Blogginlägg

BOX #5 HITSVILLE

HITSVILLE USA: The Motown singles collection 1959-1971 (Motown, 1992)

NÄR BERRY GORDY I JANUARI 1959 (första skivan blev Marv Johnsons "Come to me", utvecklas till ett imperium, kunde han och ingen annan aldrig i sin vildaste fantasi förstå hur framgångsrik han, hans artister och låtskrivare skulle bli.
   Den här samlingen sträcker sig fram till 1971 och där nÃ¥gonstans började bolaget och artisterna minska i attraktionskraft och även till viss del ändra musikalisk riktning. Men Motown, och alla dessa underetiketter (Tamla, Soul, Gordy, V.I.P. och senare Rare Earth och Mowest) hade fram till dess, framförallt under 60-talet, varit en obeskrivlig succésaga med sÃ¥ lÃ¥nga rader av hits att det inte gick att jämföra med nÃ¥got annat.
   Det tog 15 cd-boxar upp pÃ¥ min lista, frÃ¥n plats 20 till plats 5, innan jag fastnade för en sÃ¥ kallad samlingsbox med olika artister. Singelhits, naturligtvis, med artister som oss emellan inte har gjort ett enda album vi minns med undantag för Stevie Wonder och Marvin Gaye pÃ¥ 70-talet. "Hitsville USA" är i första hand sÃ¥ sanslöst hitkoncentrerad att jag nästan blir andfÃ¥dd bara av att läsa innehÃ¥llsförteckningen.
   Innan jag skaffade samlingen 1992, en av de första cd-boxarna jag faktiskt ägde, hade jag naturligtvis hört det mesta redan. Jag följde oavbrutet de svenska radiosändningarna av musikprogram pÃ¥ 60-talet, Pop 64, Pop 65 med mera och redovisningarna av USA-listan (onsdagar) och Englandslistan (torsdagar) varje vecka, och blev givetvis matad med MotownlÃ¥tar där den ena var mer framgÃ¥ngsrik än den andra.
   Av Ã¥ldersskäl, även jag har en gÃ¥ng i tiden varit för ung, sÃ¥ missade jag tidiga Motown-original som "Money", "Please Mr Postman", "Can I get a witness", "Do you love me" och "You've really got a hold on me". Men via covers med artister som Beatles, Rolling Stones och Brian Poole & the Tremeloes finns även de lÃ¥tarna i mitt tidiga minne.
   Efter noggrant researcharbete borde mitt första minne av Motown-lÃ¥tar ha inträffat nÃ¥gon gÃ¥ng hösten 1964 och dÃ¥ var det förmodligen en av Supremes första hits som hamnade pÃ¥ Tio i topp, "Where did our love go" eller "Baby love" av vilka den förstnämnda av mycket oförklarliga skäl inte finns med i den här boxen.
   Trots boxens makalösa 104 lÃ¥tar pÃ¥ fyra cd är det, den här gÃ¥ngen av väldigt förklarliga skäl, omöjligt att ta med allting med alla artisters hits. Det blir ofrÃ¥nkomligt ett urval frÃ¥n alla de lÃ¥nga raderna av hits som obligatoriska namn som Four Tops, Temptations, Supremes och Stevie Wonder regelbundet gav ut. Hade listan pÃ¥ lÃ¥tar frÃ¥n den kvartetten varit fullständig hade det kapat av en viss bredd i boxen och inte heller lämnat plats för nÃ¥gra överraskningar.
   Av just de fyra nämnda artisterna saknar jag, förutom "Where did our love go", även lÃ¥tar som "Stop! in the name of love", "My world is empty without you", "You keep me hangin' on", "Reflections", "7-rooms of gloom", "I was made to love her" och "I'm wondering". Men till förmÃ¥n för mindre kända artister som The Contours, Carolyn Crawford, The Elgins, Chris Clark, Rita Wright och för mig ännu mindre kända men väldigt bra hits som "Two lovers" "Love's gone bad" (fantastiskt bra Chris Clark-singel) och "I can't give back the love I feel for you".
   Motown var en otrolig hitfabrik där lÃ¥tar skrevs, skivor spelades in och producerades inom samma väggar. Därför var lÃ¥tskrivarna och producenterna, ofta samma personer och ofta tillsammans i mÃ¥nga olika konstellationer, i mina öron minst lika viktiga som artisterna närmast mikrofonen. Den överlägset mest kända lÃ¥tskrivartrion var Holland-Dozier-Holland, med förnamnen Brian, Lamont och Eddie som, nästan bokstavligen, pÃ¥ löpande band levererade hit efter hit till mÃ¥nga Motown-artister.

TRIONS LÅTAR OCH PRODUKTIONER var så sanslöst framgångsrika att de 1968 nådde en gräns när de tyckte att lönen för allt deras jobb var alldeles för låg i förhållande till bolagets enorma inkomster. En schism som gjorde att de under uppmärksammade former lämnade Motown och byggde upp ett eget skivimperium. I boxen finns ett av trions allra första exempel på låtskrivande och producerande, Martha & the Vandellas singel "Come and get these memories" från januari 1963. Givetvis spännande och intressant men ändå en stor parentes bland trions övriga legendariska hits som "(Love is like a) Heatwave", nästan alla Four Tops-hitsen, "This old heart of mine", många Supremes-hits och efter Motown-tiden "Give me just a little more time" och "Band of gold" (låtar som trion av kontraktsskäl skrev under pseudonymen "Edyth Wayne").
   En av Holland-bröderna, Eddie, inledde karriären pÃ¥ Motown som artist, "Jamie" (1961) finns med pÃ¥ boxen, och detsamma gäller lÃ¥tskrivartalangen Barrett Strong som 1959 gav ut "Money". Strong skulle lÃ¥ngt senare bli framgÃ¥ngsrik textförfattare, ofta tillsammans med Norman Whitfield som frÃ¥n 1964 producerade och skrev främst Temptations skivor. Det var ocksÃ¥ teamet Whitfield-Strong som mot slutet av 60-talet utvecklades till lite mer samhÃ¥llskritiska lÃ¥tskrivare. Inom en mÃ¥nad 1970 gav Motown ut deras "Ball of confusion" (Temptations) och "War" (Edwin Starr) som Whitfield hade producerat.
   Motowns sista hitfixerade grupp var The Jackson 5 som frÃ¥n 1969 och nÃ¥gra Ã¥r in pÃ¥ 70-talet radade upp förstaplaceringar med lÃ¥tar som "I want you back" och "ABC". Men under det decenniet förändrades Motowns hela inriktning medan namn som Supremes och Temptations tynade bort, Four Tops och Gladys Knight & the Pips lämnade Motown eller som Martha & the Vandellas helt enkelt lade av.
   Ã„nnu sÃ¥ länge stabila namn som Marvin Gaye och Stevie Wonder började koncentrera sig mer pÃ¥ socialt medvetna och helgjutna album , "What's going on" respektive "Where I'm coming from". Med ett innehÃ¥ll som, förutom Marvin Gayes titellÃ¥t, inte alls tangerar hitlÃ¥tarna i boxen. Ett annat tecken pÃ¥ att Motown under senare delen av 60-talet och 70-talet förändrats, och inte längre producerade samma mängd starka originallÃ¥tar, var att fler och fler covers dök upp i bolagets utgivning. Som exempelvis "We can work it out" med Stevie Wonder, Four Tops-singlarna "If I were a carpenter", "It's all in the game" och "MacArthur Park" och det udda samarbetet Four Tops/Supremes gav 1970 ut "River deep mountain high" pÃ¥ singel.
   Jag upptäckte alltsÃ¥ Motown 1964 men det var nÃ¥gonstans hösten 1966 och vÃ¥ren 1967 som jag riktigt fÃ¥ngades av Motown-rytmerna, det magiska svänget och det oerhört välformulerade hitkonceptet. Med Four Tops-hits som "Reach out I'll be there", "Standing in the shadows of love", "Bernadette" och mÃ¥nga andra hits.
   Den där fascinerande familjekänslan pÃ¥ Motown inkluderade även studiomusikerna som socialt hade stor plats i huset och gav varje produktion sin alldeles egna profil. I boken som följer med cd-boxen finns ett intressant kapitel om de stora mängder musiker som (nästan alltid anonymt) förekom pÃ¥ Motown-skivorna. Bland de mest kända namnen var basisten James Jamerson och trummisen Benny Benjamin.
   Ovan nämnda Four Tops-hits tillhör för alltid mina personliga favoriter tillsammans med nÃ¥gra sena Temptations-lÃ¥tar, David Ruffins "My whole world ended", Jimmy Ruffins "What becomes of the broken hearted", duetten "Ain't no mountain high enough" med Marvin Gaye/Tammi Terrell och det suveräna drivet i kompet pÃ¥ Kim Weston "Take me in your arms (rock me a little while)".

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.