Blogginlägg

Lika bra som på skiva

Postad: 2009-08-10 07:57
Kategori: 70-talskonserter

Ett populärt favoritband från England. Som fram till 1979 utvecklats från ett personligt band med två sångare till kommersiellt framgångsrikt. Jag upptäckte bandet 1974, med ”Crime of the century”, och 1979 stod de på topp med ”Breakfast in America”.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 29/10 1979.

KONSERT
SUPERTRAMP
Isstadion, Stockholm 26 oktober 1979


Så var det åter dags att rulla ut de tjocka gummimattorna som täcker Isstadions isparkett för en monumental konsert med Supertramp. Och ta in närmare tiotusen hängivna fans för att göra bilden fullständig.
   För Supertramps alla svenska fans, som hört och uppskattat deras skivor, måste fredagskvällens konsert vara något av det mest lyckade. Deras sound på scen skiljde sig inte nämnvärt från deras skivor. Den visuella utstrålningen bara förstärkte intrycket.
   Gruppen huvudfigurer var de båda klaviaturspelarna Rick Davies och Roger Hodgson men det var saxofonisten John Helliwell som skötte allt snack. Trots att Hodgson även spelade gitarr var det ett genomgående pianobaserat sound gruppen visade upp. Låtarna, arrangemangen och därmed också hela konserten blev därför tämligen likriktad.
   Ändå var det förbryllande att de lyckats återskapa sitt genuina sound i en lokal av Isstadions storlek. En sak som ABBA misslyckades med för mindre än en vecka sedan.
   Supertramp hade mycket material att välja på så de två timmarna blev en lång uppvisning i konsten att utnyttja sin styrka att skriva åtskilliga hits som i allas öron måste bedömas som njutbara. Melodier som inte bara hetsade upp de vilda fansen.
   De var väldigt beräknande eller logiska, för att citera en av deras allra mest populära låt. Men Supertramp är ett turnétrött gäng som nu överväger att i fortsättningen inrikta sig på enbart skivor. Solokarriärer är dessutom med i planeringen. Då är det synd om deras fans men den nutida rockmusiken går säkert inte under av det avhoppet.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (410)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Augusti 2009 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31            

Uffe Ericson 5/04: The Searchers gjorde sin absolut sista live spelning den 31 mars i år och har n...

jeff christer 1/04: Har läst dina fina artikel om dom två sire skivorna , mycket bra . har båda p...

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.