Blogginlägg

Hektisk inledning på Folk at Heart

Postad: 2017-01-06 22:52
Kategori: Folk at Heart

Foto: Carina Österling (Peter Sjöholm)Stefan Murphy imponerade.

EFTER EN GANSKA LOJ EFTERMIDDAG blev det plötsligt fullsatt i restaurangen innan de första konserterna startade på årets Folk at Heart-festival. Jag gör just nu en kort mellanlandning och kan rapportera om många överraskande musikaliska inslag. Och en väldigt publiktät fredagskväll där trängsel och fullsatta lokaler har varit vanligt förekommande.
   Mycket att skriva hem om och det låter sig inte göras i någon större utsträckning på några få minuter medan invigning pågår fem våningar ned på Scandic Grand. Innan nattsessionerna på hotellrummen sparkar igång kl 23:00.
   Medan vi satt och åt middag i restaurangen ställde sig en artist som kallade sig Bo Ahlbertz i foajén och lät som om han var född i Louisiana. Överraskande kvalitetsunderhållning.
   Sedan ställde sig soloartisten Det Är Kärlek i matsalen och spelade popsånger med intressanta texter. Hans höga silverfärgade hatt kanske tog bort lite fokus från materialet men den halvakustiska gitarren lät mycket fint.
   Cincinnatis representant på Folk at Heart, Billie Gant, tog oss från Sverige till USA med ett läckert och kraftfullt gitarrspel på sitt akustiska instrument och sånger med innehåll som "drinking beer with a teardrop in my eye". Billie underhöll också i mellansnacket med engagerade historier om sitt hemland.
   Ett tips om bandet Buckliga Boots gjorde att jag stannade till i rummet Hjalmar och blev smått imponerad av det akustiska gitarrsoundet, ibland kryddat med dobro och banjo, och repertoaren som pendlade mellan Bob Dylan och John Holm i sköna sångstämmor. Och ibland gränsade arrangemangen till bluegrass.
   Under den tidiga kvällen på Folk at Heart, med konserter som hade udda starttider, fick jagfrångå principen att aldrig lämna en konsert i förtid. Vilket inträffade här för att inte missa One Little Mountain, Mattias Bergstedts projekt. Albumet "In the arms of autumn" är en tämligen dämpad historia men här på Folk at Heart blommade soundet ut i ganska elektrisk och catchy poprock. Och jag bestämde mig för att aldrig klaga på förekomsten av elektriska instrument på festivalen. Ty kvartetten One Little Mountain var en frisk fläkt.
   Det skulle i samma lokal blåsa ännu friskare fläktar några minutter senare när Göteborgsbandet Majornas 3dje Rote (fråga mig inte vad det betyder) underhöll med cajunkryddad svensk folkmusik där fiol och dragspel drog upp tempot. "Nån sorts folkmusik" som de själva beskrev sin musik. Bandets humor och texter framkallade ovationsartad respons och jag kan spontant jämföra bandets omedelbara uttryck med FU*K, ukulelebandet från Fagersta, och deras genombrott för några år sedan på samma festival.
   Count Vaseline är kanske ett överdrivet anonymt artistnamn på Mighty Stef-ledaren Stefan Murphys solokarriär. Men vad spelar det för roll när han med en akustisk gitarr och mycket skarpa röst ("husets bästa röst" var festivalgeneralen Anders Dambergs omedelbara kommentar) formar stora låtar, fantastiska melodier och starka kompositioner. Exempelvis hade han skrivit ett par låtar till följd av presidentvalet i USA "när han bilförsäljaren valdes till president" (Murphys ord). Jag såg inte mycket av huvudpersonen på ett mer än fullpackat Verandan men det lät underbart bra till hundra procent.
   Nu laddar vi för nattsessionen som inte lär bli mindre intensiv Orkar jag kommer en sen rapport i natt.

/ Håkan




Beatles (59)
Blogg (373)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Jul (51)
Konserter (202)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (95)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Januari 2017 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31          

Anders 20/04: Kan vi inte få lyssna på (läsa) hela sommarprogrammet, nu har jag väntat i snart...

Stephen 16/04: Kul anekdot runt inspelningen av Da doo ron ron. Versionen som finns på Stardust...

Lasse 12/04: Ursprungligen skulle det ha varit tre låtar skrivna av Mickey Jupp. Men som det...

Jarmo Anttila 6/04: Omslaget är en kopia av/hyllning till J Geils Band "Bloodshot"...

Hans 31/03: Lustigt att vi båda föll för omslaget och medverkande musiker som avgjorde köpet...

Anders 14/03: Här i Nynäshamn igårkväll spelade Cordovas Truckin', Grateful Dead-låten. Jag gi...

Machoheart 27/02: Heja Warren Zevon! ...

Anders Jakobson 25/02: Uff! Svidande ord! Lustigt att du skrev om både skivan och konserten när det beg...

Mike Waxman 17/02: Såg dom på Malmen när dom lirade ett exklusivt set för specialinbjudna. Dom körd...

Mikael Löwengren 9/02: Han spelar förövrigt i coverbandet A Clear Band numera... https://www.facebook...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.