Blogginlägg

"White smoke and pines"

Postad: 2015-03-11 10:41
Kategori: Skiv-recensioner



ELLEN SUNDBERG
White smoke and pines
(Rootsy)


När nyheten att Israel Nash skulle producera Ellen Sundbergs andra album började spridas, någon gång under förra året, blev jag både överraskad och skräckblandat förtjust. Det är ju för överraskningarna jag lever och lyssnar på musik och kombinationen av jämtländskt hemvävda Sundberg och Texas-rockiga Israel Nash triggade tveklöst mina fantasifulla tankar.
   På debuten "Black raven", sensommaren 2013, levde den amerikanska drömmen för Ellen och har nu blivit verklighet. Turnerandet tillsammans med Israel Nash och hans band hösten 2013 resulterade i den här skivan som skapat en ny musikalisk dimension som både överraskar och stundtals imponerar utan att ta den uppenbart raka vägen till succé.
   Ellens nya skiva är mer sökande och mindre konkret än debuten, låtarna har ofta en suggestiv prägel där melodierna är inbäddade i arrangemangen, men det lär finnas utrymme på vårens långa turné för materialet att växa till sig. "White smoke and pines" är påfallande lågmäld men ändå musikaliskt intensiv och blir bara i några korta sekvenser högljudd.
   När Ellens speciella uttryck med det personliga låtskrivandet korsas med det jämtländska ursprunget så landar hennes musik på skivan så naturligt i den amerikanska ödsliga miljön där i Dripping Springs strax utanför Austin.
   Soundet på skivan påminner till viss del om Israel Nashs egen skiva "Rain plans" när atmosfäriska elgitarrer, suggestiva ljud och rent hypnotiska ljudbilder möter den jämtländska personligheten. Det blir en kulturkrock men det uppstår också spänning och inledningsvis lite osäkerhet innan melodierna efter åtskilliga lyssningar växer till sig.
   Det är som om låtarna på skivans första halva flyter på utan att riktigt lämna tydliga avtryck efter sig. På den 6:38 långa "Hollow" framträder lite mer energi och en kraftfull refräng medan låtens kamouflerade styrka förstärks i den långa avslutningen.
   På "Thunder man" möts det tyngre och lätt Neil Young-inspirerade kompet och Ellens mer avskalade sång på en perfekt nivå. Efter den tämligen monotona "Maze of shadows" följer skivans mest kommersiella ögonblick, "Vägen är lång (the road is long". Lite snabbare americana-country, än på skivan i övrigt, med en text och refräng som sjungs på två språk, snyggt och elegant.
   Jag har lite delade känslor för "White smoke and pines" men jag är övertygad om att frågtecken kan komma att rätas ut till utropstecken på den kommande turnén. En turné där Ellens band blir förstärkt med Israel Nashs gitarrist Nik Lee.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (419)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (54)
Konserter (222)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2015 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31          

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...

Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...

Mats 26/07: Detta är en av 70-talets absolut viktigaste plattor för mig. Såg Tyla Gang på Ho...

TuffeTom 8/07: Beklagar Johan S. Jag missade ditt inlägg. Blev ju en kopia av det du redan s...

TuffeTom 8/07: Håller med om att debuten som soloartist var mycket bra. Men möjligen har du m...

Hans Schönning 4/07: Borde förstått det. Dina texter är alltid underhållande. Vi är ganska svältfödda...

Hans Schönning 3/07: Första Young-albumet kom 1969 och sålunda 50 år sedan. Inte 40 som du felatigt s...

Johan S 1/07: Hmm, måste nog protestera lite mot slutstycket. Henley har ju inte gjort så mång...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.