Blogginlägg

Tre tips om gamla skivor, del 6

De här tre helgtipsen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda/Latte 30/8 2008 i en omredigerad form.

John Lennon
Plastic Ono Band (Apple)
I våras kom det en dokumentär-dvd om inspelningen av John Lennons första riktiga soloskiva. En dvd som musikaliskt inte berättar så mycket. Ty skivan innehåller så mycket legendariskt material.
   En skiva där Lennon lämnar ut sig själv och sin historia i ett naket och avskalat sound. Tre månaders intensiva studier av Dr Arthur Janovs lära om primalskrik hade uppenbart påverkat Lennon när han skulle skriva låtar till skivan.
   Vi hör det tydligt i ”Mother”, den desperata sången till hans saknade mamma, och demoversionen av ”My mummy’s dead”. ”God” och ”Working class hero” är två andra mycket uppmärksammade spår. Plus några ytterst vackra ballader, ”Look at me” och ”Love”.

Jeff Buckley
Grace (Columbia)
Det är elva år sedan Jeff Buckley drunknade i Mississippi-floden. 1994 kom hans första och enda album i livet, ”Grace”. En skiva med en intensivt personlig framtoning. Med ett utspel och en extraordinär stämma, jag jämför med Marc Bolan, som naglar sig fast i lyssnarens medvetande.
   Bland några långa och svårtillgängliga låtar dyker det upp några klassiskt starka låtar, titellåten, ”Last goodbye” och ”Lover, you should’ve come over”. Plus en underbar cover på Leonard Cohens ”Hallalujah”.

The Band
The last waltz (Warner Bros)
“The last waltz” är inte bara en storslagen rockfilm på absolut högsta nivå filmad och regisserad av Martin Scorsese. Musikaliskt är den här dubbel-skivan på samma exklusiva nivå. Ambitionen med konserten, som skulle bli avslutningen på The Bands karriär, var att berätta bandets historia och bjuda på gästartister de träffat på vägen.
   Från Ronnie Hawkins via Neil Young, Joni Mitchell, Muddy Waters, Eric Clapton, Van Morrison till Bob Dylan är det lysande kvalité. Dessutom bjuder Band själva, med sina fyra sångare, på sina absolut bästa versioner av de egna klassikerna.

/ Håkan

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.