Blogginlägg från 2013-10-16

Inside information från Dave Edmunds

Postad: 2013-10-16 23:39
Kategori: Blogg


För tredje gången på några månader är Dave Edmunds tillbaka i Sverige för ytterligare en liten turnésväng med sitt svenska kompband. Min vän Lasse Kärrbäck, Mickey Jupp-experten, hade fått i uppdrag att hämta upp honom på Arlanda ikväll för att köra honom till hotellet i Stockholm. Imorgon torsdag 17 oktober inleder Dave sin turné med en spelning på Debaser/Medis i Stockholm.
   Dave landade lite försenat med British Airways-flyget BA 782 från London kl 20:45 men utan gitarr för den fanns redan i Sverige.
   Under resan in till Stockholm fick Lasse och Dave en unik kontakt som enligt Lasse resulterade i ett scoop när Dave förklarar att han aldrig har spelat i ett band som hette The Image. En felaktig uppgift, enligt Dave, som har spridits i många år i allt från Wikipedia och nu senast i Record Collector. The Image var ett band som 1965-1966 gav ut tre singlar på Parlophone, som kostar skjortan i samlarkretsar, men som alltså Dave aldrig har haft något med att göra.
   Lasse:
   "Han vet inte ens vad det är för band. Han såg det själv i RC för en månad sedan när artikeln om honom publicerades. Dave berättade vidare att han inte vill bli ihopkopplad med Human Beans. Detta eftersom EMI själva bestämde namnet på bandet utan att nämna hans namn. Så trots att han spelat in under det gruppnamnet vill han inte bli förknippad med det."
   Lasse fortsätter:
   "The Image-uppgiften är ingen liten felaktig detalj, detta är något som kostat samlare oerhörda pengar under många år. Record Collector Price Guide haft med skivorna i alla värderingslistor genom åren. Senast stod de i 40 pund, ungefär 39,50 pund för mycket. Men det är bara vad RRPG värderar dem till. I själva verket går dom för 75 pund eller mer..."

Så här ser de svenska turnédatumen ut för Dave Edmunds under den närmaste månaden:
   17/10 Stockholm, DeBaser/Medis
   18/10 Motala, Folkets Hus & Park
   19/10 Lönsboda, Granada
   15/11 Malmö, KB
   16/11 Göteborg, Trägårn

/ Håkan

Covers: Lars Fernebring

Postad: 2013-10-16 07:55
Kategori: Cover-skivor

LARS FERNEBRING: Ödets nyckfullhet (Rootsy, 2013)

Många äro kallade när det gäller att spela in covers på Bob Dylan-låtar. Och några ägnar hela album åt just det ämnet. Jag har haft nöjet att uppmärksamma flera i min covers-kategori på den här sidan, Bryan Ferrys "Dylanesque" och faktiskt många svenska album (ofta med Mikael Wiehe som gemensam nämnare), men det finns fler att upptäcka och uppmärksamma. Med bland annat Dan Tillberg, Hollies. Steve Gibbons Band, Thea Gilmore och Coulson, Dean, McGuinness, Flint, som det säkert finns anledning att återvända till.
   Bara i Sverige har det producerats ett antal album med genomgående Dylan-covers och just idag släpps det ytterligare ett med skåningen Lars Fernebring. Redan för tio år sedan gav han ut ett album, "Inte ens ett farväl", med uteslutande Dylan-låtar på svenska. En skiva som uppenbart försvann i den stora skivfloden. Förhoppningsvis går inte "Ödets nyckfullhet" samma öde till mötes för den är värd att uppmärksammas av alla oavsett genuint Dylan-intresse.
   Fernebring är alltså identisk med den Ferne som för 40 år sedan gäckade svensk showbiz som ena halvan i den satirkryddade duon Risken Finns tillsammans med Gunnar Danielsson. En hämningslös och högljudd drift med moral, humor och religion. Som Dylan-coverartist är Fernebring nästan det helt motsatta. Lågmälda, lugna och akustiska tolkningar med riktigt genomarbetade och seriöst skrivna texter av Fernebring själv.
   Poesin på skivan överraskar mig, den här lugna, avslappnade, tillbakalutade och homogena prägeln på skivan överraskar också och Fernebrings röst är mer än en överraskning för en som har skrikiga och grovt provocerande Risken Finns som ett outplånligt minne.
   Urvalet av låtar är inte alls så förutsägbart på Fernebrings skiva och det är få översättningar eller tolkningar som jag uppfattar som upprepning när han går i samma fotspår som andra kända Dylan-textförfattare som Wiehe, Mats Zetterberg eller Dan Hylander.
   Musikaliskt är det alltså lågmält på skivan men inte alls något lågbudgetprojekt. "Ferne", som spelar både munspel, banjo och dobro, omger sig med fem musiker av vilka jag bara känner igen en (Thomas Wiehe på akustisk gitarr). Där Martin Landgren, klaviatur och accordion, och Ulf "Proffis" Oldehed, national steelguitar och akustisk gitarr, är en smakfull ryggrad i ett komp som saknar trummor. Oldeheds akustiska gitarrsolo på "Jag försvinner" och några andra låtar låter väldigt bra.
   Bäst på skivan är "Mannen i svart", "Skuggorna växer", "Världen utanför" och den lätt texmex-kryddade tolkningen av "Hon väljer själv i alla fall".


Innehåll:
1. Vägen utan spår ("Señor")
1978. "Street-legal".
2. Jag försvinner ("Going, going, gone")
1974. "Planet Waves".
3. Allt är försent ("Mississippi")
2001. "Love and theft". Första officiella versionen av låten gjordes av Sheryl Crow redan 2008.
4. Kommer du imorgon ("Meet me in the morning")
1975. "Blood on the tracks".
5. Mannen i svart ("Man in the long black coat")
1989. "Oh mercy".
6. När dagen sakta vaknar ("Mr tamboruine man")
1965. "Bringing it all back home".
7. Skuggorna växer ("Not dark yet")
1997. "Time out of mind".
8. Det var då ("Things have changed")
2000. "Wonder boys" (soundtrack).
9. Ödets nyckfullhet ("Simple twist of fate")
1975. "Blood on the tracks".
10. Hon finns alltid kvar ("If you see her, say hello")
1975. "Blood on the tracks".
11. Men va fan det får gå ("Don't Think twice, it's alright")
1963. "The freewheelin' Bob Dylan".
12. Hon väljer själv i alla fall ("Love minus zero, no limit")
1965. "Bringing it all back home".
13. Världen utanför ("Shelter from the storm")
1975. "Blood on the tracks".

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (419)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (54)
Konserter (222)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (114)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Oktober 2013 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31      

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...

Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...

Mats 26/07: Detta är en av 70-talets absolut viktigaste plattor för mig. Såg Tyla Gang på Ho...

TuffeTom 8/07: Beklagar Johan S. Jag missade ditt inlägg. Blev ju en kopia av det du redan s...

TuffeTom 8/07: Håller med om att debuten som soloartist var mycket bra. Men möjligen har du m...

Hans Schönning 4/07: Borde förstått det. Dina texter är alltid underhållande. Vi är ganska svältfödda...

Hans Schönning 3/07: Första Young-albumet kom 1969 och sålunda 50 år sedan. Inte 40 som du felatigt s...

Johan S 1/07: Hmm, måste nog protestera lite mot slutstycket. Henley har ju inte gjort så mång...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.