Blogginlägg

Storbesök med väntan

Den kände amerikanske protestsångaren Barry McGuire, som 1971 blev kristen, några år efter Barrys stora kommersiella framgång med "Eve of destruction". Senaste skivan hette ”To the bride”. Jamie Owens var också känd i kristna kretsar.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 3/3 1975.

BARRY McGUIRE
JAMIE OWENS
Konserthuset, Örebro 28 februari 1975

När det är storbesök av världsartister så får man vänta. Ett par hundra åhörare fick vänta på Konserthuset i Örebro i fredagskväll. En halvtimme efter utsatt tid startade konserten med Barry McGuire som största dragplåster.
   Som vanligt när det gäller gospelkonserter blev det mycket snack mellan låtarna och presentationerna blev ibland rena förkunnelsen och resonemanget grundade sig i nio fall av tio på den allmäktige. McGuire frångick dessbättre det traditionella mönstret några gånger och berättade verklighetsnära om sina egna upplevelser och vad som fick honom att leva ett sundare liv.
   Jamie Owens, som också fanns med i turnépaketet, sjöng med en mycket vacker och glasklar stämma. Hennes röst stod i fin kontrast till McGuires lite rosslande stämma. Bakom sig hade de båda sångarna en trio sångare, Second Chapter Of Acts.
   Musikaliskt fungerade konserten utmärkt med en säker kompgrupp i David, en kvintett som spelade ovanligt popinfluerat. Musiken svängde till vid flera tillfällen som uppskattades av den ungdomliga publiken. Det är ju inne att tycka om Jesus.
   Den stora frågan var väl om Barry McGuire skulle framföra ”Eve of destruction”, utan konkurrens hans mest kända låt. Barry sjöng några takter innan han avbröt för att hålla ett anförande om varför han sjöng in den på skiva för tio år sedan och att han nu på inga grunder kunde stå för den. Vilket fick till följd att publiken aldrig fick höra den i sin helhet. Svagt, Barry, du svek säkert många som kommit till Konserthuset enbart för den klassiska melodin.

/ Håkan

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

bridgeman 16/05: Hej, kollade på youtube klipp från konserten i Örebro med Cocteau Twins. Låt...

Peter 9/05: Setlistet stämmer inte. Varken Quarter to Three, Twist and shout eller, Oh Carr...

Kjell Jonasson 8/05: Litet lyssnartips: https://sverigesradio.se/avsnitt/the-lemon-twigs-alskar-sven...

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.