Blogginlägg från 2010-05-29

Grattis Lasse Kärrbäck, 65!

Inte nog med att Gary Brooker fyller år idag (se tidigare inlägg) så gör även min gode vän och den store Mickey Jupp-konnässören Lars Kärrbäck samma sak och de råkar dessutom vara födda på exakt samma dag! Och parallellerna mellan Lasse och Gary är fler än så. Garys musikaliska rötter finns i Southend där han i början på 60-talet ledde r&b-gruppen The Paramounts samtidigt som Mickey Jupp, Kärrbäcks stora intresse, ledde The Orioles.
   Kärrbäck driver hemsidan om Mickey Jupp, en sida som Jupp själv högaktar för att han där kan läsa sin egen historia som han till vissa delar har glömt eller förträngt…
   Lasse och jag har under de senare åren blivit mycket goda vänner och han har bidragit med både gränslös inspiration, musikfiler, bilder och värdefull information till den här sidan. Han har god kontakt med många personer i kretsen runt Mickey Jupp i England och har sedan en tid tillbaka även exklusiv direktkontakt med Mickey Jupp själv uppe i Cumbria i norra England där han bor sedan 27 år tillbaka.
   Förhållandet Jupp-Kärrbäck har till och med blivit så förtroligt att Jupp skickar demolåtar till Kärrbäck som lägger ut dessa på hemsidan för alla Jupp-fans att lyssna på och tycka till om. Exklusivt är bara förnamnet eller som Mickey själv skrev i ett mejl till Lasse när han på mindre än en vecka levererat fem högklassiga låtar:
   ”You may be interested to know that you are the first person in the world (apart from me) to hear 'Maserati'.”
   Händer det något intressant med Mickey Jupp eller bland gubbarna kring honom är Kärrbäck snart ryktet på spåren. Och drar sig heller inte för att kontakta nyckelpersoner ur Mickey Jupps förflutna. Som när han nyligen spårade upp killen som spelade in alla konserter på puben Dublin Castle i London som sedan resulterade i samlingsliveplattan ”Live in London” 1984. Eller när han hittade Gavin Sutherland, känd från Sutherland Brothers, som vid två olika tillfällen producerade skivor med Mickey Jupp.
   Det är sådant projektledarskap, hängiven informationsjakt och genuint intresse som imponerar i min värld. Grattis, Lasse!

/ Håkan

Grattis Gary Brooker, 65!

En av popvärldens starkaste röster fyller 65 år idag. Gary Brooker är förevigt förknippad med gruppen Procol Harum i allmänhet och den helt oförglömliga hitlåten ”A whiter shade of pale” i synnerhet men har gjort så mycket mer under årens lopp fast produktiviteten på senare år har dessvärre varit låg.
   Procol Harum var under många 70-talsår en stor favorit i skivsamlingen. Dock har jag inte riktigt vågat närma mig deras gamla musik idag ty det finns en uppenbar risk att musiken, de många storslagna arrangemangen och de unika men också krystade texterna inte har åldrats med den värdighet jag önskar mig. Däremot är ju Gary Brookers röst en tidlös klassiker. Med lika mycket bluesigt djup som oerhörd soulkänsla och en ofta vemodig klang som siktar mitt hjärta.
   Brookers solokarriär har varit sporadisk och oregelbunden och endast resulterat i tre album, ”No more fear of flying” (1979), ”Lead me to the water” (1982) och ”Echoes in the night” (1985). Skivor som stundtals har haft anmärkningsvärda kvalitéer.
   På första soloalbumet, som producerades av George Martin, var Gary den förste som gav ut en version av Mickey Jupps ”Switchboard Susan”. På uppföljaren, med egna texter som handlar om hans fascination för fiske, kompas han bland annat av Eric Clapton och George Harrison. Och på den tredje soloskivan återförenades Gary med Procol-kollegorna Keith Reid och Matthew Fisher.
   Mellan 1980 och 1981 var Gary fast medlem i Eric Claptons band och fick under konserterna givetvis framföra ”A whiter shade of pale”. Och runt år 2000 var Gary mer eller mindre fast medlem i det huvudsakliga coverbandet Bill Wyman’s Rhythm Kings.
   Procol Harum har återförenats några gånger, 1991 gjorde de en skiva tillsammans (”The prodigal stranger”) då även Robin Trower tillfälligt var tillbaka, och Gary har själv dykt upp i några spektakulära sammanhang. Bland annat turnerade han 1997 med Ringo Starrs All Starr Band och på konserten till George Harrisons minne i Royal Albert Hall 2002 sjöng Gary ”Old brown shoe”.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.