Blogginlägg
Holly gav ett genuint intryck
HOLLY WILLIAMS
ANDI ALMQVIST
Virus, Örebro 12 februari 2010
Konsertlängd: 21:40-22:10 (30 minuter, Andi) 22:30-23:45 (60 minuter, Holly)
Min plats: ca 7 meter från scenen till vänster.
Måhända var det den amerikanska sångerskans släktband och bakgrund som hade lockat de flesta örebroare till källarlokalen på Virus i fredagskväll. Men vi gick alla därifrån med hennes eget namn på läpparna.
Holly är sondotter till legendariske Hank Williams och naturligtvis är det en spännande ingrediens i sammanhanget. Men den 29-åriga sångerskan har en helt egen karriär som står sig bra i jämförelse med den i övrigt välbefolkade singer/songwriter-genren.
Holly har två album bakom sig, den lite lågmälda trubadurinriktade ”The ones we never knew” (2004) och den mer countrypoppiga ”Here with me” (2008), och repertoaren i fredagskväll var huvudsakligen hämtad från de skivorna. Plus några covers, bland annat Bob Dylans ”Don’t think twice it’s alright” och John Prines “Angel from Montgomery”, och några ofrånkomliga Hank Williams-låtar.
Holly uppträdde huvudsakligen ensam på scen med sin akustiska gitarr men fick också hjälp av sin nyblivne man Chris Coleman på akustisk gitarr, munspel och sång. Det blev naturligtvis en tämligen avskalad show som i sound och arrangemang påminde om hennes första skiva fast materialet till majoriteten var hämtad från den senare skivan.
Med sin starka och personliga röst, sitt underbara men naturliga gitarrspel och många bra originallåtar gav Holly ett genuint intryck som konsertartist. På en händelserik konsertkväll som också inkluderade ett falskt brandlarm vilket gav Hollys konsert en ofrivillig paus på en kvart men den händelsen påverkade inte Hollys naturlighet.
Hank Williams ”I saw the light”. som formade sig till en allsång, och ”I’m so lonesome I could cry” avrundade hennes konsert.
Konsertkvällen inleddes med malmöbon Andi Almqvist som uppträdde helt ensam. Jag har tidigare ofta kopplat ihop Andis irrationella sound med Tom Waits och då inte nämnt jämförelsen som en komplimang. Men helt själv utan större arrangemang i ryggen gjorde Andi ett överraskande starkt intryck där låtarna gick fram så bra och hans säregna röst var den här gången mer personligt tilldragande än någonsin tidigare.
FOTNOT: När Holly Williams efter ovannämnda brandlarm återvänder till scenen släpper hon den odödliga kommentaren "Am I too hot for you guys".
/ Håkan
En generös Elvis Costello
#48/70: "Crazy Horse"
<< | Februari 2010 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...


Kommentarer till blogginlägget: