Tidigare blogginlägg

INVENTERING 2022 på Håkans Pop (4)

DAGS FÖR FJÄRDE DELEN I INVENTERINGEN på Håkans Pop. Varje kategori får en liten förklaring och innehållsförteckning med ett och annat tips ur innehållet.


Serien om Lennart Perssons rocktidning Larm blev en följetong under Håkans Pop-säsongen 2014/15. Sista numret kom våren 1984.


GRATTIS!
Jag hade tidigt en ambition att uppmärksamma och gratulera musikpersonligheter och vänner med en liten artikel i samband med födelsedagar. Ett antal från 2010 men också 2012, 2015 och 2018 när min nära vän Olle Unenge fyllde 70.

I MIN SKIVHYLLA
Under åren 2016 till 2019 plockade jag förutsättningslöst ut vinylskivor från min samling och skrev detaljerade recensioner om albumen. Det har hittills blivit 145 skivor. En kategori som väntar på revival på Håkans Pop.

INTERVJUER
Intervjuer som jag genom åren har gjort med ett antal artister för Nerikes Allehanda. Först några från senare år, mellan 1997 och 2011. Sedan startade jag 2018 en följetong med återpublicerade intervjuer som jag hade gjort mellan 1974 och 1994.

JUL
Den stora nyligen passerade helgen fick redan 2007 en egen kategori där jag har samlat gamla länkar (förlåt, om några inte fiungerar längre...) på julmusik, recenserat julalbum med blandade artister och en serie artiklar om Beatles julskivor som distribuerades till fanclub-medlemmar på 60-talet.

KJELL ANDERSSON
En ikon i svensk musikhistoria som för mindre än ett år sedan gav ut sina memoarer, ”Ingen går hel ur det här”, som lockade till lyssning av flera skivor som han låg bakom.

KONSERTER
Under den lite luddiga kategorin ”Konserter” finns både recensioner och icke-recensioner av konserter jag har upplevt. Ibland saknades kanske bedömningar när jag har beskrivit konsertupplevelsen. Till skillnad från rena konsertrecensioner som återfinns under kategorin ”Live-recensioner”.

KONSERTHUSET
Runt nyår 2015/16 punlicerade jag en liten serie artiklar om Konserthuset i Örebro och rangordnade mina tio bästa upplevelser där.

KRÖNIKOR
Här finns några av alla mina krönikor samlade. Några återfinns under datum, från 1997 till 2009, i samband med publicering i Nerikes Allehanda. Sedan har jag på Håkans Pop återpublicerat ett antal Allehanda-krönikor från 80- och 90-talet.

LARM
2014/15 skrev jag allt om Lennart Perssons legendariska tidning Larm som gavs ut mellan 1976 och 1984. Fick också direktkontakt Larm-redaktören Staffan Solding.

LISTOR
Kort och gott årsbästalistor av alla slag, från 1980 till nu senast 2021.

/ Håkan

Örebro: Floragatan 1

STADSTRÄDGÅRDEN/VÄXTHUSET



Entrén till Stadsträdgården på Floragatan 1.

I SLUTET AV 90-TALET UPPSTOD TANKEN på Stadsträdgården som ett café och som en restaurang. Allt blev sedan verklighet på 00-talet och det tog ytterligare några år innan Stadsträdgården blev en naturlig miljö även för konserter.
   En inofficiell notering säger att premiären för konserter inomhus i Växthuset inträffade sommaren 2010. Tillsammans med konsertarrangören Olle Unenge har jag skrivit en text om akustiska Växthuskonserter genom åren. Dessutom var Stadsträdgården/Växthuset under några år också värd för ett antal Live at Heart-konserter.
   Stadsträdgården är en del av Stadsparken men har en helt egen adress. 1871, över 150 år sedan, byggdes växthusen som sedan drygt tio år tillbaka fungerar som konsertlokal för de lite mindre, mer akustiska, framträdandena. Premiärsommaren 2010 inleddes också traditionen med utomhuskonserter i Stadsträdgårdens fina miljö bland äppelträd och blomsterarrangemang. En tradition som under åren växt till stora publikdragande evenemang som lockat mycket folk.
   Jag har namngivit Stadsträdgårdens konserter inkonsekvent på lite olika sätt, ibland med tillägget Växthuset ibland inte.
   Dagarna innan pandemin bröt ut i mars 2021 upplevde jag en konsert med Staffan Hellstrand på Växthuset. Hösten 2021, när pandemin lugnat sig något, blev Växthuset ännu en gång aktuell som konsertlokal när arrangör Unenge på nytt aktiverade sin konsertverksamhet.

Foto: Anders ErkmanKajsa Grytt i Stadsträdgårdens Växthus 2011.


KAJSA GRYTT 21/1 2011 Stadsträdgården
STAFFAN HELLSTRAND 20/5 2011 Stadsträdgården
ANDERS F RÖNNBLOM BAND/TULLAMORE BROTHERS 9/7 2011 Stadsträdgården
EVA EASTWOOD 11/11 2011 Växthuset/Stadsträdgården
RICHARD LINDGREN BAND 15/6 2012 Stadsträdgården
VIDAR 7/9 2012 Stadsträdgården/Live at Heart
OLLE UNENGE & CO8/9 2012 Stadsträdgården/Live at Heart
RICHARD LINDGREN 10/11 2012 Stadsträdgården
NIKOLA/CLARA WESTER 24/11 2012 Stadsträdgården
TONI HOLGERSSON/INDIGO 1/2 2013 Stadsträdgården
RICHARD LINDGREN 5/4 2013 Stadsträdgården
OLLE UNENGE & CO 12/4 2013 Stadsträdgården
RICHARD LINDGREN BAND 26/6 2013 Stadsträdgården
TULLAMORE BROTHERS 20/7 2013 Stadsträdgården
SARA NORDENBERG 6/9 2013 Stadsträdgården/Live at Heart
RICHARD LINDGREN & OLLE UNENGE 28/3 2014 Växthuset/Stadsträdgården
MAGNUS LINDBERG 25/4 2014 Stadsträdgården
ANDERS F RÖNNBLOM BAND 4/7 2014 Stadsträdgården
PERSSONS PACK/DAVID SÖDERGRENS HOT FIVE 26/7 2014 Stadsträdgården
DOUG SEEGERS/ELLEN SUNDBERG & THE WIDOWMAKERS 15/8 2014 Stadsträdgården
DOUG SEEGERS/ELLEN SUNDBERG & THE WIDOWMAKERS 16/8 2014 Stadsträdgården
DOUG SEEGERS/ELLEN SUNDBERG & THE WIDOWMAKERS 17/8 2014 Stadsträdgården
NICLAS EKHOLM 5/9 2014 Stadsträdgården/Live at Heart
/BOBBY SANT 5/9 2014 Stadsträdgården/Live at Heart
NISSE HELLBERG 10/7 2015 Stadsträdgården
DOUG SEEGERS/GOOD HARVEST 12/7 2015 Stadsträdgården
TULLAMORE BROTHERS 25/7 2015 Stadsträdgården
PONTUS & AMERIKANERNA 20/7 2019 Stadsträdgården
STAFFAN HELLSTRAND 28/2 2020 Stadsträdgården
THE BAGARI-HAYES PROJECT 20/8 2021 Växthuset
GRUS I DOJJAN 29/8 2021 Växthuset/Stadsträdgården
MARIE BERGMAN & LASSE ENGLUND/EMELIE FRANSSON 2/10 2021 Växthuset/Stadsträdgården
OLLE UNENGE & ORKESTERN/LINN WESTLING 15/10 2021 Växthuset/Stadsträdgården
STAFFAN HELLSTRAND/MONICA MOA ANDERSSON 12/11 2021 Växthuset/Stadsträdgården
RICHARD LINDGREN/ULRIK EHN 19/11 2021 Växthuset/Stadsträdgården

/ Håkan

Mitt sällskap under ”Get back”-filmen

”Get back”-boken släpptes tillsammans med ”Let it be”-skivan 1970 och berättar i bilder om Beatles-inspelningarna under januari 1969.

SOM GAMMAL BEATLES-FANTAST var den långa ”Get back”-filmen genomgående god (och långdragen) underhållning. Till min hjälp, för att identifiera och närmare notera historiens gång, hade jag sällskap av ett par böcker som är intimt knutna till ”Get back”-projektet. Dels den autentiska bok som gavs ut i samband med ”Let it be”-releasen 1970 och en senare bok (1998) som i detalj beskriver inspelningarna dag för dag, tagning för tagning av varje låt, ”Get back” (med undertiteln ”The Beatles' Let it be Disaster”).
   I januari 1969 repeterade The Beatles i första hand för en planerad tv-konsert. Och repetitionerna filmades för en dokumentärfilm som skulle marknadsföra den konserten. Så var det tänkt. Från början. Ganska snart sprack planerna på en tv-konsert. George Harrison var så ovillig till evenemanget att han till och med lämnade inspelningarna och gruppen under några dagar. När han kom tillbaka förvandlades repetitionerna till en skivinspelning som inkluderade en konsert på taket till skivbolaget Apples kontor i centrala London.
   Konserten, 30 januari 1969, skulle enligt första planen innehålla 14 låtar men kortades till sju innan bandet, som in i det längsta tvekade att gå upp på taket, inledde konserten vid lunchtid. En konsert som av kända skäl avbröts efter fem låtar som i vissa fall framfördes flera gånger.
   Dagen efter takkonserten gick Beatles in i studion och spelade in de låtar som inte fick plats eller inte passade in i konserten, ”The long and winding road”, ”Let it be” och ”Two of us” (som än så länge hette ”On our way home”).
   Planerna för ett album, som skulle heta ”Get back”, existerade under hela våren 1969. Teknikern Glyn Johns fick i uppdrag att pussla ihop ett album av alla januari-inspelningarna. I slutet av maj presenterade han ett färdigt ”Get back”-album som innehållsmässigt till stor del är identisk med ”Let it be”-albumet men med större livefeeling i framförandet. Men Beatles-medlemmarna var just då på semester och hade i stort sett tappat inspiration kring hela projektet som då hamnade i malpåse.
   Beatles-singeln som just då släpptes var en helt annan och nyinspelad låt, ”The ballad of John and Yoko”, och bandet var den sommaren på väg mot nya mål och nya inspelningar. I september 1969 fick vi resultatet i form av ett helt nytt fantastiskt lyckat album, ”Abbey Road”, där en majoritet av låtarna faktiskt hade figurerat under januari-inspelningarna. ”Get back”-projektet hamnade då helt i skuggan av ”Abbey Road”.
   Jag ville med den historien berätta om de historiska stegen för att förklara varför boken som kom att släppas i en box tillsammans med ”Let it be”-skivan lite förvirrat har titeln ”Get back”. Boken, som producerades under 1969, var naturligtvis menad som kompliment till det album som under hela våren 1969 gick under namnet ”Get back” och nu blev ett år försenad och en udda bonusprodukt till den första begränsade upplagan av ”Let it be”.
   Den 164 sidor tjocka boken innehåller en mängd bilder av den engelske fotografen Ethan Russell som under skiv/filminspelningen i Apple-studion plåtade hejvilt vilket vi också kan se i ”Get back”-filmen. Vi får i boken också några repliker ur filmen och flera citat ur aktuella Beatles-låtar. Men i första hand är det en lyxig bok, utgiven av Apple Publishing och designad av John Kosh, med dokumentära bilder som bildmässigt rekapitulerar händelserna under de mytomspunna veckorna i studion.
   Den boken fungerar som perfekt marknadsföring av ”Let it be”-skivan. Författarna Doug Sulphy och Ray Schweighardt vill i boken om ”Get back”-inspelningarna subjektivt porträttera allt som ”disaster” med egna personliga värderingar. Författarna påstår sig ha hört inspelningar, dock inte samtliga, från Twickenham och Apple-studion och presenterar en helt annan och mer anspråkslös men stundtals kritisk historia fast den i grund och botten handlar om samma sak, samma inspelningar.
   Den boken är så gott som fri från bilder och lever helt på de systematiskt nedtecknade beskrivningarna av varje tagning av varje låt eller del av låt. Väldigt noggrant har de noterat varje tagning även om den bara är några sekunder lång. De har verkligen dammsugit historien och det ser i varje detalj ut som en rättvis bild av historien men jag märker när jag ser ”Get back”-filmen att det i vissa fall både saknas dokumentation, exempelvis när Paul McCartney 16 januari sitter vid pianot och repeterar ”Oh! Darling” medan filmstudion töms för att flytta till Apple-kontoret är helt missad, och vissa scener kommer i en helt annan ordning.
   Ändå är boken en fin vägledning och detaljerad guide dag för dag under de trots allt händelserika Beatles-veckorna i januari 1969 för exakt 53 år sedan.

/ Håkan

Örebro: Fabriksgatan 21-23

SCANDIC GRAND HOTEL

Foto: Gunlög Enhörning/Örebro Stadsarkiv



JAG HAR GENOM ÅREN BESÖKT MÅNGA HOTELL i Örebro för konsertuppdrag. Stora Hotellet, eller ”Storan” som vi kallade det under nattklubbsbesök på 70-talet, var först ut 1977 men sedan har flera hotell, med Clarion i spetsen, stått värd för konsertverksamhet. Och hotell blev än mer vanligt i konsertprogrammet när Live at Heart-festivalen introducerades 2010.
   Samma år på våren, innan Live at Heart, gjorde jag mitt första konsertbesök på Scandic Grand Hotel, som invigdes på 80-talet, när arrangören Anders Damberg lockade till konsert med Chip Taylor i foajén på hotellet.
   Under åtskilliga år framåt skulle Scandic på Fabriksgatan, nära både Conventum Kongress och Conventum Arena, bli en frekvent konsertplats. Både på konventionella konsertkvällar och under Live at Heart-festivaler. Scandic Grand skulle också bli hemvist för det nya hotell/konsert-konceptet Folk at Heart som hade premiär i januari 2014, en festival som under två kvällar utspelade sig helt innanför hotellets väggar. Både i de större samlingslokalerna och på natten i ett flertal hotellrum. Från 2014 till 2020, med undantag för 2018 (då hotellet renoverades), var jag en hängiven besökare på Folk at Heart.


Foto: Carina ÖsterlingMathias Lilja på första Folk at Heart-festivalen som genomfördes på Scandic Grand Hotel i januari 2014.


CHIP TAYLOR & KENDEL CARSON 2/5 2010 Scandic Grand Hotel
ARLO GUTHRIE 12/1 2012 Scandic Grand Hotel
ISRAEL NASH GRIPKA/JOHAN ÖRJANSSON BAND 9/3 2012 Scandic Grand Hotel
DEADMAN/DEAD MAN 19/4 2012 Scandic Grand Hotel
EILEN JEWELL 10/5 2012 Scandic Grand Hotel
TOM RUSSELL/BOBBY SANT 16/5 2012 Scandic Grand Hotel
OTIS GIBBS 9/10 2012 Scandic Grand Hotel
TRIPLE TROUBADOURS + 1 15/10 2012 Scandic Grand Hotel
SHURMAN/BOB WOODRUFF 5/11 2012 Scandic Grand Hotel
THOMAS WAHLSTRÖM & MATS NORREFALK/OLLE UNENGE & CO 14/11 2012 Scandic Grand Hotel
DEADMAN/DEADSTRING BROTHERS 25/3 2013 Scandic Grand Hotel
LANDSTROM 7/9 2013 Scandic Grand/Live at Heart
"FOLK AT HEART": MATHIAS LILJA/MOHLAVYR/WAHLSTRÖM & BENDER/NICLAS EKHOLM & CO/MATHILDA WAHLSTEDT/OLLE UNENGE/COUNTRY OF ORIGIN/RICHARD LINDGREN ACOUSTIC BAND 3/1 2014 Scandic Grand Hotel
"FOLK AT HEART": MEADOWS EVER BLEEDING/GOOD HARVEST/RICHARD LINDGREN ACOUSTIC BAND/TULLAMORE BROTHERS/FU*K/BAGARI-HAYES PROJECT/MATHIAS LILJA/MATHILDA WAHLSTEDT/OLLE UNENGE/BAFOONS/RICHARD LINDGREN ACOUSTIC BAND 4/1 2014 Scandic Grand Hotel
BASKO BELIEVES 11/4 2014 Scandic Grand
DAVID URWITZ 4/9 2014 Scandic Grand/Live at Heart
DAVID SÖDERGRENS HOT FIVE 5/9 2014 Scandic Cupole/Live at Heart
MATHILDA WAHLSTEDT 5/9 2014 Scandic Veranda/Live at Heart
SAGA 6/9 2014 Scandic Garage/Live at Heart
FOLK AT HEART: SHOUTIN' RED/BASKO BELIEVES/TULLAMORE BROTHERS/LUNDH & FOLKESSON/STIKO PER LARSSON/DAVID SÖDERGRENS HOT FIVE/OLGA PETTERSSON/RICHARD LINDGREN/MATHILDA WAHLSTEDT 2/1 2015 Scandic Grand
FOLK AT HEART: SPÖKET I KÖKET/DAVID SÖDERGRENS HOT FIVE/OLLE UNENGE med band/RICHARD LINDGREN/RICHARD LINDGREN/DAVID SÖDERGRENS HOT FIVE 3/1 2015 Scandic Grand
ELLEN SUNDBERG & THE WIDOWMAKERS 1/4 2015 Scandic Grand Hotel
THE SADIES 27/4 2015 Scandic Grand
STEVE FORBERT 28/9 2015 Scandic Grand
EILEN JEWELL/MISS TESS 16/10 2015 Scandic Grand
FOLK AT HEART: THE BLAND/LAKESON & FRIENDS/DAVID SÖDERGRENS HOT FIVE/AD HOC-ORKESTERN/ROANOKEANS/SHOUTIN' RED/IDA BLOMQVIST 8/1 Scandic Grand
FOLK AT HEART: OLLE UNENGE/MATHILDA WAHLSTEDT/SHOUTIN' RED/DAVID SÖDERGRENS HOT FIVE/DIMPKER BROTHERS 9/1 Scandic Grand
I'M KINGFISHER 2/9 2016 Scandic Verandan/Live at Heart
FOLK AT HEART: DET ÄR KÄRLEK/BILLIE GANT/BUCKLIGA BOOTS/ONE LITTLE MOUNTAIN/MAJORNAS 3DJE ROTE/COUNT VASELINE/DIMPKER BROTHERS/BILLIE GANT/SÉBASTIEN DUBÉ & SIMON NYBERG/AD HOC-ORKESTERN 6/1 2017 Scandic Grand
FOLK AT HEART: FANS OF OTHERWISE/SÉBASTIEN DUBÉ & MARIA JOHANSSON/MIKAEL PERSSON & THE RIGOLETTOS/DSH5/DIMPKER BROTHERS/MAJORNAS 3DJE ROTE/DAVID TALLROTH 7/1 2017 Scandic Grand
AARON LEE TASJAN/THE BLACK LILLIES/ELLEN SUNDBERG 4/2 2017 Scandic Grand
CORDOVAS/WILL COURTNEY 10/3 2017 Scandic Grand
THE BAND OF HEATHENS 15/5 2017 Scandic Grand
GÖRAN SAMUELSSON 1/9 2017 Scandic Verandan/Live at Heart
MATHILDA WAHLSTEDT 8/9 2018 Scandic Grand/Live at Heart
FOLK AT HEART: ONE LITTLE MOUNTAIN/ÅSTADENS POPORKESTER/AMANDA ANDRÈAS/ROLF CARLSSON BAND/DSH5 4/1 2019 Scandic Grand
FOLK AT HEART: NÜ FIONA/ERIK VALTANEN & OVÄDRET/KNEKTA KUNGAR/MARTIN HÅKAN/EVA EASTWOOD/DSH5/ROLF CARLSSON BAND/STEFAN MURPHY 5/1 2019 Scandic Grand
FOLK AT HEART: OHIO JOE/JOHN EDWIN ENTERTAINMENT/GRAHAM LINDSEY & CAROLE BESTWATER & SIMON NYBERG/ONE LITTLE MOUNTAIN/BJÖRN LYCKLIG/MOONSHINE PREACHERS/DAVID EDWARD BOOTH & KELLY BAYFIELD & SHAWN WILLIAMS, OLLE UNENGE & ORKESTERN/DSH5 3/1 2020 Scandic Grand
FOLK AT HEART: GYTTRING/VINCENT JEDSELIUS/ROLF CARLSSON BAND/THOSE BARREN LEAVES/WERMLANDICA/OLLE UNENGE & ORKESTERN/FU*K 4/1 2020 Scandic Grand

/ Håkan

INVENTERING 2022 på Håkans Pop (3)

TREDJE KAPITLET I INVENTERINGEN på Håkans Pop. Jag fortsätter beskriva innehållet på sidan, kategori för kategori, och presenterar ett och annat tips ur innehållet.


Folk at Heart 2016: Shoutin' Red underhåller på ett hotellrum.


BLOGG
En av de innehållsmässigt största kategorierna (just nu 456 inlägg) på Håkans Pop. Under ”Blogg” finns sånt som inte går att sortera in under en tydligare och mer direkt rubrik. Under senare år har månadssammanfattningarna hamnat under den kategorin – och texten ni just nu läser.

BOK-RECENSIONER
Diverse bokrecensioner som jag har skrivit under åren, både publicerade i Nerikes Allehanda eller exklusivt här. Böcker med uteslutande musiktema om exempelvis Per Gessle, Hep Stars, Beatles och nu senaste boken om Rockpile, ”Crawling from the wreckage”.

BOOTLEGS
En spännande kategori som jag tidigt i Håkans Pops historia fick en ambition att skriva om. Men de sex bootleg-skivor som jag har beskrivit, med bland annat Neil Young, Maria McKee och Dave Edmunds, publicerades alla under 2008. Och fler har det än så länge inte blivit.

BOXAR 20-1
Listor, listor och listor. Under Håkans Pop-säsongen 2014/15 rangordnade jag de 20 bästa skivboxarna där namn som Chuck Berry, Ulf Lundell, Phil Spector, Eldkvarn och Wilmer X figurerade.

COVER-SKIVOR
I över 200 recensioner har jag detaljerat beskrivit innehållet, recenserat och berättat om rötterna till låtarna på album där artister/grupper uteslutande har gjort coverlåtar.

DISKOGRAFIER
En researchkrävande kategori där jag, ofta med hjälp av vännen och entusiasten Lasse Kärrbäck, har sammanställt kompletta diskografier med artister som Nick Lowe, Will Birch, Ian Gomm och Billy Bremner. Men också med mindre kända artister/grupper som Del Amitri, Blues Quality och Brinsley Schwarz. Är i vissa fall lite dåligt uppdaterade.

DVD-RECENSIONER
Från 2001 till 2014 recenserade jag ett antal (28) dvd:er. Både lite äldre filmer, från recensioner i Nerikes Allehanda, och senare varianter som exempelvis ”Live at Rockpalast” med Rockpile.

FEBER
En liten kort följetong, från maj 2015, där jag mer eller mindre detaljerat berättar allt om Lennart Perssons kortvariga tidning Feber som med tre tidningsnummer existerade mellan 1983 och 1991. I den här kategorin finns också ett inlägg om den fantastiske musikjournalisten Lennart Persson med länkar till hans tragiska bortgång 2009.

FILMKLIPP
Mellan 2008 och 2020 samlade jag en massa intressanta filmklipp från YouTube under den här kategorin. Jag misstänker dock att många länkar idag är inaktuella så jag ber ödmjukt om överseende med det. Men det kanske går att idag jaga fatt på fungerande länkar i samma ämne.

FOLK AT HEART
Här finns allt om den numera legendariska inomhusfestivalen Folk at Heart i Örebro som arrangerades första helgen i januari mellan 2014 och 2020. Ögonblicksbilder blandas med direktrapporter från både större samlingslokaler och hotellrum.

/ Håkan

”Get back”

GET BACK (Disney+)
Regi: Peter Jackson

FÖRMODLIGEN SIST PÅ BOLLEN HAR JAG äntligen skaffat mig ett Disney+-abonnemang för att kunna se den i tre delar långa serien ”Get back”, den legendariska och mytomspunna dokumentären om Beatles under några dagar i januari 1969. En annan serie, ”McCartney 3, 2, 1” där Paul McCartney möter Rick Rubin, är väl också en orsak till att titta på Disney+. Som jag lär återkomma till.
   Efter sju timmar och 48 minuters dokumentär är jag ganska utpumpad och överfull av både imponerande känslor och små besvikelser.
   Hysteri är väl det ord jag närmast tänker på när det handlar om Beatles-dokumentären ”Get back”. Reaktionerna som just nu sveper över världen i ett pånyttfött Beatles-intresse är verkligen globala och anmärkningsvärda. Vi har inte upplevt dess motstycke sedan 1995 när arkivserien med ”Anthology”-skivorna började ges ut i samband med den tv-sända serien med samma namn.
   Men det gränslösa intresset kring den här dokumentären bottnar i många missförstånd kring historien om ”världens största popband”. Av ungefär samma orsak nu som i mitten på 90-talet.
   Det började till julen 1994 när Beatles BBC-inspelningar släpptes på skiva, ”Live at the BBC”, och påstods vara två cd fyllda med enbart rariteter. Så var inte riktigt fallet. Inspelningarna må vara autentiska och musikhistoriskt viktiga men bristande teknisk kvalité med spruckna röster, fladdrig ljudbild och burkigt mono-sound motsvarade inte den stora uppmärksamheten som utgivningen fick.
   Musikaliskt var BBC-inspelningarna enbart riktade mot de genuina Beatles-fansen, ”frimärkssamlarna”, och ungefär samma målgrupp uppskattade nog de tre ”Anthology”-skivorna, med huvudsakligen udda, sällsynta och ommixade versioner av de kända låtarna, allra mest. Det allmänna intresset för Beatles slog i taket men det här var alltså inget för den breda musiklyssnande allmänheten.
   Jag uppfattar mig själv som ett ganska stort Beatles-fan men jag har inte tittat på samlingen med ”Anthology”-skivorna, fem dvd, sedan den släpptes 2003. Jag tror inte att jag rakt av plöjer nästan åtta timmar ”Get back”-dokumentär en gång till.
   Jag tycker mig ha läst oändliga hyllningskörer om ”världens bästa popgrupp” i samband med ”Get back”-filmen. Det musikaliska innehållet är huvudsakligen på en allmänt intressant nivå men når sin höjdpunkt på väldigt få ställen. Och uppriktigt sagt var Beatles vid den här tidpunkten, januari 1969, på väg ned i personlighet, kreativitet och originalitet och det är inget underverk till skiva, ”Let it be” (1970), som blir resultatet av de här inspelningarna.
   En groteskt lång dokumentär kräver sitt genuina Beatles-intresse för att vara värt Disney+-abonnemanget. Med tanke på att timmarna i Twickenhams filmstudio under elva dagar och Apples inspelningsstudio under nio dagar på film har koncentrerats kring det mest händelserika måste jag bedöma filmscenerna som genomgående tämligen odramatiska. Men till Beatles försvar vill jag förklara den ursprungliga planeringen och ambitionen med dokumentationen.
   De inledande konsertrepetitionerna i Twickenham pekade ursprungligen mot en planerad tv-konsert och var från början fyllda med en mängd coverlåtar, mest rock'n'roll från 50-talet, men tack och lov har de detaljerna till stor del lämnats utanför dokumentären. Ju längre tiden gick, när alla galna uppslag till spelplatser (amfiteatrar i Libyen(!), Manila(!!), House Of Common i Parlamentet(!!!), Cavern i Liverpool, Brighton Beach eller Primrose Hill) var slut, förvandlades det här projektet till en skivinspelning.

DÅ FÅR VI HÖRA FÄRSKA TIDIGARE outgivna låtar, som ”Don't let me down”, ”I've got a feeling” och ”Two of us”, repeteras flitigt. Efter flytten från Twickenham till Apple-studion i centrala London får filmen/dokumentären en vänligare atmosfär och blir så mycket roligare att titta/lyssna på. Av naturliga skäl, med bytet från en oändligt rymlig filmstudio till en intim inspelningsstudio, blir bandet då så mycket tajtare, mer positivt kreativa med en vänligare ton dem mellan och vägen till ett helt nytt album ligger öppen.
   Samtidigt ser man att Michael Lindsay-Hogg, den ursprunglige regissören ständigt med en stor fet cigarr i munnen, börjar förlora greppet när själva tv-konserten bordläggs och dokumentären rullar på utan mening och mål. Det finns ingen röd tråd, ”there's no story, yet” kommenterar någon mot slutet, utan bara en dokumentär som musikaliskt är perfekt inspelad men saknar dramatiska inslag och underhållningsvärdet går på tomgång i takt med att någon eller flera i studion ständigt tänder en cigarett. Det röks med frenesi genom hela filmen, något som Disney inför varje nytt kapitel ber om ursäkt för...
   Konserten på taket ovanför skivbolagskontoret på Savile Row i London var ursprungligen inte nog dramatisk för att slutföra filmen och albumet. Det blev nog anledning till att ”Get back” flyttades fram ett år, bytte namn till ”Let it be” och släpptes i samband med biofilmen med samma namn. En film som jag hösten 1970, när den hade premiär i Sverige, såg på bio och tyckte var en spännande insikt, om än i brist på rejäl spänning, i bandets påstådda inre stridigheter. Men det vi ser nu, i ”Get back”-serien, är ganska harmlösa fajter som långtifrån skildrar gruppens upplösning.
   Den stora osämjan mellan Beatles-medlemmarna uppstod ju först hösten 1970 när John Lennon, George Harrison och Ringo Starr valde ny manager (Allen Klein) och Paul McCartney hade ett helt annat val (sin svåger John Eastman) och samarbetet mellan de fyra Liverpool-kompisarna kraschade fullständigt.
   Jag har historiskt aldrig uppfattat ”Let it be”-skivan som speciellt stark i Beatles oemotståndliga diskografi men Peter Jacksons dokumentär (om en dokumentär...) väcker trots allt en viss sympati för albumet och dess innehåll. Och de avslutande scenerna på skivbolagets tak ger vid handen att Beatles, här förstärkta med keyboardkillen Billy Preston, fortfarande var ett tajt, svängigt och ganskigt rockigt band.
   I dokumentären får vi höra/se tidiga men ännu ej fullständigt färdiga versioner av ”Let it be” och så småningom första skissen på ”Get back”. Båda är McCartneys verk och det var till stor del han som styrde och ställde i studion i dokumentärens inledningsskede. Lennon hade så långt en överraskande tillbakadragen roll medan Harrison försöker föra fram sina nya låtar med liten framgång. Alltmedan Starr vid sin plats bakom trummorna både bokstavligen och bildligt befann sig lite utanför gruppens kärna.
   ”Get back”-dokumentären är ganska fri från dramatik. Paul får lite spridda mothugg av George, som känner sig lite utanför, men den stora och redan omtalade konflikten i Beatles inträffade vid lunchtid fredag 10 januari. Efter en liten dispyt med John, ställer sig George upp och meddelar att han lämnar The Beatles, går ut ur studion och åker hem. Paradoxalt nog är den scenen filmad av en kamera vid sidan av. Försoningsmötet någon dag senare eller Georges återkomst några dagar senare kommenteras bara i text, fast den blir en riktig cliffhanger (till tonerna av ”Isn't it a pity”) mellan del 1 och 2 i trilogin, och går trots allt ganska obemärkt förbi i filmen.
   Peter Jackson har med beröm godkänt lyckats med restaurationen av de gamla inspelningarna som Lindsay-Hogg lämnat efter sig. Filmen innehåller genomgående knivskarpa bilder och de musikaliska inspelningarna är av hög kvalité fast den första halvan ursprungligen innehåller inspelat filmljud och har inte skivinspelningskvalité. Men dagsaktuell teknik har sina fördelar och med Giles Martin, George Martins son, vid rodret är det inte oväntat toppklass på all musik i filmen.
   Musik som innehållsmässigt har sina upp- och nedgångar och jag blir en aning slött intresserad när ”Get back”, ”Don't let me down”, ”Let it be” och ”Two of us” repeteras/spelas in för 30:e gången... I det organiserade kaos som många gånger rådde i studion dyker det också upp, vid sidan av både gamla och nya Beatles-låtar, nyskrivet solomaterial och en rejäl mängd med covers, titlar på en massa originallåtar som aldrig har givits ut officiellt.

DÄR FINNS, I MINA ÖRON, FILMENS MEST intressanta sekvenser. Det är en ynnest att få höra ett kort smakprov, en refräng, kanske bara ett fragment eller någon kort melodisnutt som spontant skapas i stunden. Det är inget fulländat färdigt material men här finns onekligen frön till något som kunde ha blivit en låtmässigt blomstrande framtid för Beatles.
   I ”Get back”-filmen avslöjas för första gången titlar på låtar som nu är copyright-skyddade med fastställda låtskrivare. Lennon/McCartney-låtar som "Just Fun", "Because I Know You Love Me So", "Thinking of Linking", ”Commonwealth” och ”"Won't You Please Say Goodbye" och hela gruppkompositioner som "You Wear Your Women Out", "My Imagination" och "The Palace of the King of the Birds".
   Vi får också inblick i låtar som senare ska hamna på Beatles-medlemmarnas soloskivor. Som exempelvis Lennons ”Child of nature” som senare ska bli ”Jealous guy”, och låtar från Harrisons och McCartneys kommande solodebuter. Men Ringo bidrar också, dels hamrar han målmedvetet fram ”Octopus's garden” på pianot och dels presenterar han ”Taking a trip down to Carolina”, en låt som aldrig har sett dagens ljus.
   När hela ”Let it be”-projektet, förutom singeln ”Get it back”/”Don't let me down”, våren 1969 skrinlades fanns i det inspelade/repeterade materialet från januari 1969 också en majoritet låtar som kom att bli ”Abbey Road”-skivan som släpptes hösten 1969.
   Av naturliga skäl, repetitionerna var ju för en tv-konsert, höll producenten George Martin inledningsvis en låg profil men även i Apple-studion känns hans närvaro lite flyktig och inspelningsteknikern Glyn Johns har en större och viktigare roll och agerar praktiskt som producent. Allt tycks spelas in live i studion och det diskuteras aldrig om pålägg eller andra instrument i arrangemangen. Johns var för övrigt en kommande stjärna som skivproducent. Han hade arbetat som tekniker åt både Kinks, Rolling Stones och Small Faces och stod nu på tröskeln till en karriär som producent åt bland annat Steve Miller Band, Family, Humble Pie och Boz Scaggs.
   ”Get back” är givetvis ett intressant tidsdokument, ett projekt där man som tittare långsamt men säkert sugs in i. Stundtals kan man uppfatta innehållet i filmen som en magnifik lekstuga med fyra grabbar, mellan 25 och 28 år, som trots allt älskar musik och de får inte nog av sitt intresse.

/ Håkan

INVENTERING 2022 på Håkans Pop (2)

INVENTERINGEN FORTSÄTTER PÅ HÅKANS POP. Kategori för kategori beskriver jag innehållet och presenterar ett och annat tips ur innehållet.


En konsertbiljett från 90-talet, ett minne av en upplevelse med Neil Young 1995.


90-TALETS BÄSTA
Efter en rangordnad lista över mina albumfavoriter från 90-talet...

90-TALSKONSERTER
...kommer planenligt mina konsertrecensioner från 90-talet.

ALL TIME BEST
Den aktuella pågående listan på Håkans Pop, som just nu har tagit paus över jul och nyår, sammanfattar hela populärhistorien av albumfavoriter, från 60-talet till idag. Med tre publiceringar i veckan har jag sedan i augusti berättat om mina 150 bästa album. Innan jul- och nyårsuppehållet presenterades #49 på listan och från 17 januari fortsätter nedräkningen mot #1 som avslöjas i maj.

ANDERS ERKMAN
En kategori där jag hyllar min fotograferande vän Anders Erkman som så tragiskt gick bort i mars 2020. Sommaren samma år ägnade jag 100% av utrymmet på Håkans Pop till Anders fantastiska bilder, en ny bild varje dag. Från 13 maj till 5 augusti 2020.

ARTIKLAR
Under kategorin ”Artiklar” har jag samlat en lös samling artiklar som egentligen inte har något gemensamt. Det kan vara minnesartiklar om bortgångna artister (Sjunne Ferger, George Harrison...), en reseskildring från Cornwall, presentationer av artister på väg till Örebro (Mark Olson och Dave Edmunds), en resa mellan London-Liverpool eller Slottsfestivalens historia.

BÄSTA KONSERTER
I en 36 konserter lång lista har jag rangordnat mina totalt största konsertupplevelser genom hela livet, från små klubbgig till stora arenakonserter. Alla lika fantastiska minnen men den, enligt mig, allra bästa konserten genomfördes sommaren 1985 på Ullevi.

BÄSTA LIVEALBUM
I brist på levande konserter, i pandemins spår, avslöjade jag under säsongen 2020-2021 mina 38 bästa favoritlivealbum. Listan toppades med ett annorlunda livealbum från USA och på sista plats kom en engelsk skiva från 1971.

BEATLES
Världens bästa popgrupp(!) har hedrats med en egen kategori på Håkans Pop. Här har jag samlat några Beatles-relaterade artiklar av olika slag. Hade exempelvis ett sommartema 2016 där jag siktade in mig på bandets singel-b-sidor. Några gamla Beatles-relaterade krönikor finns också här plus en del korta artiklar i ämnet.

BIO-RECENSIONER
Ett tiotal av mina bio-recensioner återfinns på Håkans Pop, ofta ursprungligen publicerade i Nerikes Allehanda. Från barnfilmen ”Smådecekarna” 2002 via ”Love & mercy” (om Brian Wilson) och den nyrestaurerade Beatles-filmen ”Eight days a week” till Tom Pettys postuma dokumentär ”Somewhere you feel free”.

/ Håkan

Örebro: Oskarsparken 1

VIRUS/PLEKTRUM



Sedan våren 2021 heter de klassiska restauranglokalerna på Oskarstorget 1 Kappa Bar.


Virus 2010.


Plektrum 2014.


LIP 2017.


DEN NEDRE VÅNINGEN PÅ OSKARPARKEN 1, gatuplan inklusive källare, tillhörde från början den klassiska krogen/restaurangen/nattklubben Prisma. I slutet på 90-talet tog dåvarande ägarna av Prisma över den lokalen, från en kök- och inredningsbutik, och renoverade de båda våningarna och kallade den delen av krogen för P2.
   Från 2010, när Prisma sedan några år tillbaka hade gått under nya namnet Klaras och samma år bytte namn till Buddy Holly Bar, blev lokalen i gatuplan fristående med enskilda ägare. 2010 hette den lokalen Virus när jag i februari det året såg den amerikanska sångerskan Holly Williams där.
   Under en kort tid 2012 hade lokalen namnet Kaktus innan den samma år och tre år framåt döptes om till Plektrum där jag i oktober 2014 såg The Maharajas uppträda i en förhållandevis välfylld konsertlokal i källaren.

   Sedan 2016 har lokalerna på Oskarstorget 1 haft ett otal olika namn: Karma Bar & Lounge (2016), LIP (2017-18), Watt (2019-20) och heter sedan våren 2021 Kappa Bar.



HOLLY WILLIAMS/ANDI ALMQVIST 12/2 2010 Virus
THE MAHARAJAS 31/10 2014 Plektrum/Club Octopussys Garden

/ Håkan

INVENTERING 2022 på Håkans Pop (1)

GOTT NYTT ÅR OCH DET ÄR DAGS FÖR inventering på Håkans Pop. För övrigt den första sedan sidan sparkade igång i augusti 2007, drygt 14 år sedan. Sedan dess har det inte genomförts någon noggrann inventering av innehållet på Håkans Pop och vad som döljer sig bakom varje rubrik i kategori i listan till höger på sidan. Uppifrån och ner ska jag beskriva varje rubrik och presentera ett och annat tips ur innehållet.


Några populära album som figurerar i mina rangordnade listor om 70- och 80-talet.

00-TALETS BÄSTA
Håkans Pop består till stor del av rangordnade listor med olika teman. Under ”00-talets bästa”-kategorin finns en 36 album lång lista där jag har valt de bästa albumen från 2000-talets första decennium. En lista med en lite överraskande svensk skiva som nummer ett.

10 ÅR
2017 firade Håkans Pop 10 år med att återpublicera ett axplock och ett urval från tio års publiceringar. Det kunde vara någon diskografi, en gammal konsertrecension, krönika eller en liverecension.

1979 REVISITED
Sommaren 2007, innan Håkans Pop fick sin officiella start, publicerade jag några gamla artiklar som jag skrev för Nerikes Allehanda 1979. Det kunde handla om liveskivor, Rockfield-studion eller presentationer av artister som Ian Gomm, J J Cale eller Crazy Horse.

2012: NU OCH HÄR
Ännu ett sommartema, nu från sommaren 2012. Ett antal då aktuella YouTube-klipp som med tiden blivit ”broken link” och numera har sorterats bort från Håkans Pop. Men några 2012-klipp finns ändå kvar på nätet: exempelvis Kent, Jack White och Paul Weller.

50-TALETS BÄSTA
En lista med mina 50-talsfavoriter där jag har rangordnat det decenniets bästa artister och lagt fokus på en bra låt, gärna mindre känd, av varje artist. Min största favorit blev Larry Williams och hans odödliga låt ”Slow down”.

60-TALETS BÄSTA
Även på den rangordnade listan med 60-tals-favoriter koncentrerar jag mig på hitlåtar i allmänhet och singlar i synnerhet. Och först på den listan blev inte så överraskande en kvartett från Liverpool.

70-TALETS BÄSTA
70-talet var albumformatets första genuina decennium och jag lät kategorin sträcka sig över två säsonger, från 2009 till 2011, på en rangordnad lista som omfattade hela 70(!) album.

70-TALSKONSERTER
Under samma tid, 2009 till 2011, publicerade jag mina gamla konsertrecensioner från just 70-talet.

80-TALETS BÄSTA
Mitt första tema när Håkans Pop startade i hösten 2007 blev en lista på det missförstådda 80-talets bästa album.

80-TALSKONSERTER
Inte så överraskande kanske: Mina gamla konsertrecensioner från just 80-talet.

/ Håkan

Två veckor innan "allvaret" börjar

NYTT ÅR OCH NY FRAMTID. 2022 ska väl ändå bli ett bättre år än de två senaste? Förhoppningar finns men förväntningar har vi knappt nerver till att tro på. Det går bevisligen mot ljusare tider fast det är svårt att med ögat uppfatta det men jag tyckte mig alldeles nyss höra karaktäristisk koltrastsång utanför mitt fönster på Nygatan i Örebro. Det måste väl ändå vara ett gott tecken?
   Det blir en mjukstart på Håkans Pop 2022. I väntan på fortsättningen av nedräkningen i min All Time Best Album-lista, som startar 17 januari om två veckor, kommer de närmaste veckorna ägnas åt annat innehåll.
   Serien med lokala konsertställen i Örebro, som inleddes i somras, får ny intensifierad uppmärksamhet under de närmaste dagarna. Efter drygt 14 år "in the air" tycker jag att det är dags för en efterlängtad inventering av Håkans Pop där jag kommer berätta om innehållet i stora drag och vad som döljer sig bakom de olika kategorierna på sidan.

Välkommen till ett nytt år på Håkans Pop och en God Fortsättning på 2022.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.