Blogginlägg från 2010-05-28

Nisse Hellbergs totala naturlighet

Den här recensionen publicerades i Nerikes Allehanda 28/4 2010.

NISSE HELLBERG
Buddy Holly Bar, Örebro 26 maj 2010
Min plats: ca 6 meter från scenen
snett till höger.
Konsertlängd: 21:21-22:33 (72 minuter)

Jag är inte den som vill att en konsert till sound och arrangemang i varje detalj ska låta som på skiva. På en konsert ska det tänjas på ytterlighetsgränserna, det ska fysiskt kännas annorlunda och det bör skapas en ny dimension på materialet vi känner från skivan. Ändå stod jag några gånger i onsdagskväll och tänkte på hur det genuina skivsoundet på Nisse Hellbergs senaste platta, den mycket fina ”En modern man” från i höstas, skulle kunna låta live i en intim klubblokal av Buddy Holly Bars storlek.
   Skivan var ju en unik tillbakablick till en musikvärld utan förstärkare och med huvudsakligen akustiska instrument i arrangemangen. Ändå svängde det sanslöst och tajt om hela konceptet utan att elektricitet, distorsion och hög volym saknades.
   Nåväl, nu blev konserten med Nisse Hellberg och hans lilla trio helt elektrifierad och inte alls någon soundmässig repris av senaste skivan. Det kanske för övrigt inte ens är praktiskt genomförbart utanför det egna vardagsrummet eller inspelningsstudion och min fantasi är nog bara en ouppnåelig dröm.
   Med det resultat till konsert som vi nu bjöds på ska jag inte stå och gråta över det jag inte fick. Ty konserten med Nisse Hellbergs låtar och en cover på slutet hade så många sympatiska och positiva detaljer. Där det traditionella rock’n’roll-stuket gick att variera till det yttersta och inget kändes som upprepande eller något uppenbart eko från förr, Kanske var det de många slagkraftiga texterna, kanske var det energin i det här bandet eller var det helt enkelt Nisse totala naturlighet vid mikrofonen som gjorde konsertkvällen så trivsam och underhållande.
   Även om soundet från senaste skivan inte fanns där så var låtarna från ”En modern man” i klar majoritet och det fanns egentligen inget att klaga på. Från tajt rockiga ”Den står där du ställt den” via balladen ”Bok i retur” (med fint dobrospel av Janne Lindén) och dansbandstryckaren ”När det regnar silver och guld” till den instrumentala Hank B Marvin/Duane Eddy-flörten ”Ocean boy”.
   Men äldre låtar som ”Tufft jobb”, ”En stad som aldrig vaknar” och ”Humbugpiller” (med åtskilliga Chuck Berry-referenser i riffen) gjorde helheten än mer solid. Men att avslutningsvis spela ”Lyckliga gatan”, spetsad med flera gitarrsolon, utan att nämna nyligen avlidna Anna-Lena Löfgren var en liten besvikelse.
   Gitarristen Janne Lindén och Nisse själv var kanske konsertens spektakulära frontpersoner men all respekt till trummisen Marcus Källström som verkligen spelade trummor och sjöng hela tiden. Och basisten Affe Östlund som var något av motor i det här bandet.

Låtarna:
Den står där du ställt den
En doft av läder
Alltid hem, hem, hem
Tufft jobb
En stad som aldrig vaknar
Bok i retur
Håller min dörr på glänt
Låt kvasten gå
Annorlunda virke
Kan livet nånsin bli bättre än så här
När det regnar silver och guld
Humbugpiller
Blues ABC
M/S Colinda
Kul att ses, tack och adjö

Extralåtar:
Ocean boy
Lyckliga gatan

/ Håkan

Ödsligt närvarande Tillman

Sedan jag såg amerikanen J Tillman första gången i en källare i Örebro 2006 har han blivit berömd och känd, mest som medlem av Fleet Foxes, men som soloartist gör han ödsligt närvarande singer/songwriter-ballader. Som den här versionen av den gamla traditionella folksången ”Make me a pallet on your floor”.



/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.