Blogginlägg från 2008-09-16

Hans sånger har evigt liv

Postad: 2008-09-16 07:32
Kategori: Intervjuer

Den här intervjun publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 14/9 2008.

”Oh, vilken härlig da’” till ”I den stora sorgens famn” - en lång resa mellan en simpel poprefräng och en djupt personlig känsla av vemod. Det är också, i snabbt förenklad form, den både glada och tragiska historien om Ted Gärdestad. Från firad och begåvad popidol till vilsen, nervsjuk och bräcklig man. Det här ska handla om Teds musikaliska liv och vår ciceron är Janne Schaffer, gitarrist och en av Ted Gärdestads närmaste vänner under hela hans karriär.
   - Vi var kompisar, vi var bästa vänner och mer än bara arbetskamrater. Vi hade samma intressen och gillade samma musik. Sedan var det givetvis djupt sorgligt att, senare i hans karriär, få uppleva hur djupt Ted sjönk ner i sina funderingar och grubblerier som landade i ett extremt dåligt självförtroende, berättar Janne under en blixtvisit i Örebro.
   Historien om Ted Gärdestads artistliv är både lång, glad, framgångsrik, sporadisk, katastrofal och känslosam. Sagan har en skimrande vacker inledning men inget lyckligt slut. Han tog livet av sig 1997 men hans minne och hans musik lever för evigt vidare.
   Redan som 15-åring sökte han tillsammans med sin äldre bror Kenneth, som kom att skriva texter till Teds samtliga låtar, kontakt med skivbolag för att kunna ge ut sina sånger. De fastnade först för Stikkan Anderssons bolag Polar där Benny Andersson och Björn Ulvaeus anställts som producenter. Janne berättar:
   - Björn och Benny ringde och ville att jag skulle komma och lyssna på en ny talang. Där satt en fräknig och pigg vänsterhänt 15-åring och spelade och sjöng fantastiska sånger. Vi fann varandra direkt, kontrakt skrevs, studio bokades och inspelningen av första skivan ”Undringar” inleddes omedelbart.
   - Jag kände Benny från Hep Stars-tiden och Björn och jag läste företagsekonomi samtidigt i parallellklasser på universitetet. Och jag höll på att bli ett hett namn i skivinspelningsbranschen, spelade på skivor med Cornelis, Björn Skifs, Charlie Norman och Lena Andersson, och hamnade helt naturligt i det projekt som skulle sluta som ABBA.
   Redan innan jul 1971 släpptes Ted Gärdestads första singel ”Hela världen runt” och tidigt våren 1972 kom ”Undringar” som slog ned som en bomb trots ett uppseendeväckande anonymt omslag. Försäljningssuccé, guldskiva, hysterisk flickidol och en kaotisk sommarturné tillsammans med Lena Andersson. Med en handfull mycket uppskattade låtar i bagaget.
   - Det var en kul, mycket kreativ tid. Teds framgångar, ABBA höll på att bildas och min solokarriär var på g. Vi spelade in musiken till Teds låtar först innan texterna hade skrivits. Samma sak med ABBA, faktiskt, berättar Janne.
   - Ted skrev alla sina låtar på piano utan att kunna skriva noter. Han satt vid pianot och lekte fram melodier som jag sedan kunde lägga gitarriff till. Han kom och visade mig hur jag skulle spela och samarbetet utvecklades inför andra skivan 1973, ”Ted”.

Innan den skivan kom ut var han med på Melodifestivalen med ”Oh, vilken härlig da’”, kom fyra medan Malta vann. Albumet innehöll ännu fler hits, hade ett glättigt omslag som motsvarade idolkulten som växt och Janne Schaffers roll blev större under skivinspelningarna.
   - Vi delade på erfarenheterna med våra respektive framgångar. Jag försökte förklara för Ted att det inte var så märkvärdigt. Men jag tror han redan då började känna sig störd av uppmärksamheten. Jag tror inte han ville spela live, han trivdes mycket bättre i skivstudion, berättar Janne idag.
   Under sommarturnén 1973, när Ted hade fått ett fast kompband i Nature, växte idoldyrkandet och han var fruktansvärt stor i Folkparkerna den
sommaren.
   Skivorna 1974, ”Upptåg”, och 1976, ”Franska kort”, producerades fortfarande av Björn och Benny och Ted skrev, som vanligt med sin bror, ännu fler hits men helheten och framgångarna började mattas av och han drog inte lika stora massor till sina konserter längre. Även 1974 och 1976 turnerade han med Nature medan han 1975 ingick i en paketturné med Harpo. Samma år ställde han upp i Melodifestivalen med ”Reelin’ ’n’ rockin’” som placerade sig på en blygsam 7:e-plats.
   1977 turnerade Ted med Blåblus, Björn Skifs kompgrupp, och han skrev det årets Melodifestivalbidrag till Lena Andersson, ”Det bästa som finns”
   - Slutet på 70-talet började Ted grubbla på allvar. Om livet, framtiden, existensen och annat. Vi åkte till USA och spelade in varsin skiva. Ted sjöng på engelska kompad av bland annat Toto-musiker. Min hette ”Earmeal” och Teds hette ”Blue virgin isles”. Jag snodde introt till Teds ”Satellit” från Totos ”Hold the line”, avslöjar Janne.
   Melodifestivallåten ”Satellit” blev 1979 en stor kommersiell återkomst för Ted i Sverige. Han vann deltävlingen i Sverige men kom näst sist i Europafinalen. Även 1980 ställde han upp i en duett med Annica Boller, ”Låt solen värma sig” som också Janne Schaffer var delaktig i.
   Trots framgångarna och uppmärksamheten var Teds karriär i svajning och personligen mådde han inte så bra.
   Janne Schaffer producerade nästa skiva med Ted, ”Stormvarning” (1981), med både svenska och engelska sånger. Där Ted på omslaget ser helt galen ut men enligt Janne Schaffer försöker han komiskt likna den då kände dirigenten Ulf Björlin.
   Samma år gjorde Ted en helt oväntad skiva med teknikern Micke Tretow. Under namnet Caramba gjorde de allt som man egentligen inte får göra.
   - Ted och den rolige och kreative Tretow fann varandra helt. I skojlåtar där existensiella tankar mötte rent och skärt vansinne. Medan de garvade högt. Men sedan tappade jag helt kontakten med Ted, säger Janne vemodigt och berättar vidare.
   - Jag var hembjuden till Ted på middag när han berättade att han skulle åka till USA, Oregon, och jag misstänkte ingenting förrän strax senare när det gick upp för mig att det handlade om den religiösa Bhagwan-rörelsen. Då sökte jag Ted men han hade redan åkt. Han ringde senare och var riktigt olycklig och jag förstod att han inte kom ur det där, allt var mycket illa.
   Ted kom hem till Sverige, fortfarande Bhagwan-frälst och hade också bytt namn till Swami Sangit Upasani. Umgicks med likasinnade på ett Center på Bullerbyn i Stockholm och ringde Janne för att påverka.
   - Han kontaktade mig och ville att jag skulle spela på Bhagwan Center. Du får spela precis vad du vill, sa han till mig, men jag förklarade att det är ju det jag gör hela tiden. Jag har aldrig spelat något jag inte vill, sa jag.

Den internationella Bhagwan-rörelsen kraschade i mitten på 80-talet och det gjorde inte Teds förvirring mindre. Han sjönk allt djupare i psykiska problem och mot slutet av 80-talet var det illa ställt med Ted Gärdestad. Ryktet gick att det var han som mördat Olof Palme, han gled in i depressioner och kämpade mot inre röster. Han mådde mycket dåligt.
   - Han behövde experthjälp, proffs på sjukdomen schizofreni som han led av. Som vän och kompis kunde jag inte göra så mycket. Det behövdes större krafter för att hjälpa honom på fötter.
   Ändå försökte Ted i början på 90-talet att skaka liv i sin artistkarriär. Han turnerade med Eskilstunabandet Rock’n’roll Machine och uppträdde sporadiskt i Johan Wahlströms band tillsammans med Dan Hylander, Tove Naess och Plura.
   Han spelade in en ny låt med Anders Glenmark som producent, den mycket uppskattade ”För kärlekens skull”, som gavs ut på samlingsskivan ”Kalendarium”. Som mer än tillräckligt visade att Ted hade gåvan kvar att skriva både vackra och engagerande sånger.
   Trots ojämna konsertframträdanden skulle det bli ännu ett album, ”Äntligen på väg” (1994), en skiva som skulle bli Ted Gärdestads sista.
   - Ted hade tänkt sig mig som producent men jag tyckte någon yngre skulle leda inspelningarna. Men det var en mycket konstig stämning i studion och inspelningarna avbröts. Sedan berättade Ted hur dåligt han mådde, hur han kände sig inombords och hur det låste sig, berättar Janne.
   Ändå resulterade inspelningarna i en stark och personlig skiva som tillfredsställde Ted och fick honom att må lite bättre. Men sedan kom uppmärksamheten, uppståndelsen och alla intervjuer som raserade hela hans liv.
   - Det blev alldeles för många intervjuer, för mycket koncentration kring hans namn och besvärliga frågor om gamla tider. Tv-intervjun på Aktuellt som inleddes med frågan ”Ångrar du inte Bhagwan?” blev droppen. Efter det gick Ted in i en psykos, säger Janne allvarligt.
Ted fortsatte uppträda sporadiskt fram till sin död, konserter som pendlade mellan magi och katastrof, men skulle aldrig mer skriva några oförglömliga sånger.
   1998 instiftades Ted Gärdestads minnesfond som varje år delar ut ett stipendium till svenska artister och låtskrivare under 25 år som sjunger på svenska. Systrarna Bondesson, Jonathan Johansson och Maia Hirasawa är några som fått priset.
   - Men vi missade Håkan Hellström när han sökte, berättar Janne lite skamset.
   Konserten i samband med prisutdelningen varje år har nu utökats till en turné, ”Sol, vind & vatten” som på söndag kommer till Örebro och Conventum. Där Janne Schaffer uppträder och på scen berättar om sin tid med Ted Gärdestad. Där artister som Jan Johansen, Johan Boding, Sara Löfgren och Åsa Fång framför Ted-låtar tillsammans med Peter Ljungs kör och orkester.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (63)
Blogg (529)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Krönikor (181)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (177)
Örebro (96)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< September 2008 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30          

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.