Blogginlägg

Svettig cajunmusik svängde grymt

KONSERT
Lost Bayou Ramblers
Privat, Örebro 14 maj 2010
Konsertlängd: 22:05-22:55 och 23:19-00:20 (111 minuter)
Min plats: ca 4 meter från scenen.

Andre Michot (Lap Steel & Accordian)
Louis Michot (Fiddle & Vocals)
Chris Courville (Drums)
Cavan Carruth (Guitar & Vocals)
Alan LaFleur (Upright Bass)

Den musikaliska upplevelsen sent i fredagskväll går naturligtvis inte att beskriva med enbart ord. Därför har jag på slutet bifogat ett långt YouTube-klipp, inspelat i en skivaffär i Louisiana, som kanske bättre kan berätta vad det handlar om.
   Lost Bayou Ramblers är mer dansant än traditionella dansband, det svängde genomgående lika grymt som vilken rocktillställning som helst och de här fem Lafayette-musikerna var tajta som få band är.
   Cajunmusik är ju ett ofattbart recept till svängig upplevelse. Samspelet mellan dragspel, fiol och rytmer var närmast sensationellt. Det var som om instrumenten sugs in i varandra och taktkänslan överträffar allt vad önskemål om musikaliskt varierad kost kan erbjuda.
   Frånsett några få mindre tempoladdade låtar hade repertoaren genomgående tämligen liknande arrangemang som ofta inleddes med ett frejdigt fiolspel, lika taktfast dragspel och den enkla rytmen från trummorna. Men det blev ju i mötet med publiken, de dansanta åhörarna, svetten i lokalen, den allmänna glädjen och den fantastiska helheten i levande cajunmusik som allt förvandlades till musik som just då uppfattades som det bästa på jorden.
   Cajun lockar inte på skiva och be mig inte att räkna upp några låttitlar från konserten och ännu mindre förklara vad de sjöng om. Det lät som franska men det var viktigare hur Andre Michot sjöng med sin ibland skrikiga röst än vad han sjöng om. Roligt var det, svettigt blev det och en stor upplevelse rikare blev alla.

YouTube: Tre-fyra låtar med Lost Bayou Ramblers från en skivaffär i Louisiana 2009. En viss fingervisning av vad det handlade om.


/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.