Blogginlägg

Ellen med band tog americana till en ny nivå

Foto: Magnus Sundell
ELLEN SUNDBERG & THE WIDOWMAKERS
Scandic Grand, Örebro 1 april 2015
Konsertlängd: 20:06-21:10 (64 min)
Min plats: Sittande vid ett bord ca 5 m framför scenen.

Ellen Sundbergs senaste skiva, nu tre veckor gamla "White smoke and pines", var ingen omedelbar favorit hos mig men har växt till sig under tiden. Utan att vara direkt förberedd trodde jag det huvudsakligen svenska kompet live skulle ge det atmosfäriska soundet på skivan en viss jordnära naturlighet. Men så fel jag hade. Och så mycket mer spännande det blev. Ingredienser som resulterade i en över förväntan kort men i varje sekund intressant konsert.
   Ellens kompband, hennes jämtländska trio som nu också har fått gruppnamnet Widowmakers, har till den här turnésvängen förstärkts med amerikanen och Israel Nash-musikern Nik Lee. Och då menar jag verkligen förstärkts ty killen, gitarristen och en typisk allt-i-allo gav med sina magiska ljud livesoundet en spännande prägel. Ur sin stora trollerilåda plockade han via sin gitarr fram rent ofattbara harmonier som inte bara förstärkte soundet från skivan utan gav också varje låt en egen profil som jag ibland saknar på skivan.
   Nik Lee står bokstavligen för "noise" på skivan och jag förstår nu det omöjliga att i ord förklara hur han trollar fram sina magiska ljud genom att skruva på rattar och spela E-bow som fick den sittande publiken att undra vem av musikerna på scen som spelade osynlig keyboards. Roliga ljud kan ju ge publiken sitt lystmäte, en stund, men här handlade det uteslutande om väldigt fantasifulla inpass.
   Som exempelvis när "Hollow", en av de starkaste låtarna på nya albumet, vandrade över i "Thunder man" via en explosiv övergång då trummisen Emil Karlsson, basisten Robin Lindqvist och steelgitarristen Johan Arveli (i bara strumplästen) framkallade rent magiska toner. Toner som jag tror Peter Gabriel hade nickat gillande åt. Just då, och vid flera andra tillfällen, tog Ellen med band den vidsträckta genren americana till en ny och personlig nivå.
   Det var en kort och koncis konsert där det inte fanns så mycket mer plats än låtarna från det senaste aktuella albumet. Ändå inledde Ellen lite överraskande och mot den oskrivna lagen med titellåten från förra skivan och bland extralåtarna fick vi lika oväntat Lilly Wood & the Prick-covern "Prayer in C". Innan hon och bandet avslutade med den kanske mest hitmässiga låten från nya skivan, "Vägen är lång (the road is long)", i en betydligt rockigare version.
   För övrigt verkar vägen inte vara så lång för den 21-åriga Ellen Sundberg som nästan två år efter debuten har kvar sin ljuvligt naturliga personlighet.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.