Blogginlägg från 2015-02-02

BOX #9 ULF LUNDELL

Postad: 2015-02-02 07:51
Kategori: BOXAR 20-1



ULF LUNDELL: Livslinjen, 1975-91 (EMI/Pandion, 1991)

OM MAN UNDANTAR SAMLINGSBOXEN "INNAN JAG ANFÖLLS av indianerna" (1981), som innehöll ULF LUNDELLS fram till dess sex officiella album i sin helhet plus samlingsalbumet "Preskriberade romanser 1978-1981", b-sidor, udda spår och singlar, är "Livslinjen" den första rejäla samlingen, 5 cd med både ett greatest hits-urval och unikt upphittade glömda pärlor, med Lundell.
   "Livslinjen" är ju en magnifik samling till både storlek och omfattning med många innehållsmässigt exklusiva spår. Boxen är ju en lagerrensning av stora mått som vi fram till 1991 inte hade sett maken till. Med facit i hand kan vi nu, 2014, konstatera att det fanns än mycket mer material att gräva fram ur gömmorna med Ulf Lundells samlade inspelningar. Det har de (snygga) digipack-återutgivningarna av varje album, 1998 och 2000, visat och sedan kom 2007 en alldeles förstummande genomgång av gamla Lundell-inspelningar på den monstruösa samlingen "Under vulkanen" (14 cd/1 dubbel-dvd) som jag redan har skrivit om.
   Runt 1990 hade det börjat gnissla i samarbetet mellan Ulf och hans högra hand på skivbolaget, Kjell Andersson, och "Livslinjen" blev liksom en slutpunkt på deras långa fruktsamma samarbete. Ett samarbete som (tillfälligt?) återupptogs just på nämnda "Under vulkanen"-samlingen.
   Inte oväntat är Livslinjen" också ett oöverträffat dokument om Ulf Lundells hela skivhistoria fram till 1991. Med författaren och artisten i en symbios blir det musikalisk hög kvalité och historierna om varje skiva, varje inspelning och därmed den sammanhållande biografin är nedskriven direkt av källan själv. Lägg till ett fantastiskt fint förord av Klas Östergren och "Livslinjen" är både en läsupplevelse och en musikalisk resa av oöverträffat värde efter svenska förhållanden. I det sammanhanget går det inte att nog överskatta den övergripande länken Kjell Anderssons insats både med engagemanget och som bollplank och sedan huvudansvarig för den underbara designen av omslag och medföljande bok.
   Hela samlingen är en kronologisk genomgång av Ulf Lundells musikaliska karriär men allra först inleder den då aktuella singellåten, "Pojkarna längst fram", en hyllning till hans genom åren trogna publik. En rocklåt inspelad med sitt dåvarande turnéband som sommaren 1991 skulle åka på en händelserik/problemfylld/kaotisk resa då Lundell vid ett tillfälle försvann och plötsligt ställde in en konsert ("en inställd spelning är också en spelning") på en turné som slutade i moll. Men när han var i Örebro fungerade det bra fast regnet öste ned.
   Första cd:n, som täcker 1974 till 1979 innehåller inte så många exklusiva spår men ett demomedley från 1974, "Sextisju, sextisju" och andra låtar som sedan hamnade på första albumet, hade vi inte hört tidigare..
   På andra cd:n, 1979-1983, får vi fler unika spår och outtakes. Bland annat en bluesig "Bättre tider" med vild elgitarr av Fjellis, "Lycklig, lycklig" som duett med Marie Fredriksson, underbar liveversion av "Ryggen fri" och ledtemat "Nog nu" från filmen "Sömnen" med huvudrollsinnehavaren Mats Ronander på gitarr.
   Tredje cd:n, 1984-1985, präglas både av hög produktivitet och känslomässig turbulens i privatlivet. Här får vi svart på vitt, via autentiska Ulfs brev till medproducenten Kjell Andersson och till musikerna, hur han kastas mellan hopp och förtvivlan. Här finns det outtakes/outgivna versioner av låtar vi redan har hört som kanske aldrig behövt komma ut i dagsljuset. I det läget kan vi inte bortse från dokumentet "Den vassa eggen" där Ulf förklarar stämningen och ingående berättar historien kring inspelningarna. Få musikaliska höjdpunkter men den himmelska stämningen i "För dom som älskar" är inte försumbar.

PÅ CD 4, 1985-1988, HITTAR VI DE RIKTIGA kontrasterna i Ulf Lundells skivproduktion. Där vi kan jämföra det otäckt teknokratiska soundet på "Det goda livet" med de varma och luftiga arrangemangen på "Evangeline". Inspelningarna till det förstnämnda albumet gjordes verkligen på en annan planet med Per Malmstedt vid spakarna för "synth & trummaskinsprogrammering" som det så skrämmande heter på omslaget. Jag har genom åren hört många av de här låtarna mycket bättre live men "Skyll på stjärnorna" var och är ändå en stor favorit.
   Nej, då fungerar allt mycket bättre när Ulf och delvis nya musiker går in i den danska studion sju månader senare och spelar in "Evangeline" på ett traditionellt sätt med mandolin, fiol, dragspel, oboe(!) och massor av akustiska gitarrer i huvudrollen. Den genomgående höga kvalitén och värmen präglar även extramaterialet där "Dom fann en gyllne regel", på bara två akustiska gitarrer och ett munspel, verkligen är värd en plats på det officiella albumet.
   På urvalet av låtar från "Utanför murarna" märker jag att det är ett album som jag genom åren underskattat men å andra sidan finns det outtakes här som härstammar från "Evangeline"-tiden. En liten snabb koll tillbaka på hela "Utanför murarna"-skivan ger dock vid handen ett grymt ojämnt dubbelalbum...
   Titeln till hela den här boxen hämtades från en låt som aldrig fick plats på "Utanför murarna". Låten "Livslinjen" är en av tre slutpunkter på boxen, en låt där Ulf för övrigt aldrig nämner titeln i texten...
   Andra slutpunkten "Hon gör mej galen", som sedan den släpptes på singel sommaren 1991 har blivit den mest framförda livelåten, och jag glömmer aldrig, aldrig, första gången jag hörde den live i Karlstad sommaren 1993 där förre Lolita Pop-gitarristen Sten Booberg inledde låten på mandolin men efter breaket spelade galen elektrisk gitarr.
   Men det är "Två blåa ögon", inspelad för boxen, som är samlingens definitiva slut. En stillsam ballad, efter showen-låt (jämför texten med Jackson Brownes "The load out") med bara piano (Per Blom) i kompet.
   Med alla Ulf Lundell-samlingar genom åren är det ändå en låt, ett ögonblick, en version som jag fortfarande saknar i hans stora skivutgivning. Det är varianten av "Innan dom stänger", med band, som gjordes i en sensationell version under höstturnén 1985. Den akustiska "12 sånger"-låten hade då fått en storslagen musikalisk dräkt som i mina öron har ren och skär singelkvalité.

Den här skivrecensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 12/11 1991.

ULF LUNDELL
Livslinjen
(EMI/Pandion)


Att fylla fem fullmatade cd med låtar ur Ulf Lundells digra produktion av skivor, inklusive outgivet och alternativa tagningar, låter sig göras utan större besvär eller problem.
   Hans låtskatt är så pass stor och omfattande, bland annat tretton album varav fyra(!) dubbel, att det ändå tycks saknas låtar i detta mastodontverk.
   Min personliga lista över saknade Lundell-favoriter i denna låda är rent spontant drygt dussinet fullt... Inte bara udda spår utan också självklarheter som "Bergets topp", "Håll mej... åh ingenting", "Längre inåt landet" och "En fri man i stan".
   Av de 82 låtarna är givetvis majoriteten hämtade från hans framgångsrika album. På silverskinande cd-skivor som i grevens tid kom och ersatte de sönderpartajade originalvinylen.
   Frånsett den tidiga liveskivan "Natten hade varit mild och öm", där "Som en syster" och inte fina "Om vi vill och törs" valts, finns varje Lundell-album representerad med mellan tre och fem låtar. Inga direkta överraskningar varken negativa eller positiva. Möjligen tillhör inkluderandet av den över fem minuter långa "Ute på tippen" det senare för mig.
   Överraskningsmomentet och spänningen finner de normalt Lundell-intresserade däremot i de 23 tidigare outgivna låtarna. Av vilka hela sexton är "överblivet" från hans fyra senaste skivor. Som med ett enda undantag är dubbelalbum och redan när de kom kritiserades som vidlyftiga.
   Där överraskar dock Lundell med fler pärlor än skräp. Den magnifika "För dom som älskar" och en handfull låtar som aldrig kom med på "Evangeline" är lådans musikaliska toppar bland det tidigare okända.
   "Där älskande kan bo", "Jordens herrar", "Allas älskling" och den klassiska "Det är inte ensamhet" med hammond, dragspel och piano är alla låtar som mår bra av offentlighet.
   Andra sporadiska höjdpunkter bland det nya heter "Blå Range Rover", "Om du kommer hit" och coverlåten "Fyra vindar".
   Däremot är de nio alternativversionerna av kända Lundell-låtar i sju fall med som ren utfyllnad och kuriosa. Undantagen är den delikata duetten med Marie Fredriksson i "Lycklig, lycklig" och den elektriska liveversionen av "Ryggen fri".
   Att leta bland livetejper har i övrigt lämnats därhän, tyvärr. Då hade man kunnat upptäcka verkliga fynd som den icke tidigare publicerade "Mellan hägg och syrén" (1985), och nyarrangerade tolkningar av "Törst" (1982), "Innan dom stänger" (1985), "Öppna landskap" kors i taket, faktiskt (1985) och en rockig "Det goda livet" (1988) som skulle platsa bättre än det teknorockkaos som nu finns med.
   Titellåten för denna Lundell-box är däremot oväntat svag. En outtake (från "Utanför murarna") med en ovanligt passande titel. Men lådans enda specialinspelade låt, den över sju minuter långa pianoballaden "Två blåa ögon", är ett under av sentimentalitet. På andra sidan midnatt, när fru och barn sover, känns den avslutningen väldigt stark.
   Det finns ingen annan Lundell i Sverige. En man som genom åren kallat sig vilsen hund, golvad hjälte, ensam varg, en vandrande man och rebell utan mål. En man som kan fylla sex timmar och 21 minuter, som är den sammanlagda speltiden på skivorna i boxen, med glädje, entusiasm och engagemang.
   "Livslinjen" är den perfekta julklappen. Men endast till den riktigt Ulf Lundell-intresserade.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (396)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (216)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (105)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Februari 2015 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28  

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Tuffe Tom 24/07: Hej Håkan! Håller med om att Damn...kan vara höjdpunkten ihop med Hard Promis...

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.