Blogginlägg

Covers: The Notting Hillbillies

THE NOTTING HILLBILLIES: Missing... presumed having a good time (Vertigo, 1990)

Efter "Brothers in arms"-albumet 1985 och den följande ett år långa världsturnén tog Dire Straits paus som i september 1988 meddelades vara en definitiv splittring. Mark Knopfler hade fullt upp med annat, soloprojekt och soundtracks (bland annat "The princess bride" och "Last exit to Brooklyn"), men han var ändå sugen på att fortsätta producera skivor och turnera men i en mer lågprofilerad roll.
   Därför bildade han 1989 tillsammans med tre kompisar det mer än ickespektakulära The Notting Hillbillies som musikaliskt befann sig mil från Dire Straits miljonpublik, mastodontturnéer och dyra marknadsföringskampanjer. Och musiken var, skulle det visa sig, så uppenbart okommersiell och trots namnet på gruppen fylld av amerikansk folk-, blues- och countrymusik. Till stora delar covers men också gamla traditionella låtar.
   Tillsammans med sin journalistkollega på 70-talet, Steve Phillips, och pianisten i både Dire Straits och på Knopflers soundtracks, Guy Fletcher, och den gemensamme vännen Brendan Croker bildade Knopfler kvartetten med det dubbeltydiga namnet The Notting Hillbillies. En lustig mix av en Londonstadsdel och gamla amerikanska countrymusiker.
   Redan ett år innan upptäckte jag de här musikerna på ett och samma fina album med Brendan Croker & the 5 o'clock Shadows. Och ett år senare sammanstrålar de i Notting Hillbillies.
   "Missing... presumed having a good time" är trots allt ingen konventionell coverplatta med sina traditionella låtar vars rötter och ursprung är svåra att placera. Därför har jag, kan ni se nedan, inte lyckats ringa in en låt och flera andra låtars uruppförande är minst sagt oklara. Dessutom bidrar Knopfler, Croker och Phillips med egna låtar av bra kvalité. Knopflers "Your own sweet way" ekar givetvis lite Dire Straits men mycket mer lågmält och dämpat.
   Men skivan är som sagt en välljudande och tillbakalutad sensation. Knopfler spelar en tillbakadragen roll men hans gitarrspel ger gruppens säregna sound. Men det handlar lika mycket om akustiska som elektriska gitarrer. Här finns rötter i både gammal country, jazz, bluegrass, blues, folkmusik, gospel och cowboymusik. Trendfritt och tidlöst.
   Bandet står så snyggt uppradat på skivomslaget med varsin dobro i handen fast det finns tre gitarrister och en pianist, med officiell hjälp av den amerikanske pedal steel-gitarristen Paul Franklin, i bandet. I alla fall enligt cd-häftet men i verkligheten hör jag både banjo, mandolin, bas och trummor. Det finns väl anledning att tro att det är musikerna som medverkade på bandets fåtal konserter, Marcus Cliffe och Ed Bicknell (som för övrigt är Dire Straits manager), på bas respektive trummor.

1.”Railroad Worksong” – 5:29 (Traditional)
1915. Även känd som ”Take this hammer”. Inspelad av Newman Ivey White.
2.”Bewildered” – 2:37 (Leonard Whitcup/Teddy Powell)
1936. Hit med Tommy Dorsey & his Orchestra 1938.
3.”Your Own Sweet Way” – 4:32 (Mark Knopfler)
1990. Originallåt.
4.”Run Me Down” – 2:25 (Traditional)

5.”One Way Gal” – 3:10 (Traditional)
1928. Inspelad av William Moore.
6.”Blues Stay Away from Me” – 3:50 (Alton Delmore/Rabon Delmore/Wayne Raney/Henry Glover)
1949. Singel med The Delmore Brothers.
7.”Will You Miss Me” – 3:52 (Steve Phillips)
1990. Originallåt.
8.”Please Baby” – 3:50 (Traditional)
1931. Inspelad av The Mississippi Sheiks.
9.”Weapon of Prayer” – 3:10 (Ira & Charlie Louvin)
1962. Singel med låtskrivarna.
10.”That’s Where I Belong” – 2:51 (Brendan Croker)
1990. Originallåt.
11.”Feel Like Going Home” – 4:52 (Charlie Rich)
1973. B-sida på singeln "The most beautiful girl" med låtskrivaren.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.