Blogginlägg

Lågmäld och underhållande konsertkväll

Bilder: Anders Erkman


THOMAS WAHLSTRÖM & MATS NORREFALK
OLLE UNENGE & CO
Scandic Grand Hotel, Örebro 14 november 2012
Konsertlängd: 20:02-20:42 (Olle, 40 min) och 20:50-22:00 (Thomas/Mats, 70 min)
Min plats: ca 10 rakt från scenen
Drack: 1 Brutal Bulldog-öl

Det blev en lågmäld onsdagskväll i musikens tecken som trots den lite anspråkslösa inramningen inte saknade varken musikaliska höjdpunkter eller textmässig briljans. Det bjöds på två olika grenar, singer/songwriter och bluesinspirerat, från samma musikaliska träd och efteråt kändes allt väldigt homogent för att inte säga professionellt fast kvällen också uppfattades som avslappnad och spontan.
   Olle Unenge & Co, konstellationen av gammal och ung som gjorde sin debut under Live At Heart-festivalen, upprepade i stort sett sin repertoar från i september men bjöd återigen på en fin mix av välformulerade texter, inspirerande lågmäld musik och massor av god stämning.
   Framträdandet gick efter devisen "I was so much older then. I'm younger than that now." (ett Bob Dylan-citat) med tanke på kombinationen av olika åldrar i gruppen. Genomsnittsåldern hade sänkts ytterligare när unge Linus Johansson, på akustisk gitarr och slide, tillfälligt(?) ersatte Lennart Nordström.
   Repertoaren var en blandning av egna originallåtar och svenska versioner av utländska original (av Dylan, Christy Moore, Arlo Guthrie och Ry Cooder). Smärtsamt vackra "Farväl vackra Sara" börjar bli en lokal klassiker men även "Mellan ebb och flod", duetten med fioltjejen Kajsa Zetterlund, var fin med sitt ståbasintro (Robin Mossberg) och visslingen på slutet. Liksom låtarna där Olle fångat känslorna i den grekiska övärlden, texten till "Trivsam liten bar" och den helt egna "Långsamt väder".

Olle Unenge & Co:s låtar:
Trivsam liten bar
Farväl vackra Sara
Det kunde förvisso vara värre
Mellan ebb och flod
Vykort från Koster
Hur kan den som är där nere, stå ut med att aldrig komma upp?
Långsamt väder
Det här gamla tåget

Även Thomas Wahlström är en välartikulerad låtskrivare och fick under sitt 70 minuter långa framträdande med gitarrvirtuosen Mats Norrefalk flera gånger visa upp några textmässiga höjdpunkter. Men framförallt var konserten en liten återförening på deras 15 år gamla Big Blues & Boogie-samarbete.
   Det nio medlemmar starka bluesbandets repertoar hade alltså reducerats till en duo vars arrangemang på bara två akustiska gitarrer fungerade anmärkningsvärt bra. Mest tack vare Norrefalks nästan omöjliga färdigheter på sin gitarr men också Wahlströms djupa bluesröst som tack vare en för kvällen lite sargad stämma gjorde genren än mer autentisk.
   Elva av 15 låtar från Big Blues & Boogies skiva från 1997 fanns med på Wahlström/Norrefalks repertoar och de hade lyckats arrangera om låtarna, vid ett tillfälle skriva en svensk text ("Any fool will do" hade blivit "Du vill bara ha kontroll"). I den akustiska inramningen fanns det fritt utrymme för Norrefalk att spela både hårt och mjukt, extremt lågmält och tungt bluesigt, melodiskt elegant och hårt rytmiskt. Det fanns liksom inga gränser för Norrefalk när han med den akustiska gitarren inte kunde gömma sig bakom några effekter.
   Norrefalk gjorde det absolut bästa av "The wolf", "Love is a hurting thing" (ett solo som fick mig att tappa andan) och finalen "Yesterday's dreams". Medan Wahlströms tillbakalutade svenska texter med småkomiska stickspår, "Närmare 60", "Jag vill inte sjunga blues för dig idag" och "Om och om igen", gjorde blandningen på konserten varierad och underhållande. Den kanske mest engagerande texten för kvällen, "Men jag når inte fram", stod däremot Siv Andersson för.
   Om det sedan var blues eller inte som Wahlström & Norrefalk bjöd på kan det råda delade meningar om. "Det kanske är åt det hållet?", föreslog Thomas från scenen vid ett tillfälle.

Thomas Wahlström/Mats Norrefalks låtar:
Give me all your lovin'
Lovey dovey
Närmare 60
The wolf
I dream of your face again
Going back to Louisiana
Du vill bara ha kontroll
Jag vill inte sjunga blues för dig idag
Happy man
Love is a hurting thing
Leaving you behind
Men jag når inte fram
A lot of living

Extralåtar:
Om och om igen
Yesterday's dreams

Foto: Anders Erkman

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.