Blogginlägg

Övertygande personliga Cash-tolkningar

Postad: 2013-04-21 11:27
Kategori: Live-recensioner

Foto: Magnus SundellAnna Stadlings trio på East West Sushi i fredagskväll. Från vänster Andreas Nordell, Anna Stadling och Pekka Hammarstedt.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i en kortare version i Nerikes Allehanda 21/4 2013.

ANNA STADLING
East West Sushi, Örebro 19 april 2013
Konsertlängd: 22:06-22:42 och 23:00-23:50 (86 min)
Min plats: Stående ca 7 m från scenen.


Vi visste att konserten skulle innehålla en mängd Johnny Cash-relaterade låtar, vi tog för givet att det skulle bli en melodiskt angenäm afton, vi förstod att det skulle låta bra om arrangemangen och vi misstänkte att den här trion med Anna Stadling i spetsen skulle fungera perfekt tillsammans. Ändå fanns det aldrig i mina tankar att det här covermaterialet på engelska skulle kunna framföras så övertygande personligt med en genomgående övernaturlig musikalisk nerv.
   När Cash skulle tolkas på en scen i Örebro blev det varken country eller singer/songwriter-pop. Det blev mest av allt Anna Stadling eller Stadling/Cash, efter Annas aktuella skiva med samma namn, som den här konserten affischerades som.
   Ingen konsert ska egentligen kunna jämföras med en skiva men när Stadling & Co avslutade med en lekfull version av "Wide open road" framåt midnatt i fredagskväll stod det klart att skivans samtliga spår hade framförts. Och sättningen var identisk med skivan där avklädd enkelhet varit ingredienserna på ett ganska oslagbart recept.
   Ett näst intill fullpackat East West Sushi tog kanske bort de mest finstämda detaljerna i arrangemangen men en trång och svettig klubbkänsla ska inte heller underskattas i konsertkretsar. Och så länge det fanns en sångfågel (Anna) i centrum och en instrumentalist av rang (gitarristen Pekka Hammarstedt) vid hennes sida kunde jag omöjligt störas.
   Fredagskvällens konsert var premiär för denna levande trio, som förutom Anna och Pekka också innehöll ståbasisten Andreas Nordell, som redan kändes rutinerad och samspelt både tillsammans och med Cash-materialet.
   Anna har ju under hela sin långa karriär sjungit på svenska i alla sammanhang och fanns det ett enda uns av tveksamhet inför den här konserten var det just hur språket och personligheten skulle kunna samsas under Cash-flaggan. Men det fanns absolut inga problem ty personligheten hos Anna Stadling ligger inte i stavelser eller konsonanter utan betydligt djupare än så.
   I min enfald trodde jag för ett ögonblick att kvällens tema skulle få sig en törn när Anna strax efter "Ring of fire", som hon valde att kalla Johnny Cashs största hit, plötsligt valde att göra två låtar på svenska. Men även den parentesen klarade hon galant, inte minst tack vare Hammarstedts gitarr som spelade i en egen division under "Förlåt".
   För att göra konsertkonceptet kring senaste skivan lite mer innehållsrikt hade repertoaren utökats med ytterligare några Johnny Cash-förknippade alster. Bland dessa var inte den inledande "Folsom prison blues" direkt representativ för precis som på skivan hade Anna sökt pärlor långt ner i der rika materialet, långt från kategorin allmänna klassiker.
   Där två sparsmakade guldkorn var konsertens höjdpunkter. Dels "On the evening train" som Hank Williams aldrig spelade in själv och dels Annas egen tonsättning av Johnny Cashs text "When the little hand reaches" som hon har fått av Lasse Lindfors (som fanns i publiken på East West) i Norrköping som var personlig vän med Cash. Båda låtarna var kort och gott magiska i sina lågmälda arrangemang.
   Det kan vara lätt att beskriva Anna Stadling som underskattad och okänd men hon borde varken vara det ena eller det andra. När hon och Pekka så totalt samarbetade vid sångmikrofonen, exempelvis på "Any old wind that blows", var resultatet i nivå med den hajpade återföreningen Emmylou Harris/Rodney Crowell som just nu firar framgångar.

Låtarna:
Folsom prison blues
Field of diamonds
Home of the blues
A thing called love
I still miss someone
Hard times
On the evening train
Flesh and blood

Paus

Go on blues
Any old wind that blows
I walk the line
When the little hand reaches
Ring of fire
Förlåt
E4 mot norr
God's gonna cut you down
Ghost riders in the sky
Don't take your guns to town
A little at the time

Extralåt
Wide open road

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (396)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (216)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (104)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< April 2013 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30          

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Johan S 7/04: Bra skrivet! Intressant om tidigt med Stewart/Wood. En del jag inte visste. Ja...

Mikael 13/03: Mycket bra låt. Tack för tipset! Jag tycker för övrigt att Mellencamps produktio...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.