Blogginlägg

STIFF#18: The Pogues

Postad: 2008-11-24 07:42
Kategori: Stiff


THE POGUES featuring KIRSTY MacCOLL: Fairy tale of New York/
THE POGUES: The Battle March medley (Pogue Mahone/Stiff NY 7)
Release: November 1987


“Fairytale of New York” är inte bara Pogues mest kända låt och inte bara en av den moderna tidens mest uppskattade jullåtar. Och inte heller är den bara Stiffs mest uppmärksammade låt för det är nästan på gränsen att den inte tillhör Stiff-bolaget. Den är inte utgiven på Stiff utan på Pogue Mahone, en egen etikett, och är ”bara” licensierad av Stiff.
   Under 1987 var det rörigt med Stiff-bossen Dave Robinsons finanser. Bolaget höll på att kollapsa men i oktober löste sig samarbetet Stiff/Pogues. Robinson lämnade rodret och Pogues kunde åter ge ut skivor. Och ”Fairytale of New York” blev första release inför julmarknaden 1987. Och succén var given.
   Shane MacGowan, sångare och låtskrivaren i Pogues, har förklarat hur han skrev låten:
   “We decided that we wanted to do a male-female duet, a Christmas song. And I was told to go and write one. All I had was a little riff from Jem [Finer, the Pogues’ banjo player], right, which was ripped off from my own song ”The Broad Majestic Shannon” anyway. And it just came in a blinding flash of inspiration. I did it to write a Christmas duet, Pogues-style. No-one was more surprised than me when it got to number two. It got to number one in Ireland.
   Låten skapades, som sagt, först av Jem Finer och då handlade den om en sjöman som saknade sin fru men Finers egen fru tyckte historien lät simpel så hon föreslog att det skulle handla om ett par som skulle fira jul men det slutade med ett slagsmål. Jem Finer har berättat:
   "She warned that the song shouldn't end on a bleak note and there should be some kind of redemption. It should end in a weird romantic truce that just couldn't be helped, a little glimmer of uncanny hope amidst the torture of packaged party time."
   MacGowan tog sedan melodin från den första versionen och storyn från den andra. Flyttade bråket till New York och skrev sedan texten vi nu känner igen nästan ordagrant. Det tog två år att skriva låten färdig och det fanns till slut över hundra variationer på låten.
   Det var först bestämt att duetten skulle utspela sig mellan MacGowan och bandets basist Cait O’Riordan men hon lämnade Pogues hösten 1987 (för att gifta sig med Elvis Costello) så producenten Steve Lillywhite frågade då sin dåvarande fru, Kirsty MacColl, att lägga på en stämma på demon som skulle spelas in. Men Pogues blev så nöjda med den inspelningen att MacColl blev kvar som duettpartner till MacGowan när låten skulle spelas in på riktigt.

Det var en bedårande duett, den rödhåriga Kirstys klockrena röst mot Shanes ruffliga, bryska stämma, en fantastiskt bitter historia (om den försupne irländske mannen i New York som i sin fyllecell på julafton drömmer sig tillbaka till ett misslyckat förhållande. En historia om ett par från Irland som får sitt förhållande förstört av alkohol och droger) och en jullåt En historia som berör och musik som knappt kan bli vackrare. En låt som är omöjlig att inte gilla. En helt ocensurerad jullåt där sångarna kastar förolämpningar (hon: ”cheap lousy faggot” han: ”old slut on junk”) på varandra.
   Låtarna till Pogues nästa skiva, deras tredje album, som skulle släppas i januari 1988, ”If I should fall from grace with God”, hade levt länge i liverepertoaren och redan när jag såg bandet i december 1986 fanns exempelvis både titellåten, ”Lullaby Of London”, ”Turkish Song Of The Damned”, ”The Broad Majestic Shannon” och ”Metropolis” med men inte ”Fairytale of New York” som inte gjorde turnépremiär, om jag räknat rätt, förrän 17 december 1987 på Barrowlands Ballroom i Glasgow då både Kirsty MacColl och Joe Strummer fanns med på scenen.
   Om låten ”Fairytales of New York” blev uppmärksammad, nummer två i England och nummer ett på Irland, så blev videon till låten nästan lika berömd. Inspelad i New York med Matt Dillon som spelar en polis som arresterat Shane MacGowan. Ni ser den svartvita videon här nedan.
   När duettsångerskan Kirsty MacColl tragiskt omkom i en båtolycka lagom till julen 2000 fick låten en ny, sorglig och tragisk mening. Sedan har låten för varje år växt i dignitet och är numera en av nutidens största jullåtar.
   Som när exempelvis Håkan Hellström bjöd upp Eldkvarns Plura Jonsson på Nalens scen i december 2003 för att sjunga låten tillsammans på en konsert. Den inspelningen finns numera utgiven på Hellströms ”Nåt gammalt, nåt nytt, nåt lånat, nått blått” (2005).
   B-sida på Pogues-singeln är ”The battle march medley”, en instrumental skriven av Pogues-medlemmen Terry Woods, och på min 12”-version (NY12) återfinns en tredje låt, ännu en instrumentallåt, som fått den i sammanhanget lustiga titeln ”Shanne Bradley”, skriven av MacGowan. Shanne Bradley var basist i The Nips eller Nipple Erectors, Shane MacGowans första band, och var sedan, under namnet Shanne Hasler, basist i The Men They Couldn’t Hang. En tjej som jag har träffat och berättat historien om här.
   ”Fairytale of New York” har som sagt återutgivits ett otal gånger. Redan 1991, i samband med en Pogues-samlingsskiva, kom en av de bästa varianterna. Där huvudlåten får sällskap av tre livelåtar med bandet, inspelade på Barrowlands Ballroom i Glasgow 1987. Där gör de underbara versioner av ”A pair of brown eyes”, ”The sick bed of Cuchulainn” och Rod Stewarts ”Maggie May”.
   God Jul, förresten. Idag är det ju exakt en månad till julafton och en dag senare fyller Shane MacGowan 51 år.

På cd: Båda singellåtarna finns med på återutgivningen av ”If I should fall from grace with God” (WEA/Pogue Mahone, 2004)
YouTube: Den officiella videon från 1987 med Matt Dillon i en roll. Plus ett Pogues-liveuppträdande med Kirsty MacColl.




/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (388)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (211)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (18)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2008 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30

Peter 19/01: Den finns på Spotify + "Country File" (1994)....

jeff christer 14/01: Finns en CD på tradera 40 Kr....

Albin 5/01: Hej Håkan. Kan jag använda en av dessa bilder i en liten artikel på en blogg om ...

Andreas Dahlbäck 22/12: Rolig anekdot: Det var min pappa Erik Kapten Dahlbäck som gav Mats smeknamnet Ma...

Conny Gåård 20/12: Du skriver att Clapton hade planer på att lägga av karriären 1971, Nu ska han sp...

Bosse Erikson 12/12: Kvällen i konserthuset var 1975, kvällen före såg jag Springsteens berömda speln...

Dan Fahrman 9/12: Tack Per Magnusson. Weather report har bara spelat en gång och det var i Konsert...

Peter 8/12: Du har kort nämnt Lundells live "Natten hade varit mild & öm". Tycker den spegla...

Perre 8/12: Ja det märkliga var att när stället skulle stänga så skulle SVT göra ett reporta...

Hans 1/12: Hur har du sorterat skivorna? Gissar på Beatles-relaterat i kronologisk ordning,...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.