Blogginlägg

Lix lever upp till förväntningarna

Örebrogruppen Lix var precis aktuella med sin albumdebut på Sjunne Fergers skivbolag Fat Records. Konserten på Lord Nelson var ett så kallat releaseparty.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 3/2 1984.

LIX
Lord Nelson, Örebro 1 februari 1984

Lix lever! Efter det soundmässigt alldeles perfekta debutalbumet var jag i min enfald rädd för att gruppen utnyttjat Sjunne Fergers fina studioresurser till bristningsgränsen för att live ha svårt att leva upp till förväntningarna.
   Ingen var gladare än jag när jag i onsdags kväll konstaterade hur väl gruppen tillvaratog skivans sound på scen. Hur de lyckas reproducera det vinnande soundet även på konsert.
   Jag märkte plötsligt hur väl den sammansatta musiken fungerade live. Hur bandets olika komponenter passade så väl ihop. Per Sporrong, bas, och Richard Sievert, trummor, var en mycket framträdande kompsektion, färgad bas och tunga trummor som gav en perfekt plattform för Anders Mobergs moderna gitarr.
   Margareta Folkesson, numera (tillfälligt?) ensam sångerska i Lix, gav gruppen dess definitivt unika sound även live. Hennes mycket fina kontrollerade stämma lyckades ge musiken och Lix dess alldeles speciella karaktär.
   Även med texterna i hand hade jag svårt att upptäcka de svepande genidragen. På scen var det dessutom näst intill omöjligt att höra texterna skrivna av engelsmannen Gray Gatehouse.
   Lix spelar inte rock'n'roll. De spelar modern musik långt bortom de traditionella rötterna där spontana infall inte är så vedertagna utan musiken följer ett strikt och förutsägbart mönster.

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.