Blogginlägg från 2011-11-20

Eldkvarn bjöd på allt men ändå inte

Den här recensionen publicerades i en kortare variant ursprungligen i Nerikes Allehanda 20/11 2011.

KONSERT
Eldkvarn
Konserthuset, Örebro 18/11
Konsertlängd: 20:04-21:34 (90 minuter)
Min plats: Ca 25 meter rakt framför scenen på plats 533, rad 19 strax bakom ljusmixaren.

Plura & Co, det vill säga Eldkvarn, har en alldeles färsk och uppmärksammad skiva i bagaget, ”De berömdas aveny”. Fylld med både enkelt livebaserat material, några sedvanligt intressanta texter och en hel del låtar som ekar bekant. Kort sagt en utmärkt ny repertoar som passar bra att framföra inför en Eldkvarn-tokig publik i ett helt utsålt Konserthus. Därför blev mitt ständigt hungriga hjärta efter nyheter mycket tillfredsställt i fredagskväll.
   Men efter närmare 40 års existens, av vilka drygt 30 har varit i det starka strålkastarljuset, har Eldkvarn kommit till den punkt i karriären där bandet egentligen kan bjuda på allt och ändå inte tillfredställa alla. Too much ain’t enough, liksom. Därför var det nog många i publiken som rynkade på näsan när de saknade så kallade säkra kort som ”Alice” och ”Ett hus på stranden”. Själv tycker jag ”Somliga går i trasiga skor” borde ha gjort sitt i Eldkvarns liverepertoar och på förhand spännande ”3:ans spårvagn” slirade märkbart i framförandet.
   Men jag tycker det var kul och uppfriskande att de chockstartade med en handfull nya låtar. Som i huvudsak verkligen inte smekte medhårs och just då var Eldkvarn en mer effektiv rock’n’roll-maskin i det musikaliska utförandet än den elegans som omsvärmat bandet under senare år. Heder åt sådana ambitioner.
   Föreställningen i fredagskväll ingen maratonkonsert, en och en halv timme, men musikaliskt bjöd Eldkvarn på en fin blandning av rocklåtar och ballader i en låtlista som var noggrant komponerad där rytmen och variationen i urvalet av låtar var bedövande väl sammansatt. Där väl egentligen ingenting var sämre än väldigt bra men där ljudet överraskande inte var samma glasklara triumf som vanligt. Jag har tidigare faktiskt hört bättre ljud med bandet på både krogen och på Club 700.
   Det var också ljudet, fast då på grund av tekniska strul, som kortade konserten med två låtar under extranumren. Jag och publiken gick då dessvärre miste om ”Skydd av mörkret” och ”Jag är det hjärta”
   Extramusikerna Marcus Olsson, saxofon, och Adrian Modiggård, slagverk och sång, har för tillfället utökat bandet och Olssons sax gav ett autentiskt sound åt Eldkvarns låtar från de senaste skivorna. Men det gav också ett eko från 1979 när blås ingick i bandet. Och när ljudmixaren Ove Karlsson gick upp med sin trumpet i ”Pojkar pojkar pojkar” blev det än mer tydligt.
   Som sagt en genomgående helt godkänd insats i fredags fast jag saknade ”På andra sidan regnet”, bästa låt på nya skivan, och en låt av Carla, förslagsvis ”Ett litet finger”. Men så inspirerad, spännande och intressant fick den här kvällen inte bli.

Låtarna:
De berömdas aveny
Låt det rulla
En liten kyss av dig
Tårar från en clown
Sång från Koster
Kärlekens tunga
Mina stjärnor har slocknat
Den sorgliga orkestern
Tid för dig att gå
Full för kärlekens skull
Vägen till paradiset
Be-bop-a-lula-land
3:ans spårvagn genom ljuva livet
Somliga går i trasiga skor
Kungarna från Broadway
Pojkar pojkar pojkar

Extralåtar
Tag min hand
Ikväll

/ Håkan

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.