Blogginlägg från 2015-03-11

"White smoke and pines"

ELLEN SUNDBERG
White smoke and pines
(Rootsy)

När nyheten att Israel Nash skulle producera Ellen Sundbergs andra album började spridas, någon gång under förra året, blev jag både överraskad och skräckblandat förtjust. Det är ju för överraskningarna jag lever och lyssnar på musik och kombinationen av jämtländskt hemvävda Sundberg och Texas-rockiga Israel Nash triggade tveklöst mina fantasifulla tankar.
   PÃ¥ debuten "Black raven", sensommaren 2013, levde den amerikanska drömmen för Ellen och har nu blivit verklighet. Turnerandet tillsammans med Israel Nash och hans band hösten 2013 resulterade i den här skivan som skapat en ny musikalisk dimension som bÃ¥de överraskar och stundtals imponerar utan att ta den uppenbart raka vägen till succé.
   Ellens nya skiva är mer sökande och mindre konkret än debuten, lÃ¥tarna har ofta en suggestiv prägel där melodierna är inbäddade i arrangemangen, men det lär finnas utrymme pÃ¥ vÃ¥rens lÃ¥nga turné för materialet att växa till sig. "White smoke and pines" är pÃ¥fallande lÃ¥gmäld men ändÃ¥ musikaliskt intensiv och blir bara i nÃ¥gra korta sekvenser högljudd.
   När Ellens speciella uttryck med det personliga lÃ¥tskrivandet korsas med det jämtländska ursprunget sÃ¥ landar hennes musik pÃ¥ skivan sÃ¥ naturligt i den amerikanska ödsliga miljön där i Dripping Springs strax utanför Austin.
   Soundet pÃ¥ skivan pÃ¥minner till viss del om Israel Nashs egen skiva "Rain plans" när atmosfäriska elgitarrer, suggestiva ljud och rent hypnotiska ljudbilder möter den jämtländska personligheten. Det blir en kulturkrock men det uppstÃ¥r ocksÃ¥ spänning och inledningsvis lite osäkerhet innan melodierna efter Ã¥tskilliga lyssningar växer till sig.
   Det är som om lÃ¥tarna pÃ¥ skivans första halva flyter pÃ¥ utan att riktigt lämna tydliga avtryck efter sig. PÃ¥ den 6:38 lÃ¥nga "Hollow" framträder lite mer energi och en kraftfull refräng medan lÃ¥tens kamouflerade styrka förstärks i den lÃ¥nga avslutningen.
   PÃ¥ "Thunder man" möts det tyngre och lätt Neil Young-inspirerade kompet och Ellens mer avskalade sÃ¥ng pÃ¥ en perfekt nivÃ¥. Efter den tämligen monotona "Maze of shadows" följer skivans mest kommersiella ögonblick, "Vägen är lÃ¥ng (the road is long". Lite snabbare americana-country, än pÃ¥ skivan i övrigt, med en text och refräng som sjungs pÃ¥ tvÃ¥ sprÃ¥k, snyggt och elegant.
   Jag har lite delade känslor för "White smoke and pines" men jag är övertygad om att frÃ¥gtecken kan komma att rätas ut till utropstecken pÃ¥ den kommande turnén. En turné där Ellens band blir förstärkt med Israel Nashs gitarrist Nik Lee.

/ HÃ¥kan

Covers: Dan Tillberg

DAN TILLBERG: Gatstenar (Bellatrix, 1979)

Malmökillen Dan Tillberg var ett aktat namn som producent och skivbolagsägare i proggkretsar på 70-talet. Visserligen var han runt 1970-72 med i de svenska och danska uppsättningarna av "Hår" och "Jesus Christ Superstar" och 1973 var han medlem i duon Änglabarn, som gav ut ett album 1973, men det var 1977 som producent i studion Bellatrix, som också blev skivetikett, han började bli ett erkänt namn.
   Dan spelade in och gav ut skivor med bland annat Fiendens Musik, Niels Jensen, Mixed Media, Problem och Ronny Carlsson men inledde samtidigt ocksÃ¥ en egen artistkarriär. "Gatstenar", Rolling Stones-covers pÃ¥ svenska, blev hans debutalbum.
   Den korta historiken om Dan berättar att han övergav proggsvängen pÃ¥ 80-talet och siktade in sig pÃ¥ enklare popmusik där hans kommersiella framgÃ¥ngar nÃ¥dde sin kulmen när han tvÃ¥ Ã¥r i rad, 1985 och 1986, medverkade i Melodifestivalen. Sedan har hans sÃ¥ kallade karriär, enligt Mats Zetterbergs text i samlingsskivan "Akten tar gestalt" (2004), handlat mer om vÃ¥rdnadstvister och kraschade affärsprojekt än musik.
   Det är inte traditionell Stones-rock som har präglat soundet pÃ¥ "Gatstenar". Snarare är det respektlös musik av sin tid med nästan punkiga förtecken. I övervägande snabbt tempo, ösiga arrangemang och skrikig energi framförs lÃ¥tarna med nÃ¥gra av SkÃ¥nes halvkända musiker, Anders Lindwall, Jan Gerfast och Sven Bornemark, i kompet.
   PÃ¥ sätt och vis gÃ¥r Dan i samma fotspÃ¥r som den samtida skÃ¥ningen Kal P Dal och delar ofta samma energi i sina respektlösa coveröversättningar. I Dans fall är det framförallt Mats Zetterberg, sÃ¥ngare i Fiendens Musik, som har skrivit texterna men ocksÃ¥ vid tvÃ¥ tillfällen Dan Hylander.
   Stones-lÃ¥tarna har fÃ¥tt mÃ¥nga minst sagt fantasieggande och lustiga titlar/översättningar men jag har svÃ¥rt att uppfatta texterna i detalj i det ibland öronbedövande ekot där det dessutom sjungs pÃ¥ skÃ¥nska.
   I skivans lugnare sekvenser, "Det Blir Inte Alltid Som Man Vill" och "Andra Budet", är det enklare att höra textbudskapet. ÄndÃ¥ är det i skivans rockigaste ögonblick, "Lycklig", "Den Som Gapar Efter Mycket" och "Slutlekt", som "Gatstenar" är som bäst.
   Alla lÃ¥tarna pÃ¥ skivan har lÃ¥tskrivarcredit Richard/Jagger, en udda följordning pÃ¥ namnen och Keith Richard utan s alltsÃ¥. Vilket i det senare fallet kan förklaras med att lÃ¥tarna med ett enda undantag är frÃ¥n 60-talet. Keith började använda sitt officiella Richards först 1978 men jag ser att han redan pÃ¥ omslaget till "Exile on Main Street" heter Keith Richards.

1. Hur Var Det Med Din Morsa, Tjejen (Kom hon i skymundan)? (Have you seen your mother baby standing in the shadow)? (Keith Richard/Mick Jagger/Mats Zetterberg)
1966. Singel.
2. Kom In Och Hälsa På (Get off of my cloud) (Keith Richard/Mick Jagger/Mats Zetterberg)
1965. Singel.
3. Var Du Än Är (Ruby Tuesday) (Keith Richard/Mick Jagger/Dan Hylander)
1967. Singel-b-sida ("Let's spend the night together")
4. Lycklig (Happy) (Keith Richard/Mick Jagger/Mats Zetterberg)
1972. Från albumet "Exile on Main Street".
5. Din Första Kollision (19th nervous breakdown) (Keith Richard/Mick Jagger/Mats Zetterberg/Karl G Jönsson)
1966. Singel.
6. Det Blir Inte Alltid Som Man Vill (You can't Always get what you want) (Keith Richard/Mick Jagger/Mats Zetterberg/Karl G Jönsson)
1969. Singel-b-sida ("Honky tonk women").
7. Mammas Jakt PÃ¥ Kickar (Mother's Little helper) (Keith Richard/Mick Jagger/Mats Zetterberg)
1966. Från albumet "Aftermath"
8. Den Som Gapar Efter Mycket (Let's spend the night together) (Keith Richard/Mick Jagger/Mats Zetterberg)
1967. Singel.
9. SÃ¥ Bra Ihop (Live with me) (Keith Richard/Mick Jagger/Mats Zetterberg)
1969. Från albumet "Let it bleed".
10. Slutlekt (The last time) (Keith Richard/Mick Jagger/Mats Zetterberg/Karl G Jönsson)
1965. Singel.
11. Andra Budet (Play with fire) (Keith Richard/Mick Jagger/Dan Hylander)
1965. Singel-b-sida ("The last time").
12. Det Är Jag Som Är Mick (Jumpin' Jack Flash) (Keith Richard/Mick Jagger/Mats Zetterberg)
1968. Singel.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.