Blogginlägg

"Israel Nashs rain plans"

Postad: 2013-10-03 15:10
Kategori: Skiv-recensioner



Den här recensionen publicerades i en kortare variant ursprungligen i Nerikes Allehanda 10/10 2013.

ISRAEL NASH
Israel Nash's rain plans
(Rootsy)


Den här skivan marknadsförs som Israel Nash Gripkas nya album men amerikanen och Örebrobekantingen har 2013 tappat sitt efternamn om man ska vara riktigt noga. Musikaliskt har han också delvis tappat kontakten med det tidigare så genomgående råa och otyglade musikaliska uttrycket.
   Han har vid upprepade tillfällen på sina turnéer i Sverige gått i Neil Youngs musikaliska fotspår där den elektriska gitarren mer eller mindre fått ett eget liv. Jag har noterat hans framfart i Örebro många gånger. Det inleddes 2011 på Live At Hearts andra upplaga med en trädgårdsspelning dagen efter på öster, fortsatte med en konsert våren 2012 och sedan en privat spelning kvällen före midsommarafton.
   På alla de här spelningarna har den tunga gitarrocken regerat liksom på liveskivan "Live at Mr Frits" och förra studioalbumet "Barn doors and concrete floors".
   På nya skivan kan vi skönja ett litet annat sound. För drygt ett år sedan flyttade han och familjen från New York till en ranch utanför Austin i Texas. Den miljön bland taggiga kaktusar och skallerormar har lockat fram en lite mjukare form på Gripkas rockmusik.
   Bandet bakom är oförändrat med bröderna McClellan, gitarristen Joey och basisten Aaron, steelgitarristen Eric Swanson och trummisen Josh Fleischmann på kända positioner. Men materialet har ändå fått en luftigare och mer intressant karaktär. I några av de mer countryfierade låtarna påminner Israels röst faktiskt om Gene Clark.
   I övrigt känner man igen Gripkas grovhuggna sätt att sjunga, på exempelvis "Woman at the well", fast det nya atmosfäriska soundet, stundtals vackra arrangemanget och makliga tempot inledningsvis bäddar in låten snyggt och elegant.
   Låtarna som följer, "Through the door" med en vacker steelgitarr och äventyrliga "Just like a water", understryker ambitionen att bjuda på något överraskande. Men sedan fastnar han i de typiska Neil Young-influenserna.
   "Who in time" och "Rain plans" är verkligen kopior ur Youngs kända repertoar, både bokstavligen och känslomässigt. Som den fem minuter långa instrumentala avslutningen på titellåten och sedan den galna elektriska taggtrådsgitarren som dyker upp med jämna mellanrum på slutet av låtarna. Sådant som kanske passar liveformatet bättre.
   De elektriska överdimensionerade sekvenserna stör helheten och tar uppmärksamhet från en fantastisk låtar som "Myer Canyon" och det läckra, vackra introt till "Iron of the mountains".

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (485)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (77)
Konserter (237)
Krönikor (173)
Larm (20)
Listor (54)
Maxi12" (35)
Minns (155)
Örebro (95)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Oktober 2013 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31      

Rikard Bengtsson 22/01: Dubbelgura-bilden är ju från Domino 1978. Den sista bilden på Lowe kan vara f...

Björn 24/12: Små marginaler, men den här är i topp år 2000 med The United States Air Forc...

Björn 23/12: Merry Jul o Gott Nytt År, tack för ännu ett år med ypperlig journalistik och...

Claus Stenhøj 24/10: "Bucket T" endast i Sverige? Se her: https://www.discogs.com/release/3904137-Th...

Claus Stenhøj 24/10: Mycket fin genomgang. Men du er lite hård ved The Troggs, som visseligen var et...

Janne Lennell 11/10: Håller med dig; fantastisk konsert men saknade lite fler låtar från senaste, ...

Uffe Pop 10/10: Jag såg Wilmer X på ett utsålt Nalen.....vilken energi, vilket ös..toppen! N...

Per 6/10: Håll utkik efter Vampyrernas comeback 2022/2023! En fyralåtars demo från janu...

Janne Lennell 2/10: Beside Bowie: Mick Ronson story. Tack för tipset! Har jag helt missat, ska abs...

Björn Stein 14/09: Ett videotips till de tre. Beside Bowie: The Mick Ronson Story finns på denna l...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.