Blogginlägg

Wilmer X växer

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 21/11

WILMER X
Rockmagasinet, Örebro 19 november 1986

Med ett nytt, suveränt bra album i bagaget har Wilmer X turnerat intensivt de senaste tiden (22 spelningar på drygt en månad!). Och för varje turné, varje konsert och varje Örebrobesök växer Nisse Hellberg och kompani. Onsdagskvällens konsert på ett näst intill fullpackat Rockmagasinet var inget undantag från den framåtskridande utvecklingen.
   Redan i våras tyckte jag mig kunna höra och se ett fullkomligt rockband som gav max av både energi och kvalité. Då uteblev de spännande momenten med endast en ny, coverdominerat album i ryggen.
   Efter samma gudabenådade och maximala modell var de nu tillbaka med en ännu vassare repertoar med många fantastiska låtar från deras senaste och bästa album "Tungt vatten".
   Wilmer X står stadigt i rockens och rhythm & bluesens mylla men blir aldrig någon förutsägbar självklarhet som gör att man aldrig kan skåda något slut på denna väg uppåt.
   De prövade några nya, inte helt revolutionerande grepp på senaste albumet med bland annat klaviaturer som nu inte finns med live men med en ny hungrig gitarrist i bandet, Pelle Ossler, kompenserades ljudbilden med marginal. Med en punkares energi var han bandets rörligaste medlem.
   Wilmer X förfogar över ett utsökt konsertljud som nu lät allt bättre från scen och det är ytterst viktigt även inom så här rock'n'roll-baserad musik. Att jag hörde Nisse Hellbergs röst, Jalle Lorenssons inpass på munspel och den fantastiske trummisen Sticky Bomb i en välformulerad mix höjde konsertvärdet betydligt.
   Efter varje ny studioinspelat album brukar gruppen städa omsorgsfullt i scenrepertoaren och eftersom de fortfarande vill hålla konserterna korta och intensiva var det ingen överraskning att de nya låtarna kom att dominera med "Tårar av guld" och "Gå i topp" som absoluta höjdpunkter.
   Saknade bara en låt, den dansanta jordbävningen "Dansa på ett ben", på konserten med Wilmer X som kan tyckas sakna karisma men i gengäld är Sveriges rockband numero uno.

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.