Blogginlägg

Beagle lockade inte många

Bandet Beagle från Lund existerade under några år tidigt 90-tal. Ett popband som gjorde två mycket bra album 1992 och 1993, "Sound on sound" respektive "Within", innan de splittrades och/eller bytte namn till Favorita. På båda turnéerna som följde upp de båda albumen besökte Beagle Örebro och Ritz. Konserten 1993 ingick i gruppens andra turné.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 12/11 1993.

BEAGLE
Ritz, Örebro 10 november 1993

I den inte alltför konkurrenskraftiga genren klassisk svensk tidlös pop är Beagle mina klara favoriter.
   Deras skivor håller bra om än inte suverän standard, pop är en svårkopierad konstart på skiva. Men deras framträdanden i Örebro har vid båda gångerna lockat minimalt med åhörare.
   Beagle ser inte mycket ut för världen. Saknar direkt image och försöker inte vara någon annan än sig själva.
Så dessa "ungdomar", mellan 24 och 28 år, spelade perfekt pop för oss 50-talister.
   Men den kategorin människor är inte i majoritet på levande rockkonserter utan sitter mest hemma och hittar på skäl för att slippa lämna favoritsoffan.
   I onsdagskväll hette "skälen" en ointressant VM_kvalmatch på tv och regn i luften. Ty på Ritz var det bara ett snäpp bättre än folktomt.
   Nåväl, Beagle bjöd ändå på en rad popcharmiga melodier i inte alltför djärva arrangemang.
   Sångaren Magnus Börjessons låtar befinner sig på historisk popmark någonstans mellan Paul McCartney och Elvis Costello.
   Beagle har med bara två skivor bakom sig ett kort perspektiv på sin karriär. Påannonserade låtarna från förra skivan, knappt två år gammal, som gamla godingar.
   Det var när de spelade sin största hit, "The things that we say", som även syjuntan bredvid mig vaknade till och började klappa händerna.
   Och de fortsatte underhållas av låtar som "Nine out of ten" och "Slowdown".
   Den lättroade, starkt melodiska prägeln var ett genomgående drag under hela Beagle-konserten. Som inte bjöd på några direkta överraskningar men ett genuint popsound som jag har svårt att tycka illa om.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.