Blogginlägg

Färgstarkt på gränsen till bländande

Foto: Bernt Ridderström
GÖRAN SAMUELSSON
The Big Ben, Stockholm 13 maj 2013
Konsertlängd: 20:13-21:00 och 21:05-21:59 (102 min)
Min plats: Sittande ca 6 m till vänster från scenen.

Det finns en allmän uppfattning, kanske mest hos artister och musiker, att konserter ska vara tekniskt ofelbara, planerat genomtänkta och med alla ackord på exakt plats. Det regelverket existerar inte i min värld. Och när värmlänningen Göran Samuelsson, efter konserten i söndags, i ett Facebook-inlägg ursäktar sig med "Det var en lätt strulig kväll (där jag stod för det mesta strulet, gitarrbatteriet la av och jag glömde en del texter) men i det stora hela blev det en afton att minnas och vara nöjd med" är det ju helt ovidkommande att några missade textrader eller lite strejkande teknik ska kunna påverka helhetsintrycket på en konsert.
   Nej, det betydde sÃ¥ mycket mer att personligheten, alla de starka sÃ¥ngerna, ansprÃ¥kslösheten och den mänskliga humorn fick ta stor plats för en kväll. PÃ¥ en konsert som, trots allt, innehÃ¥ll en rad magiska musikaliska insatser, främst frÃ¥n geniet och gitarristen Bengan Blomgren. Mitt i huvudstadens hjärta pÃ¥ den lilla gemytliga scenen i källaren pÃ¥ puben Big Ben pÃ¥ Folkungagatan i Stockholm bjöds vi i mÃ¥ndags kväll pÃ¥ en bÃ¥de underhÃ¥llande, engagerande och generös föreställning.
   Värmlänningen Göran Samuelsson har en imponerande stor skivproduktion bakom sig sÃ¥ repertoarmässigt hade han inga problem att fylla upp de över 100 minuterna pÃ¥ scen med intressant material frÃ¥n olika tider. Han ska strax gÃ¥ in i inspelningsstudion tillsammans med Bengan och vi hade väl nÃ¥gra förväntningar pÃ¥ nytt material och fick en mycket fin, ödmjuk och känslofylld visa bland extralÃ¥tarna, "Tick tack". En sÃ¥ng tillägnad minnet av vännen, skÃ¥despelaren och nyligen bortgÃ¥ngne Stig Torstensson.
   PÃ¥ den setlista (se nedan) jag "knyckte" frÃ¥n Göran efter konserten kan vi läsa att det fanns ytterligare en ny sÃ¥ng planerad att framföras, "5+5", men den fÃ¥r vänta pÃ¥ offentlighetens ljus till ett senare tillfälle. Även den lÃ¥t som kan beskrivas som Görans senaste hit, "Svarta moln", försvann oplanerat frÃ¥n konserten.
   Just blandningen och bredden pÃ¥ material i Göran Samuelssons repertoar, där det ständigt pendlade mellan emotionella visor och mer humoristiska reflektioner, är ju styrkan och personligheten i hans ännu sÃ¥ länge katastrofalt förbisedda karriär. När han sedan pÃ¥ ett alldeles fantastiskt underhÃ¥llande sätt berättade sina färgstarka historier förvandlades även mellansnacken till stor och komisk konst.
   Historier om bÃ¥de Totta, Hans Villius (!),Plura, iraniern Reza Gazemzade i Sunne och den amerikanska Crossroads-myten, som jag är absolut okunnig att Ã¥terberätta i bÃ¥de skrift och tal, bör upplevas live för att komma helt till sin rätt. Ge Göran Samuelsson ett tv-program där sÃ¥ng, musik och snack kommer att bli en alldeles naturlig och underhÃ¥llande mix.
   Göran är ingen oäven gitarrist men i skuggan av eleganten Bengan Blomgren var det tämligen lätt att hamna just i skuggan i mÃ¥ndags. Den rutinerade gitarristen växlade mellan slide och vanlig akustisk gitarr och presenterade himmelska solon, lätt bluesiga riff och underbart komp med samma lÃ¥gmälda och ansprÃ¥kslösa gest. I nÃ¥gra längre utvecklade solon lät det stundtals som att han hade växt ihop med sitt instrument men han tappade aldrig den röda trÃ¥den.
   "Jag är den grÃ¥ massan sammansatt" var en av Görans textrader som jag snappade upp under kvällen. En textrad som knappast kan vara mer orepresentativ för Göran Samuelsson. Den första visuella kontakten med honom kanske kan ge den felaktiga bilden men när texter, melodier och en stor personlighet sammanfogas till en scenartist blev det färgstarkt pÃ¥ gränsen till bländande.
   Inför en liten men lyssnande och stundtals allsÃ¥ngssjungande publik, med Basse Wickman och Lasse Lindbom i spetsen, gav Göran och Bengan lÃ¥gmäld dramatik ett ansikte i mÃ¥ndagskväll.

Foto: Håkan PetterssonHär ser ni anledningen till att Göran Samuelsson missade nya "5+5" och hitlåten "Svarta moln": "Setlistan brukar ligga vid min vänstra fot, nu låg den till höger och jag fick dålig koll..."



/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.