Blogginlägg från 2011-11-23

Covers: Sarah Hotnights

SARAH HOTNIGHTS: Sparks (2009)

2007 fick Sahara Hotnights sin största och bästa hitlåt, ”Cheek to cheek” från albumet ”What if Leaving is a Loving Thing”. Om beslutet att två år senare göra en coverskiva berodde på en kreativ kris eller ett dåligt självförtroende för att kunna upprepa hitkonceptet låter jag vara osagt. ”Sparks” är inte genomgående någon samling med kända hitlåtar men däremot ligger utförandet i linje med den ambitionen. Och med facit i hand, i år kom bandets poppigaste album ”Sahara Hotnights”, är ”Sparks” ett logiskt steg mot den kommersiella popbranschen.
   Jag hade inte lyssnat på ”Sparks” innan årets album men märker nu med tydlighet var utvecklingen är på väg ty här trängs både Suzi Quatro-låtar, ljudet av amerikansk flickpop på 60-talet och ”My Sharona”-riff i gitarrerna.
   Samtidigt förlorar det här bandet mycket av sin personlighet på den här skivan. Som när de på ”In private” försöker återskapa det typiska Pet Shop Boys-soundet och till och med kopierar Dusty Springfield rakt av. Eller när de helt enkelt upprepar hitlåten ”Japanese boy” för att den har självklara hitingredienser för alla. Utom för oss som en gång i tiden upplevde originalet…
   Många låtar på skivan har en snäll nästan syntpoppig framtoning och blir därför bortglömda i skuggan av skivans höjdpunkter. ”Big me” är typisk lättpop och ”City of brotherly love”, med sitt klassiska Ronettes-tempo genom hela låten, är 60-tal och ”My Sharona” i symbios.
   Då är det betydligt roligare när de gräver lite djupare och lite bredare i sin jakt på intressanta låtar. Som exempelvis öppningslåten ”Wide river”, en Steve Miller-låt som åtminstone jag inte har koll på, som med sina upprepande rytmer och röjiga hitmässighet är en underbar start på skivan.
   Även ”Calm down”, den nästan obskyra låten från Nya Zeeland, faller under det vinnande receptet. Rockig, tajt och ett härligt drag i arrangemanget.
   Men skivans största och roligaste ögonblick återfinns i den syntiga duettballaden ”Mess around”. En vacker, snygg och fin låt där rösterna av Maria Andersson och New York-killen Andrew W.K. möts på ett så naturligt och effektivt sätt.

Låtarna:
1. "Wide River" (Chris McCarty/Steve Miller) – 2:27
1993. Singel med Steve Miller Band.
2. "In Private" (Chris Lowe/Neil Tennant) – 3:41
1989. Singel med Dusty Springfield.
3. "Big Me" (Dave Grohl) – 3:58
1996. Singel med Foo Fighters.
4. "Mess Around" (Redd Kross) – 3:20
1997. Singel med Redd Kross.
5. "Japanese Boy" (Bobby Heatlie) – 3:44
1981. Singel med Aneka.
6. "City of Brotherly Love" (Cass McCombs) – 6:09
2005. Från albumet "PREfection" med låtskrivaren.
7. "Calm Down" (Birdy) – 3:19
20??. Av Birdy från Nya Zeeland.
8. "Love Will Never Do (Without You)" (James Harris III/Terry Lewis) - 3:33
1991. Singel med Janet Jackson.
9. "If You Can't Give Me Love" (Nicky Chinn/Mike Chapman) – 2:56
1978. Singel med Suzi Quatro.
10. "Be Forewarned" (Bobby Leibling) – 3:24
1972. Singel med Macabre.

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.