Blogginlägg från 2011-11-09

Covers: Marie Fredriksson

MARIE FREDRIKSSON: Min bäste vän (Mary Jane/Capitol, 2006)

Med stor tyngdpunkt på tidigt 70-tal har Marie valt ut sina personliga favoriter, av huvudsakligen svenska original, och tolkat dessa på ett både avskalat, modernt och stundtals helt nytt sätt. Det är inte så konstigt att det i cd-häftet finns gamla bilder på Marie som tonåring. När majoriteten av låtarna här var populära, 1972, var Marie 14 år.
   Arrangemangen är både moderna och minimalistiska. Marie och hennes man Mikael Bolyos har suttit i Vinden, namnet på deras hemstudio i Danderyd, och utarbetat grunderna till de flesta låtarna och sedan med några få musiker (Ola Gustavsson, Per Lindvall, Kalle Moraeus med flera, gjort några få pålägg i efterhand.
   Marie har kring varje låt gjort en personlig reflektion i cd-häftet kring varje låt som förhöjer lyssnandet och placerar materialet i en autentisk historia. Men det är som sagt det personliga urvalet av låtar som är mest intressant här. Inget brett urval direkt ty Maries favoriter kan sammanfattas i några få namn: John Holm, Pugh Rogefeldt och Mikael Wiehe.
   Tonen på skivan skiftar från den sällsamt vackra sången ”Jag ger dig min morgon”, med bara piano i kompet, till det nästan Roxette-rockiga wailiga introt i en överraskande svängig ”Om jag vore arbetslös”. Två bevis på att det går att tolka svensk visa på så två helt olika sätt.
   Att Marie åter ger uppmärksamhet åt John Holms bästa sånger, samtliga hämtade från Holms bästa 70-tal, är ju alltid välkommet. Hon kanske inte höjer kvalitén på originallåtarna nämnvärt men det är åtminstone väldigt intressant. Sedan kan det vara av kuriost värde att kunna jämföra hennes version av ”Den öde stranden”, med endast akustisk gitarr i kompet, med kollega Per Gessles på hans första soloskiva 1983.
   Ett annat intressant ögonblick är när hon gör Pugh Rogefeldts ”Jag har en guldgruva”, här med den koncentrerade titeln ”Guldgruva”, med Mats Ronander på munspel. Det ger versionen en autentisk klang ty låten fanns alltid med på repertoaren när Mats tillsammans med Nature turnerade med Pugh 1972. Dock är Maries version av låten fri från sensationer.
   Inte heller Pughs ”Här kommer natten” görs på något speciellt nytt sätt. Där gitarristen Staffan Astner stundtals går bananas på sin elgitarr.
   Däremot tar hon ut svängarna lite med de båda Wiehe-låtarna som görs i latinamerikanska och småjazziga tolkningar med viss reggaepåverkan.

Låtarna:
01. Din bäste vän (John Holm)
1974. Från albumet "Lagt kort ligger" med låtskrivaren.
02. Sommaräng (John Holm)
1972. Från albumet "Sordin" med låtskrivaren.
03. Om jag vore arbetslös (Tim Hardin/Cornelis Vreeswijk)
1967. Singel med Cornelis Vreeswijk.
04. Guldgruva (Pugh Rogefeldt)
1972. Under titeln "Jag har en guldgruva" från albumet "Hollywood" med låtskrivaren.
05. Ingen kommer undan politiken (Philippe Tatartcheff/Anna McGarrigle/Ola Magnell)
1976. Från albumet "Närma mig" med Marie Bergman.
06. Jag ger dig min morgon (Tom Paxton/Fred Åkerström)
1972. Från albumet "Två tungor" med Fred Åkerström.
07. Aftonfalken (Ulf Lundell/Pugh Rogefeldt)
1981. Från albumet "Het" med Pugh Rogefeldt.
08. Man måste veta vad man önskar sig (Mikael Wiehe)
1972. Från albumet "Vem kan man lita på?" med Hoola Bandoola Band.
09. Vem kan man lita på? (Mikael Wiehe)
1972. Från albumet "Vem kan man lita på?" med Hoola Bandoola Band.
10. Den öde stranden (John Holm)
1972. Från albumet "Sordin" med låtskrivaren.
11. Här kommer natten (Pugh Rogefeldt)
1969. Från albumet "Ja dä ä dä" med låtskrivaren.

/ Håkan

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.