Blogginlägg
"Tarpaper sky"
RODNEY CROWELL
Tarpaper sky
(New West)
Rodney Crowell har eller har haft ett stort inflytande i mitt skivlyssnande liv. Redan i mitten på 70-talet gjorde han bestående intryck som medlem i Emmylou Harris kompband Hot Band. Främst genom sina kvalitéer som låtskrivare. Vem minns inte och vem glömmer aldrig hans "Till I gain control again" och ytterligare några Crowell-låtar? Hans solokarriär satte fart på andra albumet "But what will the neighbors think?" (producerad av Craig Leon (Ramones, Moon Martin, Suicide med flera) och många av hans vinylalbum från 80-talet står tryggt insorterade i skivhyllan mellan Crowded House och Cruzados.
Personlig och innerlig röst och starka kvalitativa låtar var hans signum och det är främst en låt från 1985 som har fastnat i min hjärna. "When the blue hour comes", ett naturligt låtskrivarsamarbete med Roy Orbison, låter lika bra idag som då kan jag meddela.
Crowell har regelbundet producerat skivor under alla decennier sedan dess utan att jag riktigt har fångats av sound och låtar. Bra men inte tillräckligt för att fastna i minnet. Precis den känslan fick jag när jag första gången lyssnade på "Tarpaper sky". Kvalitetsmässigt helt okej men med material utan stark profil och sound som jag inledningsvis uppfattar som ganska amerikanskt mediokert och opersonligt.
Men tack vare några städdagar i hemmet fick jag tid att lyssna vidare, skrapade lite mer på ytan och plötsligt fick skivan liv. Blandningen framstod som en styrka och många låtar har intressanta texter med hantverksmässigt om än inte unika melodier. Det ekar bekant om några låtar. Inledande "The long journey home" låter besvärande likt Per Perssons "Bortom månen och Mars" som exempel. Och avslutningslåten "Oh what a beautiful world" har hämtat mer än tre takter från John Denvers "Take me home, country roads" men det är nog medvetet ty låten är tillägnad just Denver.
En annan låt, "The flyboy & the kid", är tillägnad Guy Clark och är kanske skivans bästa låt i både innehåll, arrangemang och melodi. Mästerlige Jerry Douglas spelar ett himmelskt dobrosolo på den låten.
Annars innehåller albumet en stor positiv blandning av musik. Från lätt countrykryddade låtar till både rockabilly ("Frankie please"), bluesrelaterat material ("Somebody's shadows) och cajun ("Fever on the bayou") till fina singer/songwriter låtar som "God I'm missing you", "Famous last words of a fool in love" (duett med Shannon McNally) och "I wouldn't be me without you".
/ HÃ¥kan
Tributes: Johan Johansson
Covers #4: Moneybrother
<< | April 2014 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | |
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 | 29 | 30 |
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: