Blogginlägg

Soundtracks: "Last exit to Brooklyn"

Postad: 2013-11-27 07:54
Kategori: Soundtracks

MARK KNOPFLER: Last exit to Brooklyn (Vertigo, 1989)

Från sina första försök som filmkompositör, "Local hero" och "Cal" där folkmusik hade en central roll, utvecklades Mark Knopfler under åren till en på det området traditionell kompositör med symfoniorkester som sitt viktigaste verktyg. Där spektakulära melodier, ibland starka låtar, har ersatts av skimrande men tämligen anonyma men vackra musikstycken som har mer gemensamt med klassisk musik än rock och pop.
   Den musikaliska förändringen på Knopflers soundtracks har väl sitt ursprung i de filmer som han har valt att skriva musik till. De skotska/irländska realistiska miljöerna i de första filmerna blev från 1987, på Bob Reiners romantiska komedi "The princess bride", amerikansk. Ett mönster som fortsatte på Knopflers följande soundtrack, "Last exit to Brooklyn", fast det här handlar om korruption, tonårsprostitution och Koreakriget när allt utspelar sig 1952. Och regissören är tysk och heter Ulrich "Uli" Edel.
   Men musikaliskt är det fortfarande huvudsakligen symfonisk musik och skivan är heltigenom instrumental. Förutom själva filmmusikkomponerandet har Knopfler lämnat över ansvaret för musiken till den mångårige samarbetspartnern Guy Fletcher som jobbat med Knopfler sedan 1984.
   Förutom stråkorkestern, som inte har fått någon credit på skivomslaget, några soloviolinister, saxofonisten Chris White på ett spår och Knopflers gitarr på ett spår (låten "Tralala") är det alltså Fletcher som framför hela soundtracket.
   Genomgående stråkar i huvudrollen alltså. Ibland romantiska som i ledtemat, ibland stillsamma ("Victim") och ibland mer dramatiska ("Think fast") utan att intresset nämnvärt ökar. Musiken har ibland jazziga undertoner och i just "Tralala" är det genomgående storbandsjazz med både sax-, gitarr- och pianosolo som understryker att handlingen i filmen utspelar sig på 50-talet.
   Innan vi kommer till den storslagna finalen med det inledande temat i en ännu vackrare version med soloviolinisten Irvine Arditi i centrum. Jag har inte sett filmen men inbillar mig, när jag hör finalnumret, att den avslutas romantiskt och positivt. I ett återkommande tema som stegras och blir till slut en pompös avslutning.

1. "Last Exit to Brooklyn"   5:03
2. "Victims"   3:33
3. "Think Fast"   2:47
4. "A Love Idea"   3:05
5. "Tralala"   5:31
6. "Riot"   6:22
7. "The Reckoning"   7:13
8. "As Low as it Gets"   1:30
9. "Finale – Last Exit to Brooklyn"   6:18

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (425)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (54)
Konserter (223)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (118)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2013 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30  

Tomas 15/10: Du har skrivit fel ording i bildtexten. John och Stu ska byta plats...

Jan Arne Martin Lennell 12/10: Så himla bra...om än inte i nivå med Del Amitri som grupp. Har tyvärr inte fått ...

Johan S 11/10: Helt enkelt en fantastisk platta!...

Gunnar Åslund 7/10: Cream spelade på Idrottshuset i Örebro den 18/11-1967....

Erik E 24/09: Enligt wikipedia är Titam Florebeck en pseudonym för Stephan Forkelid: https://s...

Bengt 20/09: Hej Skall vara One Chord Wonders med the Adverts! Tackar för en i övrigt fan...

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...

Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.