Blogginlägg

Föryngrat band med hög energi

Postad: 2013-05-05 18:19
Kategori: Konserter


Bilder: Jan-Aage Haaland"Nya" Tullamore Brothers. Från vänster: Thomas Gustafsson, Simon Nyberg, Kajsa Zetterlund, Olle Unenge och Mats Lindström.


TULLAMORE BROTHERS
East West Sushi, Örebro 4 maj 2013
Konsertlängd: 22:06-22:48 och 23:12-23:50 (80 min)
Min plats: Huvudsakligen sittande ca 17 m från scenen.


Var går gränsen mellan ung och gammal? En omöjlig och oväsentlig fråga att svara på i allmänhet och om den nygamla upplagan av Tullamore Brothers i synnerhet. Den 25 år gamla irländska traditionella kvintetten har precis föryngrat manskapet med Simon Nyberg på mandolin, 12-strängad gitarr och sång. Tommie Bender har valt att stiga av Tullamore-tåget och den osvikliga rutinen är nu ersatt av ungdomlig energi men samma fantastiska skicklighet.
   På sin tredje spelning med bandet visade Simon att han redan har växt in i bandet både socialt och musikaliskt- Tillsammans med unga fioltjejen Kajsa Zetterlund bildar han en ungdomlig front som bara kan uppfattas som positiv när det handlar om gammal traditionell irländsk folkmusik.
   Den där ungdomliga energin smittade i lördagskväll också av sig på bandets "gamlingar". Mats Lindström klättrade på monitorer medan han ofta spelade snabbt på sin irländska bouzouki, Thomas Gustafsson höjde stämningen med sina aviga kommentarer mellan sitt skickliga kunnande på alla flöjter, dragspel och säckpipa och mannen längst fram och ende originalmedlemmen Olle Unenges sång och rutinerade ledarskap var som en trygg och underhållande grund.
   Vid ett tillfälle, jag tror det var under "The shores of Botany Bay", stod hela bandet och hoppade på scen. Häpnadsväckande energiskt alltså. Och publiken på East West Sushi gillade vad de såg och hörde.
   Det var tredje gången på kort tid i vår, i januari och mars (St Patrick's Day), som jag upplevde Tullamore-bandet live men det var första gången jag lyssnade mer koncentrerat utan att behöva gå in på djupare analys. Mest spännande var givetvis Simons inträde i ett band som så bokstavligen lutar sig mot tradition och rutin. Sedan var det svårt att inte imponeras och fullständigt älska Kajsas inspirerande fiolspel som stundtals var både ösigt och ekvilibristiskt.
   Från "Beggars song" till det naturliga finalnumret "Rare ould mountain dew" var konserten en underhållande enhet i både sång och musik. Där det blandades friskt mellan låtar från bandets senaste skiva "Still going wrong" och i sammanhanget kända låtar som "Molly Malone" och "Wild rover".

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (408)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Maj 2013 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31    

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Björn Stein 27/02: Tack Håkan...3+7=11 ...

Dan Jansson 25/01: Hej! Läser med nöje din artikel om Basse Wickman. Själv håller jag på med en ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.