Blogginlägg
Föryngrat band med hög energi
Bilder: Jan-Aage Haaland"Nya" Tullamore Brothers. Från vänster: Thomas Gustafsson, Simon Nyberg, Kajsa Zetterlund, Olle Unenge och Mats Lindström.
TULLAMORE BROTHERS
East West Sushi, Örebro 4 maj 2013
Konsertlängd: 22:06-22:48 och 23:12-23:50 (80 min)
Min plats: Huvudsakligen sittande ca 17 m från scenen.
Var går gränsen mellan ung och gammal? En omöjlig och oväsentlig fråga att svara på i allmänhet och om den nygamla upplagan av Tullamore Brothers i synnerhet. Den 25 år gamla irländska traditionella kvintetten har precis föryngrat manskapet med Simon Nyberg på mandolin, 12-strängad gitarr och sång. Tommie Bender har valt att stiga av Tullamore-tåget och den osvikliga rutinen är nu ersatt av ungdomlig energi men samma fantastiska skicklighet.
På sin tredje spelning med bandet visade Simon att han redan har växt in i bandet både socialt och musikaliskt- Tillsammans med unga fioltjejen Kajsa Zetterlund bildar han en ungdomlig front som bara kan uppfattas som positiv när det handlar om gammal traditionell irländsk folkmusik.
Den där ungdomliga energin smittade i lördagskväll också av sig på bandets "gamlingar". Mats Lindström klättrade på monitorer medan han ofta spelade snabbt på sin irländska bouzouki, Thomas Gustafsson höjde stämningen med sina aviga kommentarer mellan sitt skickliga kunnande på alla flöjter, dragspel och säckpipa och mannen längst fram och ende originalmedlemmen Olle Unenges sång och rutinerade ledarskap var som en trygg och underhållande grund.
Vid ett tillfälle, jag tror det var under "The shores of Botany Bay", stod hela bandet och hoppade på scen. Häpnadsväckande energiskt alltså. Och publiken på East West Sushi gillade vad de såg och hörde.
Det var tredje gången på kort tid i vår, i januari och mars (St Patrick's Day), som jag upplevde Tullamore-bandet live men det var första gången jag lyssnade mer koncentrerat utan att behöva gå in på djupare analys. Mest spännande var givetvis Simons inträde i ett band som så bokstavligen lutar sig mot tradition och rutin. Sedan var det svårt att inte imponeras och fullständigt älska Kajsas inspirerande fiolspel som stundtals var både ösigt och ekvilibristiskt.
Från "Beggars song" till det naturliga finalnumret "Rare ould mountain dew" var konserten en underhållande enhet i både sång och musik. Där det blandades friskt mellan låtar från bandets senaste skiva "Still going wrong" och i sammanhanget kända låtar som "Molly Malone" och "Wild rover".
/ Håkan
Singlar#14: BILLY BREMNER
Singlar#13: THE LIGHTNING SEEDS
<< | Maj 2013 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...
Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...
Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...
Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...
Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...
Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...
Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...
Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...
Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...
Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...


Kommentarer till blogginlägget: