Blogginlägg

Han sjöng och spelade också

Postad: 2011-11-11 07:55
Kategori: 90-talskonserter



Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 10/5 1996.

MIKAEL WIEHE
Gamla Röda Kvarn, Örebro 8 maj 1996


Mellan Hoola Bandoola-repetitioner och komponerande av tv-musik har Mikael Wiehe givit sig ut på en kortare soloturné.
   Med sina sånger, akustisk gitarr, vältalighet och en kavaj i bagaget.
   Vid samkvämet på gamla Röda Kvarn i onsdagskväll berättade Mikael, i lika stor utsträckning som han sjöng, om sakernas tillstånd i världen. Hela tiden färgad av sin egen övertygelse. En till synes korrekt och för all del ofta underhållande presentation.
   Mellan scenens röda ridåer satt han med en magisters auktoritet och attackerade sossarna, tog (död) på Björn Afzelius och hyllade kvinnan. I olika grader av skämtsamma aspekter.
   Och avslöjade sin ungdoms hjältar som antingen är döda eller insvepta i filt.
   Han sjöng och spelade också. Ur sin rika repertoar plockade han utan prestige från alla sina epoker. Låtar förvandlade till en trubadurrepertoar av klassisk, traditionell svensk viskonst. Fullt jämförbar med alla gamla legender på området.
   Från några strofer ur ”Garanterat individuell” via ”Vem kan man lita på?” till helt nyskrivet material, bland annat en charmig cowboy-låt, blev till ett koncept för kvällen. Låtar från olika tider sammanfogade till en enhet.
   Upptäckte att hans gitarrspel minsann inte är något nödvändigt ont. ”Flickan och kråkan” hade kvar sitt dramatiska arrangemang med blott en akustisk gitarr till komp.
   På en konsert där det behövdes mer än en brusten gitarrsträng för att få Mikael Wiehe osäker.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (408)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2011 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30        

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Björn Stein 27/02: Tack Håkan...3+7=11 ...

Dan Jansson 25/01: Hej! Läser med nöje din artikel om Basse Wickman. Själv håller jag på med en ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.