mycket annat frÃ¥n USA. Som dotter till en ljudkonstnär (Carl Michael von Hausswolff) är det kanske inte sÃ¥ överraskande att 29-Ã¥riga Anna von Hausswolff har spelat in stora delar av "The miraculous" pÃ¥ PiteÃ¥s jättelika orgel. Det blir en äventyrlig och spännande resa, som en uppgraderad Bo Hansson-skiva i 2000-talet.
   David Bowies försmak "Blackstar" frÃ¥n det kommande albumet medsamma namn (8 januari 2016) har inte undgÃ¥tt mina öron. Groteskt lÃ¥ng (9:58), svÃ¥rfÃ¥ngad och är uppdelad i flera sekvenser som vore den en promo inför albumet.
   Jag har inte haft jättekoll pÃ¥ Melissa Horns fyra tidigare album men textmässigt har det väldigt ofta handlat om uppbrott och negativa känslor. Men där det gÃ¥r en tunn, tunn linje mellan depp och vemod, mellan ältande och melankoli och mellan självupptagenhet och äkthet sÃ¥ befinner sig Melissa Horn precis pÃ¥ rätt sida. "Jag gÃ¥r nu" är en typisk singer/songwriter-skiva som det ibland gÃ¥r tretton pÃ¥ ett dussin och som jag sällan orkar engagera mig i.
   En skilsmässoskiva, med alla dessa självutlämnande och privata texter, är kanske inte naturligt min kopp té, jag är sedan 25 Ã¥r lyckligt gift nämligen. Men utan att ta ut svängarna spektakulärt är produktionen (Jerker Odelholm) sÃ¥ detaljerat omsorgsfull att ingen lÃ¥t pÃ¥ skivan är stöpt i samma form och den variationen räcker lÃ¥ngt för att jag ska underhÃ¥llas.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.