Blogginlägg från 2008-11-04

Ulf Lundell 4 november

4 november
Konserthuset, Göteborg

1. Kom in kom in
2. Naken ner för gatan
3. Hungerdepartementet
4. Rom i regnet
5. Öppna landskap
6. En fri man i stan
7. När jag kysser havet
8. Din tid är ute
9. En bättre värld
10. Folket bygger landet
11. Evangeline
12. Vänd dej inte om
13. Förlorad värld
14. Hon
15. Lär dig älska mörkret
16. Hon gör mig galen
17. Jag saknar dig
18. Lycklig man
19. Gå ut och var glad

Extralåtar:
20. Baby om morgonen
21. St Monica
22. Skaka på dom
23. Ut ikväll

Extra extralåt:
24. En eld ikväll

Min kommentar till låtlistan: Första konserten av tre i Göteborg och under de tre kvällarna kommer det nog att förekomma en hel överraskningar. Som det alltid blir vid upprepade konserter i samma stad. Tisdagskvällens konsert bjöd dock bara på en ny låt, ”Vänd dej inte om” (från samlingen ”Livslinjen”)
   Setlistan publiceras med benäget tillstånd av Backstage.

/ Håkan

Oktober månads nominerade är:

Månaden gav åtminstone två utmärkta skivor, en amerikansk och en svensk. Sedan har jag lyssnat på två skivor från september som också har chans på årsbästalistan.

RYAN ADAMS & THE CARDINALS: Cardinology (Lost Highway)
Ryan Adams är numera nästan tråkigt förutsägbart bra. På några år har han gått från irrationellt ojämn till trygg och suverän. Här blandas klassisk countryrock med elektriskt fet rock’n’roll, akustisk rock och singer-songwriterpop.

RICHARD LINDGREN: A man you can hate (Rootsy.nu)
Att ge ut en dubbel-cd med sammanlagt 18 nyskrivna låtar är givetvis galenskap men här finns så många positivt mänskliga låtar i en genre som pendlar mellan akustisk rock, lågmäld country och en liten lätt dos blues för att göra lyssnandet till ett nöje hela skivan igenom.

Månadens outsiders:
RODNEY CROWELL: Sex and gasoline (Yep Roc)
Här finns alla fina ingredienser av lugn, lågmäld, känslig och avskalad pop. Rodney sjunger minst lika imponerande som Elvis Costello i sina bästa stunder. Och Joe Henrys produktion tar till vara alla de små detaljerna i arrangemangen.

GLASVEGAS: Glasvegas (Columbia)
Det här skotska bandet fick en flygande start i september med idel lovord av många kritiker. Därför hade jag höga förväntningar men också krav. Hade väntat mig ett rockigare och mer kompromisslöst sound men får här mer struktur och mer arrangerad rock men också en mängd mycket starka låtar där melodierna växer.l

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.