Blogginlägg

Soundtracks: "Dead man"

Postad: 2009-09-16 08:10
Kategori: Soundtracks

NEIL YOUNG: Dead man (Vapor, 1996)
Det kommer inte förekomma så många strikta filmmusikskivor i min serie ”Soundtracks”. Men är Neil Young inblandad i ett filmprojekt så är det, av en eller annan anledning, alltid intressant.
   Det kan vara förvirrande och lätt att förväxla de båda amerikanska filmerna ”Dead man” och ”Dead man walking”. Dels kom de på film samma år, 1995, och soundtrackskivorna släpptes både året efter. Men musikaliskt har de inget gemensamt. Medan ”Dead man walking” (jag ska återkomma till den skivan vid ett senare tillfälle) är en samling konventionella låtar med olika artister är ”Dead man” från första till sista sekund av den 62:24 långa speltiden instrumental musik av Neil Young.
    Skivan innehåller också spår av spridda repliker mellan Johnny Depp, som spelar revisorn William Blake, och indianen Nobody, som spelas av Gary Farmer. Den fysiska skivan har inga uppräknade låtar eller spår, musiken flyter på utan mellanrum, men inofficiellt finns det titlar på de tretton olika spåren (se nedan).
    Som ni kan läsa pendlar det mellan rena instrumentala insatser från Neil Youngs särpräglade gitarr, ofta distad med ett planlöst plockande på strängarna, och talade inslag där Youngs musik också ligger som en fond bakom.
   Filmen är regisserad av Jim Jarmusch, som jobbat med Neil Young tidigare, och på skivan står det ”Music from and inspired by Dead Man”. Alltså uppenbart fritt formad musik som känns ganska spontan och oregisserad. Musik som flyter på likt vågorna och bildörrarna man hör i bakgrunden. Någon hostar, en bil gasar, pistolskott, syrsorna låter, elden knastrar och Depp läser poesi (av William Blake, givetvis) medan Neil Youngs gitarr gör allt för att både rivas och smekas.
   I denna mängd av improviserad musik, i både långa och korta sjok, framstår spår 7 som bäst. Atmosfärisk men ändå melodisk i sin aggressiva stil.
   ”Dead man” är ingen vanlig enkel film och soundtracket är också suggestivt och tålamodskrävande. Lämplig för endast den mest hängivne Neil Young-fantasten.

Innehåll:
1. Guitar Solo, No. 1: Neil Young   
2. The Round Stones Beneath The Earth...: Neil Young   
3. Guitar Solo, No. 2: Neil Young   
4. Why Does Thou Hide Thyself, Clouds...: Neil Young   
5. Organ Solo: Neil Young
6. Do You Know How To Use This Weapon?: Neil Young
7. Guitar Solo, No. 3: Neil Young
8. Nobody's Story: Neil Young
9. Guitar Solo, No. 4: Neil Young   
10. Stupid White Men..:. Neil Young
11. Guitar Solo, No. 5: Neil Young
12. Time For You To Leave, William Blake...: Neil Young   
13. Guitar Solo, No. 6: Neil Young

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (392)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (214)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (32)
Minns (103)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< September 2009 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30        

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Johan S 7/04: Bra skrivet! Intressant om tidigt med Stewart/Wood. En del jag inte visste. Ja...

Mikael 13/03: Mycket bra låt. Tack för tipset! Jag tycker för övrigt att Mellencamps produktio...

Johan S 9/03: Mitt upp i alllt detta kom väl också EP:n ”Pink Parker” med bl.a. ”Hold Back The...

Silja 9/03: Men den finns på YouTube! Här: https://www.youtube.com/results?search_query=%2...

Jan Lennell 5/03: Tack för en bra (som vanligt:)) artikel. Albumet "The lonesome jubilee" är ett 8...

Mvh Skogåsbon 3/03: Återupptäckte denna skiva för ett par år sedan när jag köpte ett beg exemplar fö...

Peter Lundmark 26/02: Den hade jag missat, hade även förmånen att 15/1-88 se Mellencamp på isstadion o...

Ulf 20/02: Rekommenderar varmt att spela på 33 rpm. Ger en ny spännande goth-touch....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.