Blogginlägg från 2008-11-30

Eldkvarn, Bengans, Stockholm söndag eftermiddag.

Några minuter efter kl 13:00 idag söndag äntrade hela Eldkvarn den lilla scenen i hörnet mot skyltfönstret i skivbutiken på Drottninggatan i Stockholm. En akustisk uppställning där den sittande klaviaturkillen Claes von Heijne spelade på en liten synt han hade på låren och trummisen Werner Modiggård vispade på en dokumentväska.
   I rödgrårutig flanellskjorta höll Plura som vanligt i snacket mellan de sex låtarna som alla var hämtade från det aktuella albumet ”Hunger hotell”.

Låtarna de spelade:
Bröllopssång #1
Vägen till paradiset
Barn av sommarnatten
Kommit hem
Hunger hotell
Fångade i tiden som går

/ Håkan

En underhållande om än inte magisk konsert

KONSERT
Marah
Willie Nile
Jesse Malin
Joe D’Urso
2.35:1/Berns, Stockholm
29 november 2008
Konsertlängd: ca 19.30-ca 21.30
(120 minuter)
Min plats: ca 5 meter från scenen snett till höger.

Det stod Marah, Willie Nile, Jesse Malin och Joe D’Urso på affischen, kanske inte just den ordningen, och allt utspelade sig i en källare på Berns i Stockholm under några timmar i lördagskväll. Att de tre senare namnen är soloartister är ganska begripligt men Marah är ju ett gruppnamn men blev för en kväll artistnamn åt gruppens sångare och låtskrivare David Bielanko utan att han för en sekund presenterades med sitt rätta namn. Märkligt.
   Hursomhelst var det en artistkonstellation som just nu reser runt och samlar in pengar till Parkinson-sjuka. Så också i Stockholm på en klubb som går under namnet 2.35:1 och senare på kvällar och nätter är en discoklubb. Och det gick utmärkt att fantisera om discofierade rytmer i den spejsiga lokalen där det blåtonade ljuset gav en kall modern känsla. Men det var en otroligt mänsklig storlek på lokalen och man kom som publik närmare artisterna än nästan någonsin och det förhöjde givetvis känslan av närvaro och personlig kontakt.
   Annars var det en två timmar lång artistkavalkad där varje kille körde en låt i taget med akustisk gitarr och även keyboards-tjejen Christine Smith, som också ingår i Marah, till komp. Det blev på det sättet full variation hela tiden och det blev en underhållande om än långtifrån magisk kväll.   
   Det blev givetvis en alltför kort bekantskap med varje artists repertoar och när de dessutom envisades med att spela några covers, ”The river”, ”I shall be released” och ”I wanna be sedated”, också blev det till slut inte plats för så mycket originalitet.
   Bland annat gjorde D’Urso ”Let it go”, Nile ”Les Champs Elysses” och ”Hard times in America” medan jag hade svårt att att identifiera Bielenkos och Malins låtar fast vi stod och misstänkte att en av de snabbare låtarna på slutet var hämtad från Malins tidigare band, rockiga D Generation.
   Sedan slutade allt i en tillsammans-show där låtar som ”I shall be released”, ”Twist & shout” och ”Santa Claus is coming to town” formade sig till kvällens extralåtar.

Willie Nile vid mikrofonen och Jesse Malin sittande.

/ Håkan

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Silja 13/02: Kul!...

Silja 10/02: Det var värst! Imponerande berättelse om all musik som du har fått uppleva i ...

Johan S 9/02: Det var inte illa! Ett helt liv i musikens tjänst! Bra jobbat Håkan!...

Christer 8/02: En sån där konsert som jag ångrar att jag inte gick in på, speciellt efter j...

Rikard Bengtsson 22/01: Dubbelgura-bilden är ju från Domino 1978. Den sista bilden på Lowe kan vara f...

Björn 24/12: Små marginaler, men den här är i topp år 2000 med The United States Air Forc...

Björn 23/12: Merry Jul o Gott Nytt År, tack för ännu ett år med ypperlig journalistik och...

Claus Stenhøj 24/10: "Bucket T" endast i Sverige? Se her: https://www.discogs.com/release/3904137-Th...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.