Blogginlägg

STIFF#26: Dr Feelgood

DR FEELGOOD: See you later alligator/I love you so you're mine
(Stiff BUY 255)
Release: 10 november 1986
Det kanske är för känslomässigt konstruerat att placera en sen, mycket sen, Dr Feelgood-singel, som dessutom är en cover i ett alldeles för utstuderat och kommersiellt arrangemang, på en så respekterad lista som Stiffs 32 bästa singlar? Nja, kanske. Kanske inte alls.
   Det fanns ett sorts naturligt samband mellan Stiff och Dr Feelgood från dag 1. Det var gruppens tveklöst personlige sångare Lee Brilleaux som inledningsvis sponsrade skivbolaget och dess start. Lee lånade Dave Robinson, då manager på Islington-puben Hope & Anchor, £400 som startkapital till lanseringen av Englands största indieskivbolag. Så det var inte mer än moraliskt rätt att bandet till slut hamnade på Stiff-etiketten.
   Visserligen hände det lite sent, i både gruppens och skivbolagets historia. 1986 var det förutom Brilleaux inga originalmedlemmar kvar och Stiff hade i stort sett bara ett drygt år kvar att leva. I sitt första turbulenta liv. Stiff har ju under de senaste åren fått en nystart som måste betraktas som seriös.
   Dr Feelgoods Stiff-inspelningar, tre singlar och två album, ska inte jämföras med de historiskt fysiska och r&b-osande skivor de gav ut på 70-talet. Inte heller ska 80-talsbandet på varje plats jämföras med klassiska medlemmar som exempelvis The Big Figure, Sparko, Wilko Johnson, Johnny Guitar och Gypie Mayo.
   Men ändå finns det ett trovärdigt sväng, om än förklätt i ett popmodernt stuk, som genomsyrar alla Stiff-låtarna. ”Brilleaux”, producerat av Will Birch, heter första albumet från 1986 som fick en viss uppmärksamhet via singeln ”Don’t wait up”. Vilket gjorde att bandet snabbt gick in i studion med Dave Edmunds som producent (”for Dave Edmunds Productions Ltd” som det så vackert står på etiketten) och bara en månad efter albumreleasen fanns ”See you later alligator” ute på singel.
   Deras cover av Bill Haleys gamla 50-talsklassiker, snyggt och hitpotentiellt dekorerad med både blås och körer, blev en hit främst i Sverige och Skandinavien. Vilket gjorde att bandet snabbt fick spela in ännu ett Stiff-album ”Classic”, som förutom ”See you later alligator” producerades av Pip Williams, som kom ut ibland annat Sverige men aldrig släpptes i hemlandet England.

Bill Haley slog igenom före Elvis Presley men stod ändå alltid skuggan av vita artister som Presley och Buddy Holly och även bakom svarta låtskrivare som Chuck Berry och Little Richard. Slog igenom 1954 med ”Rock around the clock” och ”See you later alligator” var en i raden av många hits under de följande åren. Haleys version av Robert Charles Guidrys låt spelades in 12 december 1955, släpptes snabbt (i både 45- och 78-varvs format) och nådde som bäst en 6:e-plats på USA-listan i februari 1956.
   Under det professionella artistnamnet Bobby Charles spelade Guidry själv in originalet till sin låt tidigare under 1955 på skivbolaget Chess. Men då hände ingenting. Han har blivit mer känd som låtskrivare än artist och har samarbetat med The Band (finns med på en låt i kören på konsertfilmen ”The Last Waltz”), Spooner Oldham och Paul Butterfield.
   Haley höll sin karriär igång i flera decennier hela tiden kompad av The Comets. Hamnade i hetluften varje gång det var rock’n’roll-revival på gång men den musikaliska utvecklingen under åren var inte märkvärdig. Och han fastnade, som det ofta brukar bli, i ett alkoholberoende och en hjärntumör tog slutligen hans liv9 februari 1981.
   B-sidan på Dr Feelgood-singeln, ”I love you so you’re mine” är skriven av Stiff-profilen Larry Wallis. Som också spelat i Deviants. Pink Fairies och Motorhead samt bidragit med flera låtar åt Dr Feelgood både på 70- och 80-talet.
   På min 12”-version av ”See you later alligator” finns ytterligare en låt, ”What do you think of that”, skriven av Feelgoods gitarrist Gordon Russell. En låt som på vinyl inte finns med på något album.

På cd: Båda singellåtarna, plus 12”-bonuslåten, finns med på dubbelalbumet ”The complete Stiff recordings” (Grand, 2005).
YouTube: Först Bill Haleys version från filmen ”Rock around the clock” och sedan originalversionen med Bobby Charles i en ljudfil.





/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.