Blogginlägg

”Kärlekens väg”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 29/10 2010.

ELDKVARN
Kärlekens väg
(Zebra Art/Naxos)

Vid sidan av sin vanliga karriär som turnerande rockband med en regelbunden ström av nyproducerade skivor på sitt samvete har Eldkvarn under drygt tio år även uppträtt i kyrkor. Dels i allmänhet och har sedan vid tre olika tillfällen gjort sin egen mässa i Annedalskyrkan i Göteborg. ”Kärlekens törst” (2000), ”Kärlekens låga” (2006) och nu ”Kärlekens väg”. Samtliga mässor är liveinspelade och utgivna tillsammans med initiativtagarna till Eldkvarns mässor, skivbolaget Zebra Art.
   Det kan tyckas vara udda och annorlunda att Eldkvarn uppträder på en så religiös plats som i en kyrka men Pluras texter har alltid varit, om man så vill, spirituella. Och bandet har genom åren visat sig genuint flexibelt och visar här upp ett luftigare, mer akustiskt och lättare men inte mindre koncentrerat sound. Som i kyrkans atmosfär och oerhörda ljudakustik förvandlar bandets gamla sånger till något mycket innerligare än på de studioproducerade skivorna eller på en konventionell konsert.
   På bandets tredje konsert i det här sammanhanget var det ingen skillnad mot tidigare. Däremot var förutsättningarna inför konserten mer dramatiska än tidigare. Natten innan hade Plura gripits av polisen för innehav av kokain som han sedan blev dömd för. Och nu, mindre än ett dygn senare, genomförde han konserten på ett stort, starkt och självständigt sätt.
   Det är naturligtvis mycket imponerande att höra Plura sjunga så kraftfullt och på ytan så oantastligt säkert just då. Konsertkonceptet den här kvällen borde känts som en tegelsten, en nästan omöjlig utmaning. Men kyrkan var kanske den allra bästa platsen just då för Plura. Eller som han själv avslutar mässan med att säga: ”Det har känts skönt att vara i denna kyrka”.
   Plura är numera trygg i sig själv och hanterade den här dramatiken med att bli ännu lugnare, mer koncentrerad och målmedveten. Kyrkklockorna som inleder skivan låter både vemodiga och sorgsna men till Claes von Heijnes glittrande piano sjunger Plura ”Bröllopssång” oerhört tydligt och med stor dignitet. Till och med hans eget munspel låter osedvanligt inspirerat för kvällen.
   Repertoarmässigt har inte kyrkokonserten bjudit på något exklusivt och inte den här gången heller. Däremot finns det i Eldkvarns liv inget slut på starka låtar anpassade för den här miljön. Atmosfären i kyrkan och tankarna i luften ger bränsle till nya arrangemang av både gamla och mindre kända Plura-låtar.
   Det annorlunda soundet till trots blir spänningen lite fadd inför låtvalet där långlånga låtar som ”Alice” och ”27” får stort utrymme på skivan. Då är det betydligt intressantare när Plura och bandet ger sig på bortglömda alster som ”Skiss över änglarna från Cadaquez” och ”Chevrolet”. Då finns det plats för både akustiska nylonsträngar, en bluesig elgitarr och en inspirerande fiol spelad av Kattis Olsson Lundberg.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.