Blogginlägg

60: #19. THE TROGGS (1966-1969)

Från vänster: Ronnie Bond, trummor, Reg Presley, sång, Pete Staples, bas, och Chris Britton, sologitarr.

THE TROGGS Topp 3:

1. Love is all around (1967)
2. Wild thing (1966)
3. I can't control myself (1966)

DET LILLA SAMHÄLLET ANDOVER I SÖDRA ENGLAND, i grevskapet Hampshire, är platsen där gruppen The Troggs kom att bildas 1964. Förutom vattenkvarnar och RAF-basen är Andover inte känt för mycket mer än just The Troggs där tre av de fyra medlemmarna i gruppen föddes. Gruppen var egentligen en sammanslagning av två lokala band, Troglodytes och Ten Feet Five, som precis hade splittrats. En sångare, två basister och en gitarrist gör inget band så när sångaren lämnar nya gruppen blir basisten Reginald Ball ny sångare. Tillsammans med gitarristen Chris Britton, basisten Pete Staples och den nye trummisen Ronnie Bond fortsatte de under det gamla gruppnamnet Troglodytes (förhistoriska grottmänniskor) för att det låg i tiden med jordnära namn, jämför exempelvis med Rolling Stones.
   1965 vann gruppen en talangtävling och skickade en demo till managern (Ã¥t bland annat Kinks), producenten och skivbolagschefen Larry Page som först av allt ändrade gruppnamnet till det mer bekväma The Troggs. Och ungefär samtidigt föreslog NME-journalisten Keith Altham att sÃ¥ngaren skulle byta namn till det betydligt tuffare Reg Presley. Det var väl, kan jag tänka mig idag, lika häftigt och marknadsföringsmässigt rätt som när Declan MacManus 1976 fick namnet Elvis Costello...
   Troggs var frÃ¥n start kontrakterade pÃ¥ Larry Pages bolag Page One som än sÃ¥ länge inte var nÃ¥gon självständig skivetikett. Därför släpptes bandets debutsingel "Lost girl" pÃ¥ CBS till absolut ingen uppmärksamhet. Märkligt ty lÃ¥ten är ett energiskt garagerockigt utbrott, med vilda gitarrer, och nu förstÃ¥r jag pÃ¥stÃ¥endet att Troggs var en av förebilderna till den engelska punkrörelsen drygt tio Ã¥r senare. I Sverige Ã¥terutgavs singeln nästan tvÃ¥ Ã¥r senare och hamnade dÃ¥ pÃ¥ Tio i Topp.
   Bara tvÃ¥ mÃ¥nader efter debuten kom Troggs-singeln som förändrade allt för bÃ¥de gruppen och 60-talsmusiken, "Wild thing". LÃ¥ten är en cover, skriven av Chip Taylor, som ett halvÃ¥r innan Troggs-versionen hade släppts i USA med gruppen The Wild Ones som fÃ¥ eller ingen har hört.. Med all säkerhet kommer det sÃ¥ kallade originalet inte i närheten av Troggs samlade kraft, Reg Presleys sexiga röst, den "Louie Louie"-liknande rytmen och det anmärkningsvärda solot mitt i lÃ¥ten.
   Under dessa researchomgÃ¥ngar i serien "60-talets bästa" upptäcker jag allt märkligare saker och i skolan för onödigt vetande lär jag mig i det här fallet att soloinstrumentet i "Wild thing"-lÃ¥ten är en okarina. Den fungerar som en lergök och spelas av bandets manager och arrangör Colin Fretcher. LÃ¥ten är, som mycket annat pÃ¥ 60-talet, inspelad i den legendariska inspelningsstudion Olympic Sound Studios i Barnes som jag har berättat mer om här.
   "Wild thing" nÃ¥dde bara en andraplats i England men nästa singel, den catchy men inte fullt lika tuffa och utmanande Presley-lÃ¥ten "With a girl like you", gick hela vägen upp i topp. Men där var det väl enkelheten och den nästan simpla refrängramsan "ba-ba-ba-ba-ba" som naglade sig fast lÃ¥ten i lyssnarens medvetande.

NU VAR SÅNGAREN REG ETABLERAD SOM LÅTSKRIVARE och når sin största höjdpunkt på Troggs nästa singel, "I can't control myself". Låten inleds med ett mäktigt "Oh, no!!!" och hade tydligen ett så känsloladdat budskap att singeln bannlystes helt i Australien.
   Trots den kommersiella framgÃ¥ngen med originalmaterial blev nästa Troggs-singel ännu en Chip Taylor-cover, "Any way that you want me", som tidigare samma Ã¥r hade givits ut pÃ¥ amerikanska singlar med Tina Mason och Liverpool Five (som trots sitt Englands-relaterade namn kom frÃ¥n Hollywood). En väsentligt snällare och mer viskande ballad med framträdande strÃ¥kar som jag misstänker att ovannämnde Frechter ligger bakom. Precis som han gjorde pÃ¥ en singel vi snart kommer till, "Love is all around", och likheten är pÃ¥fallande mellan de bÃ¥da lÃ¥tarna.
   Men "Any way that you want me" nÃ¥r inga topplaceringar och Troggs kommersiella hitstatus svajar betänkligt under de kommande singlarna. Det hjälper inte att gruppens följande singlar är skrivna av Reg Presley, den lite tuffare "Give it tome" och den mystiskt psykedeliska "Night of the long grass", för intresset för gruppen hÃ¥ller tveklöst pÃ¥ att svalna. Och är riktigt pÃ¥ botten när Page och grabbarna 1967 tar det desperata beslutet att spela in "Hi hi Hazel", en ett Ã¥r gammal cover skriven av Bill Martin/Phil Coulter som just har vunnit Schlagerfestivalen med "Puppet on a string", som med fagott i introt lÃ¥ter mer schlager än pop och ingen listplacering som följd alls.
   DÃ¥, hösten 1967 när självförtroendet är pÃ¥ nollpunkten och framtidsutsikterna inte finns, överraskar Reg Presley (som har skrivit lÃ¥ten) och Troggs med sin näst mest oförglömliga singel, "Love is all around". Den är inte bara en perfekt uppföljare till Summer Of Love och en klockren evergreen utan har ett mustigt strÃ¥karrangemang som symboliserar popbegreppet vid denna tid.
   Singlarna efter den oerhörda hitframgÃ¥ngen blev ännu en gÃ¥ng oväntat bleka. "Little girl" är en klart medioker uppföljare, "Surprise surprise (I need you)" är bättre än sin nollplacering pÃ¥ listorna men ändÃ¥ lättglömd och pÃ¥ "Hip hip hooray" är bandet plötsligt tillbaka pÃ¥ den desperata nivÃ¥n med en simpel popcover utan framtid.
   Troggs sista singelförsök pÃ¥ 60-talet, Guy Darrell-covern "Evil woman", är ett förtvivlat försök att spela hÃ¥rdare rock men helt utan varken kommersiell eller musikalisk framgÃ¥ng.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.