Blogginlägg

Tributes: Shel Silverstein

"Twistable, Turnable Man" (Sugar Hill, 2010)

När jag hörde Johnny Cash sjunga "A boy named Sue" på USA-listan hösten 1969 var det med största säkerhet första gången jag kom i kontakt med namnet Shel Silverstein (1930-1999) som hade skrivit den anmärkningsvärda låten. Visserligen hade Silverstein skrivit låtar åt artister i flera år men ingen hade nått den svenska horisonten i en tid när musiken inte vara lika global som idag och det var långt mellan USA och Sverige. Redan då var han etablerad serietecknare men hade många karriärer som både poet och barnboksförfattare. Han blev sedan något av hovleverantör av låtar till Dr Hook på 70-talet, bland annat "Sylvia's mother" och "The cover of Rolling Stone".

Shel Silverstein gav ut skivor med sina egna låtar men det var ju som låtskrivare han gjorde sig ett namn i den musikaliska världen. När både unga och gamla, kända och okända amerikanska artister och grupper ger sig på hans låtar blir jämförelserna här inte med Silverstein själv utan med betydligt mer kända artister som Johnny Cash, Dr Hook, Marianne Faithfull, Emmylou Harris och Bobby Bare som gjort många låtar av den färgstarka låtskrivaren.
   Men det finns här gott om etablerade artister som inte behöver skämmas för nÃ¥gra jämförelser. Rutinerade John Prine, Kris Kristrofferson, Lucinda Williams, Bobby Bare, Nanci Griffith och 84-Ã¥rige Ray Price skänker ju stor dignitet Ã¥t den här hyllningsskivan.
   Här finns gott om naturliga kopplingar mellan sÃ¥ngare och lÃ¥t som ocksÃ¥ höjer intresset i det här projektet. Den legendariske countrysÃ¥ngaren Bobby Bare, som gjort Ã¥tskilliga Silverstein-lÃ¥tar pÃ¥ skiva, och hans son, den betydligt rockigare Bobby Bare Jr, ligger bakom hela skivan och Kris Kristofferson har ju sjungit Silverstein-lÃ¥tar tidigare.
   Men först som sist är det naturligtvis lÃ¥tarna, Shel Silversteins verk, som stÃ¥r i centrum pÃ¥ skivan. Och bÃ¥de först och sist är det My Morning Jacket, ett band ur den yngre generationen, som bÃ¥de inleder och avslutar den här skivan. SÃ¥ngaren Yim Yames har tagit pÃ¥ sig bästa countrykostymen och bandet lÃ¥ter som födda i Nashville. Inte minst pÃ¥ "26 second song" som de gör pÃ¥ hela 27 sekunder!
   Titeln pÃ¥ det här albumet är ju hämtat frÃ¥n en Silverstein-lÃ¥t frÃ¥n 1985 som här har fÃ¥tt en utökad text av den kanadensiske singer/songwritern Andrew Bird som sjunger lÃ¥gmält lÃ¥ngt frÃ¥n Silversteins grovhuggna värld.
   BÃ¥de John Prine, Ray Price och Kris Kristofferson gör lÃ¥tar som Bobby Bare en gÃ¥ng spelade in och de gÃ¥r ungefär i samma stil här som dÃ¥. Med genomgÃ¥ende berättande udda historier till texter. Price har en nästan Johnny Cash-djup stämma. Bare själv tillhör väl den här gedigna skaran av Ã¥ldermän.
   Lofi-gruppen Dr Dog frÃ¥n Philadelphia gör skivans första oväntade tolkning. "The unicorn" har framträdande sÃ¥ngstämmor, pop och recitation i en bÃ¥de spontan och välplanerad mix.
   Austins mindre kända sÃ¥ngerska Sarah Jarosz tillsammans med gruppen Black Prairie, ett sidoprojekt till Decemberists, levererar en av skivans bästa ögonblick. Mixar lätt bluegrass med engelsk folkmusik. Ljuvligt.
   "Daddy What If" har en nästan gullig inramning när Bobby Bare, Jr. sjunger duett med sin mycket unga dotter Isabella Bare. En lÃ¥t som 1973 var en hit som duett mellan pappa Bare och hans dÃ¥ unga son Bare Jr.
   När sÃ¥ngaren och gitarristen i Pixies, Black Francis with Joey Santiago, gör Dr Hooks gamla kända"The cover of Rolling Stone" blir det följaktligen mer rock och överstyrda gitarrer än country.
   När Billy Bob Thorntons band The Boxmasters gör cover pÃ¥ en annan känd Dr Hook-lÃ¥t, "Sylvia's mother", blir det en härligt rak och väldigt njutbar countryrock.
   Countryartisten Todd Snider har fÃ¥tt det tunga ansvaret att sjunga/berätta historien om "A boy named Sue" och utan att göra om för mycket har han stressat upp tempot och tappat lite känsla av bara farten.
   Lucinda Williams gör skivans andra stora höjdpunkt när hon sjunger den personliga "The ballad of Lucy Jordan" (ännu en Dr Hook-profilerad lÃ¥t) pÃ¥ sitt oefterhärmligt nakna sätt.
   PÃ¥ en skiva, med undertiteln "A Musical Tribute To The Songs Of Shel Silverstein", som givetvis pryds av en Shel Silverstein-teckning pÃ¥ skivomslaget.

1. Lullabys, Legends and Lies (My Morning Jacket)
2. The Twistable, Turnable Man Returns (Andrew Bird)
3. This Guitar Is For Sale (John Prine)
4. The Unicorn (Dr. Dog)
5. The Winner (Kris Kristofferson)
6. Queen of the Silver Dollar (Sarah Jarosz with Black Prairie)
7. Daddy What If (Bobby Bare, Jr. with Isabella Bare)
8. The Cover of the Rolling Stone (Black Francis with Joey Santiago)
9. Sylvia's Mother (The Boxmasters)
10. Me and Jimmie Rodgers (Ray Price)
11. A Boy Named Sue (Todd Snider)
12. The Ballad of Lucy Jordan (Lucinda Williams)
13. The Living Legend (Bobby Bare)
14. The Giving Tree (Nanci Griffith)
15. 26 Second Song (My Morning Jacket)

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.