Blogginlägg från 2014-04-09

"Some piece of comfort"

Postad: 2014-04-09 14:33
Kategori: Skiv-recensioner



Den här recensionen publicerades i en kortare version ursprungligen i Nerikes Allehanda 9/4 2014.

JENNY WÅHLANDER
Some piece of comfort
(Smilfinken)


Teatermänniskor blir inte sångare/sångerskor per automatik. När jag lyssnar på Jenny Wåhlanders debutskiva som soloartist kanske det hjälper att jag inte har något förhållande till hennes teaterkarriär i mina tankar. Sångdebuten på skiva innehåller sex låtar där hon greppar populärmusikens alla grenar, från pop, ballader, country via singer/songwriter-genren och även utpräglat kommersiell listmusik till en duett med Jack Vreeswijk. Dessutom blandar hon engelska och svenska texter.
   Den här breda blandningen kan såklart uppfattas som splittrad och ofokuserad. Men jag tycker det tyder på att Jenny har haft inspiration och attityd att bjuda på så mycket som möjligt på ett begränsat utrymme. Till sin hjälp har hon haft producenten Joacim Dubbelman och ett gäng skickliga musiker, Pelle Ankarberg, Fredrik Landh, Peter Tikkanen och Clas Olofsson.
   Jenny har en finkänslig och försiktig röst som kanske förklarar att Dubbelman har "förpackat" henne bland många ballader och lite mer avskalade arrangemang där hon gör sig allra mest personlig. Som i "Laundrysong" där hennes stämma är skör och ljus men ändå framträdande. Eller i pianoballaden "Annie", en typ av powerballad efter amerikansk hitmodell som här dock bjuder på mer personlighet än power.
   Den inledande titellåten har också kommersiell hitpotential där Jenny försöker ta över Lisa Miskovskys kreativt tynande karriär. Men det är ändå på avslutningslåten "Mitt hus", duetten med Jack Vreeswijk som är skivans enda låt på svenska, Jenny imponerar mest och språket helt naturligt blir det mest personliga.

/ Håkan

Hennes röst skar som varma knivar genom blåtonad rök

Postad: 2014-04-09 07:49
Kategori: 90-talskonserter



Sedan 1987 hade Louise Hoffsten satsat på sin solokarriär som dock inte hade varit så kommersiellt framgångsrik. Men 1993 fick hon ett stort och brett genombrott med albumet "Rhythm & blonde". Skivan, som hade ett tuffare och hårdare sound, släpptes på våren 1993.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 20/12 1993.

LOUISE HOFFSTEN
Ishallen, Örebro 18 december 1993


Det var faktiskt första gången som Louise Hoffsten stod på en scen i Örebro. Ofattbart besynnerligt med tanke på hennes långa karri8är.
   Men premiären kom vid exakt rätt tidpunkt. Hon har i år gjort sin bästa och mest framgångsrika skiva (110 000 sålda ex), "Rhythm & blonde", så hennes framträdande blev inte helt oväntat kvällens stora höjdpunkt.
   En halssjuk Louise fick ställa in en konsert för en vecka sedan men av dessa skavanker anade man intet i fredagskväll. Ibland skar hennes röst som en varma knivar genom den blåtonade röken på scen.
   Hon är en kvinna som behärskar allt. Blues, rock och ballad. Allt med samma självklara naturlighet.
   Sedan omgav hon sig med ett band som var fulländat trots sitt till synes underdimensionerade manskap.
   Louises framträdande var tungt, tufft och samspelt. Med en färgsprakande show som var visuellt mycket iögonfallande.
   Hennes båda körtjejer, Lilling Palmeklint och Monica Silfverstrand, hade stor del i både det musikaliska och visuella utförandet. Båda sjöng starkt, spelade percussion, keyboards och gitarr och dansade förföriskt till Louises rutinerade stämma.
   Louise tog örebropubliken med storm. Med en rejäl dos låtar från senaste albumet. Men också några covers där den gamla omarrangerade "What a wonderful world" var precis så underbar som titeln är.
   "Hit me with your lovething" var mer dansant än Titityos hela framträdande och "The seduction of of sweet Louise" svängde mer än det mesta från Stefan Andersson.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (396)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (216)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (105)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< April 2014 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30        

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Tuffe Tom 24/07: Hej Håkan! Håller med om att Damn...kan vara höjdpunkten ihop med Hard Promis...

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.