Blogginlägg

#47/70: "Excitable boy"

Postad: 2010-02-22 07:59
Kategori: 70-talets bästa

WARREN ZEVON: Excitable boy (Asylum, 1978)

Det är inte helt lätt och det är inte helt förutsägbart. Och det är definitivt svårt att jämföra då och nu. Min serie om 70-talets bästa album är, ska det erkännas, ingen helt konsekvent lista om det decenniets bästa skivor. När jag i somras satte mig ned och listade mina största favoriter blev listan för det första mycket, mycket längre än väntat. Redan då återstod den smärtsamma insatsen att stryka ett stort antal älskvärda skivor. Sedan följde den svåra, för att inte säga omöjliga, uppgiften att gradera skivorna. Att jämföra alla i ett större sammanhang och sedan rangordna alla just nu.
   Listan ni just nu följer från nr 70 till nr 1 är framförallt känslomässigt sammanställd. Den bygger mycket på minnen och rent nostalgiska känslor. Det kan betyda att skivorna på listan i varje enskilt fall inte är mina största lyssnarfavoriter idag men däremot betydde mest för mig på 70-talet. Många skivor håller musikaliskt än idag men några kan inte riktigt leva upp till nostalgins nivå.
   Dagens representant på 70-listan kan i betydelse räknas in bland 70-talets tio bästa skivor men dess musikaliska värde har nog devalverats med åren. Det blev inte minst uppenbart när jag 2007 köpte återutgivnings-cd:n.av ”Excitable boy” med Warren Zevon. Skivan är idag ingen stor katastrof ty sångerna står sig, de både rockiga och balladinriktade låtarna är förstklassiga, texterna är helt oöverträffade men arrangemangen är nog inte så tidlösa som vi en gång trodde. De är lite lätt stelbent producerade av de en gång så beundransvärda amerikanska västkustmusikerna. Men det är en liten parentes i sammanhanget för ”Excitable boy” är givetvis en klassiker i min skalle. Och i många andras huvuden också.
   När kritikern Paul Nelson på Rolling Stone 23 mars 1978 recenserade ”Excitable boy” var han redan då övertygad om att skivan var en klassiker. Inledningen på recensionen är också det en klassiker:
   ”Warren Zevon’s ’Excitable boy’ is the best rock & roll-album since Bruce Springsteen’s ’Born to run’ (1975), Neil Young’s ’Zuma’ (1976) and Jackson Browne’s ’The pretender’ (1976). If there’s not enough firepower in that statement, let’s cock the hammer on another. Thus far, the Seventies have introduced three major American rock & roll artists – Browne in 1972, Springsteen in 1973 and Zevon – and I have every confidence the music of all three will be even better in the future.”
   En minst sagt omtumlande inledning på en recension av Zevons “Excitable boy” och fortsättningen på den långa recensionen är inte mindre storslagen. Där fortsätter Nelson med att dra många paralleller med filmhistoriens största, exempelvis Sam Peckinpah, Anthony Perkins och Clint Eastwood, och stora författare som Graham Greene, Norman Mailer och Ross Macdonald. Jag har nog varken förr eller senare läst en skivrecension med så många intressanta referenser.
   Men Zevons innehållsrika texter gav verkligen inspiration åt alla håll. Som exempelvis på ”Roland the headless Thompson gunner” som Zevon skrev tillsammans med en barägare i Barcelona, David Lindell. En utflyttad irländare och gerillasoldat i Afrika. En mycket användbar ingrediens i den sången:
   Roland was a warrior from the Land of the Midnight Sun
   With a Thompson gun for hire, fighting to be done
   The deal was made in Denmark on a dark and stormy day
   So he set out for Biafra to join the bloody fray

   Through sixty-six and seven they fought the Congo war
   Fingers on their triggers, knee-deep in gore
   For days and nights they battled the Bantu to their knees
   They killed to earn their living and to help out the Congolese


Så inleds låten och fortsättningen är inte ett dugg mindre blodig. Zevon älskade det våldsamma (på inneromslagets foto ligger det en 44-kalibrig Smith & Wesson tvärs över mattallriken!) men han kunde också skriva fantastiska kärleksballader. På ”Excitable boy” heter de ”Veracruz”, ”Accidentally like a martyr” och ”Tenderness on the block”. Den sistnämnda låten skrev Zevon med Jackson Browne som också producerat skivan.
   Men det var nog de mer tempoladdade låtarna på skivan som drog åt sig uppmärksamheten mest när ”Excitable boy” släpptes 24 januari 1978. Titellåten, ”Werewolves of London” och ”Lawyers, guns and money” är ju låtar som överlevt alla decennier i pophistorien.
   Tio år efter den här skivan släpptes såg jag Warren Zevon live i Stockholm på Melody. Aktuell var egentligen albumet ”Sentimental journey” men sju av den konsertens 18 låtar var faktiskt hämtade från ”Excitable boy”. Han inledde med ”Lawyers, guns and money” med ett sagolikt perfekt ljud som jag på konserter sällan eller aldrig är bortskämd med. Och ”Werewolves of London” var nog den konsertens populäraste inslag. Men kanske allra bäst var det när Zevon satte sig ned bakom pianot och sjöng ”Johnny strikes up the band”, inledningslåten på skivan.
   Vid samma tillfälle framförde Zevon också ”Desperados under the eaves”, pärlan från skivan innan, och det finns väl en viss chans att ”Warren Zevon” (1976) kommer att dyka upp lite högre upp på min 70-lista.

YouTube: Först “Roland the headless Thompson gunner” från David Letterman Show 30 oktober 2002, sedan “Excitable boy” live från 80-talet och ”Lawyers, guns and money” live på BBC från 1994 och slutligen "Werewolves of London" live 1982.









/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (394)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (214)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (103)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Februari 2010 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Johan S 7/04: Bra skrivet! Intressant om tidigt med Stewart/Wood. En del jag inte visste. Ja...

Mikael 13/03: Mycket bra låt. Tack för tipset! Jag tycker för övrigt att Mellencamps produktio...

Johan S 9/03: Mitt upp i alllt detta kom väl också EP:n ”Pink Parker” med bl.a. ”Hold Back The...

Silja 9/03: Men den finns på YouTube! Här: https://www.youtube.com/results?search_query=%2...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.