Blogginlägg

Efterlängtad triumf för Lilja

Foto: Magnus Sundell
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 6/9 2013.

MATHIAS LILJA
Level/Live At Heart
4 september 2013

Det krävdes inga fyrverkerier för att starta Live At Heart på onsdagskvällen. Det räckte så bra med den lokale giganten Mathias Lilja med kompband och en rad starka originalsånger.
Mathias har tagit god tid på sig. Ska man räkna med garagerocksejouren i Strollers på 90-talet så närmar sig hans karriär 20 år. Det är just tack vare det långsamma utvecklandet som mångfasetterad artist han nu firar sin efterlängtade solotriumf. När sedan det egna låtskrivandet på onsdagskvällen visade sig vara en majoritet av den 40 minuter långa repertoaren på scen kändes det som om Mathias nu är en etablerad soloartist.
   Mathias har under många år varit en makalös gitarrist i alla olika sammanhang men lämnade i onsdagskväll över de mest hisnande musikaliska uttrycken till sitt lilla stabila kompband, Clas Olofsson på sina eleganta steelgitarrer, Fredrik Landhs många gånger fjäderlätta trummor och Henrik Winds till synes enkla men suveräna basspel-
   Steget upp till nivån som personlig soloartist ligger i hans egenskrivna material, låtarna som ska fylla soloalbumet som kommer i höst, och en underbart soulstänkt röst. Materialet har, vad jag förstår, slipats i oändlighet och får nu äntligen möta offentligheten i sin helhet. Hans låtskrivande är inte fri från influenser av andra låtskrivare, kanske främst Townes Van Zandt.
   Men i onsdagskväll var det åtta av Mathias egna låtar som spelade en stor och viktig huvudroll. I det klockrena ljudet var det många fina musikerinsatser som spetsade till underbara låtar som "Don't fade on me", "Give it all away" och "I will stay". Sånger och ett fantastiskt framförande som gav den numera allmängiltiga genren singer/songwriter en ny och skinande vacker dimension.

/ Håkan

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.