Blogginlägg från 2009-09-25

Soundtracks: "Alamo bay"

Postad: 2009-09-25 07:56
Kategori: Soundtracks

RY COODER: Music from the motion picture "Alamo Bay" (Slash, 1985)
Den amerikanske gitarrlegenden Ry Cooder ligger bakom en lång rad soundtracks. Många är riktigt kända, ”The long riders”, ”Crossroads”, ”Streets of fire” och ”Paris, Texas” som kanske är hans allra mest berömda filmmusik. Cooders soundstracks har många gånger varit klassisk filmmusik, med mycket bakgrundsmusik måhända personligt skrivet och utfört.   
   Men ibland, som i fallet med ”Alamo bay”, är det fler konventionella låtar, en intressant låtlista med många spännande gästartister som David Lindley och fiolspelaren David Mansfield.
   Den Louis Malle-regisserade filmen, med Ed Harris och Amy Madigan i de ledande rollerna, var utsökt när jag såg den men som vanligt har jag inga starka minnen från filmen. Men då kan jag ta fram filmskivan och i alla fall njuta av musiken.
   Amy Madigan sjunger också på skivan i en duett med John Hiatt och där når väl skivan sin höjdpunkt. ”Too close”, skriven av Cooder och den nyligen avlidne Jim Dickinson som också spelar piano, är en smäktande men också stark countryballad. Madigans förhållandevis mörka röst står i fin kontrast med Hiatts höga känsliga stämma.
   I övrigt är det väl en rätt väntad mix av typisk Cooder-gitarr, ofta akustisk slide, vackra instrumentala ballader som exempelvis ledmotivet, någon mexikanskt inspirerad kärlekslåt (”Sailfish evening”) och den fina spanskklingande ”Quatro vicios” där Los Lobos-medlemmarna David Hidalgo och Cesar Rosas gästsjunger vackert på det spanska modersmålet medan Cooder, exklusivt, har tagit på sig dragspelet.
   Här finns också två tämligen traditionella rocklåtar. På ”Gooks on Main Street”, även den skriven tillsammans med Dickinson, sjunger Cooder överraskande med skrovlig röst medan kören bakom spontanskriker och jag är övertygad om att det återfinns tjejer i kören fast de inte får credit på omslaget.
   Även ”The Last stand (Alamo Bay)” är hänsynslöst rockig. Sjungs av skådespelaren/punkrocksångaren Lee Ving, som också har varit med och skrivit låten, med kraftfull röst och han blåser dessutom energiskt i munspelet. Ren bluesrock. På 70-talet tillhörde Ving den amerikanska västkustpunken när han var sångare och gitarrist i gruppen Fear.

Skivans innehåll:
Theme From Alamo Bay
Cooks On Main Street
Too Close
Klan Meeting
Sailfish Evening
The Last Stand (Alamo Bay)
Quatro Vicios
Search & Destroy
Glory

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (502)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (77)
Konserter (242)
Krönikor (173)
Larm (20)
Listor (54)
Maxi12" (35)
Minns (164)
Örebro (96)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< September 2009 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30        

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.