Blogginlägg

Covers: Paul McCartney

PAUL McCARTNEY: Run devil run (Parlophone/MPL, 1999)

Förutom tre originallåtar, skrivna och framförda enligt skivans primitiva 50-talsmodell, har Paul McCartney grävt fram ett dussin mer eller mindre obskyra låtar från sitt ungdoms decennium. Han hade nosat på repertoaren tidigare, "Russian album" och "Unplugged", men här gör han det helt utan att fundera på några kommersiella intressen. För han har letat upp huvudsakligen okända låtar, B-sidor, filmlåtar eller undanskymda albumspår, som ändå inte alls står rockdecenniets klassiker långt efter.
   En coverskiva som inte är gjord för att jämföras med originalen. Ty få lyssnare har full koll på den här udda låtskatten. Själv hade jag bara hört fem av skivans 15 låtar tidigare. Därför är det upp till varje McCartney-älskare att, i likhet med undertecknad, upptäcka en räcka avskalade rocklåtar av hög kvalité. Med en miljonär som i varje tum också är en hängiven rockälskare. Som fortfarande, 34-35 år efter "I’m down" och "Long tall Sally", kan återskapa det genuina rocksoundet. Från sin fortfarande anmärkningsvärt autentiska rockröst via de uppenbart liveinspelade och nyttigt avskalade låtarna till det utsökta urvalet. På en skiva som knappast går att sortera in under den förrädiska etiketten nostalgi.
   Paul har gått in i studion snabbt och oplanerat. Den spontana livekänslan är påtaglig i de simpla arrangemangen och soundet är hårresande fräscht. Kombination David Gilmour och Mick Green, gitarrist mot gitarrist/Pink Floyd mot Pirates, är både genial och överraskande. Och att gamle hårdrockstrummisen Ian Paice (Deep Purple) kan spela så svängigt och naturligt hade jag inte en aning om.
    Och han gör allt på ett sätt som jag trodde var förbjudet där i slutet på 90-talet. Rakt av, levande, framfusigt och respektlöst ger han sig på låtarna med en pardonlös charm. Hans egna tre nyskrivna låtar, titellåten bland annat, faller inte heller ur den traditionella rock’n’ roll-ramen.
   Men det finns ändå en lätt besvärande känsla av att Paul utan att blinka kunde ha skrivit ett dussin rockklassiker själv och därmed gjort "Run devil run" till en "riktig" McCartney-skiva.

   1. Blue Jean Bop (Gene Vincent/Hal Levy)
   Gene Vincents tredje singel (Capitol F3558) inspelad i juni 1956 och release 29 september. Blev också titel på Vincents första album (Capitol T764).
   2. She Said Yeah (Larry Williams)
   B-sida till Larry Williams ”Bad boy”-singel (Specialty 658) 1959. I England blev ”She said yeah” a-sida. Rolling Stones gjorde en cover på låten redan 1965. På den och andra coverversioner, ex Hollies, Animals, skrivs låtskrivarna som Sonny Christy/G Roderick Jackson där Sonny Christy är ett alias för Sonny Bono.
   3. All Shook Up (Otis Blackwell/Elvis Presley)
   Elvis Presley-singel (RCA 47-6870) inspelad i januari 1957 och release 22 mars. Toppade USA-listan i åtta veckor. Dave Hill släppte låten några veckor innan Presley och kallade den då "I'm all shook up". Otis Blackwell var en rutinerad och känd låtskrivare på 50-talet men Presley har bara satt sitt namn under ett tiotal låtar.
   4. Run Devil Run (Paul McCartney)
   Originallåt.
   5. No Other Baby (Dickie Bishop/Bob Watson)
   Inspirerad av London-gruppen The Vipers som gav ut låten 1958 som b-sida till ”Baby why”-singeln (Parlophone R4393), producerad av George Martin. Originalet gjordes 1957 av Bobby Helms, en amerikansk sångare mest känd för ”Jingle bell rock”. Fanns på Beatles liverepertoar tidigt 60-tal.
   6. Lonesome Town (Baker Knight)
   Ricky Nelsons sjunde singel (Imperial 5545) 1958. Låtskrivaren hade också en egen artistkarriär på 50- och 60-talet och skrev sedan ”The wonder of you” som först Perry Como spelade in och sedan Elvis Presley.
   7. Try Not To Cry (Paul McCartney)
   Originallåt.
   8. Movie Magg (Carl Perkins)
   Enligt uppgift Perkins första komposition som sedan blev första singeln (Flip 501), utgiven 19 mars 1955, på ett skivbolag som Sun Records-chefen Sam Phillips ägde.
   9. Brown Eyed Handsome Man (Chuck Berry)
   B-sida 1956 till Chucks ”Too much monkey business”-singel (Chess 1635). McCartneys har däremot inspirerats mer av Buddy Hollys version som spelades in i december-februari 1956/57 men släpptes postumt på singel (Coral C 62369) 29 juli 1963.
   10. What It Is (Paul McCartney)
   Originallåt.
   11. Coquette (Johnny Green/Gus Kahn/Carmen Lombardo)
    B-sida till Fats Domino-singeln ”Whole lotta loving” (Imperial 5553) som kom 1958. Ursprunget från 20-talet och originalet gjordes förmodligen av en av låtskrivarna, Guy Lombardo and his Royal Canadians 1928.
   12. I Got Stung (David Hill/Aaron Schroeder)
   Elvis Presley-b-sida till ”One night” (RCA 47-7410) inspelad 11 juni 1958 och släpptes 21 oktober.
   13. Honey Hush (Lou Willie Turner)
   Big Joe Turners andra miljonsäljare, 1953. Men det är hans fru Lou Willie Turner som står som låtskrivare. Inspelad i maj 1953 och släppt på singel (Atlantic) i augusti . Även Elvis Costello har gjort en cover på den här låten, på ”Almost blue”.
   14. Shake A Hand (Joe Morris)
   McCartney har inspirerats av Little Richard men originalet kom på singel (Herald) i augusti 1953. Faye Adams var sångerska och kompades av låtskrivaren som var bandledare och trumpetare.
   15. Party (Jessie Mae Robinson)
   Inspelad av Elvis Presley 22 januari 1957 och gavs sedan ut på “Loving you”-soundtracket (RCA), Elvis tredje album, 9 juli 1957. Låten heter ibland också “Let’s have a party”. Ibland (se Allmusic) uppges låtskrivaren felaktigt vara Sylvia Robinson.

   B-sidan på Paul McCartneys ”No other baby”-singel (Parlophone/MPL) är också en cover:
   Fabulous (Harold Land/Jon Sheldon)
   Den amerikanske rock’n’rollsångaren Charlie Grace gjorde låten på singel (Cameo 107) 1957.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.