Blogginlägg från 2018-09-24

50-tal: #32. "Got my mojo working" (1957)

MUDDY WATERS
Go my mojo working
(Chess)

BLUES ÄR ETT STICKSPÅR PÅ MITT BÄSTA 50-TAL. Förvisso en betydelsefull och gigantisk genre men mina kunskaper på området är begränsade och ytliga och följaktligen är de rena bluesartisterna lågt prioriterade på min 50-talslista. Nåja, givetvis känner jag till namnet på en väldig massa bluesartister, som dessutom hade sin storhetstid på 50-talet, men när jag ska rangordna mina favoriter från decenniet är konkurrensen stenhård och då hamnar bluesherrarna i de flesta fall utanför min 38-lista. Med ett undantag: Muddy Waters.
   Jag har som sagt aldrig varit någon hängiven bluesfantast men jag har naturligtvis förstått genrens tveklösa betydelse för en stor del av rockmusikens utveckling. Det är väl just många artisters uttalade bluesinfluenser som gjort mig intresserad av rockmusikens rötter som i många fall bottnar i 50-talsdecenniet. På sätt och vis var det väl 50-talets händelserika bluesperiod som resulterade i den alldeles fantastiska bluesvågen som drog över England på 60-talet som sedan ynglade av sig i Sverige.
   Utan blues hade väl aldrig Rolling Stones bildats och/eller fått sitt namn (efter en Muddy Waters-låt). Utan blues (och Power House i Örebro) hade nog aldrig Mats Ronander aldrig valt artistlinjen redan i unga år. Och utan Muddy Waters hade kanske Chuck Berry aldrig fått något skivkontrakt. Jimi Hendrix berättade ett minne från sin barndom hur Muddy Waters elektriska gitarr skrämde livet ur honom.
   Mina egna bluesupplevelser är lätträknade men konserter med det strävsamma paret Sonny Terry & Brownie McGhee (1971), Otis Rush (1980) och John Mayall (1987) tillhör ändå mitt minne. Sedan har jag tangerat bluesgenren vid åtskilliga tillfällen på andra konserter och på ett otal coverversioner på skiva. Jag kan väl till mitt försvar också påpeka att jag redan har tangerat bluesgenren med några tidigare 50-talsfavoriter, Bo Diddley och Dale Hawkins .
   Men jag har alltid haft ett problem att skilja de olika blueslåtarna åt, genren har onekligen svårt att variera den där ständigt upprepande stilen och det skapar ju också problem i låtskrivarkretsar. Ingen vet med säkerhet vem som skrev låten eller om den från början är en gammal traditionell melodi av okänt ursprung. Därför får låttitlar i genren ofta olika upphovsmän och komplicerad information genomsyrar genren.
   Hursomhelst, i min något skrala bluesbakgrund är det ett namn som lyser starkast av dem alla: Muddy Waters. Jag har väl ofta, kanske lite rutinmässigt, slängt ur mig hans namn när jag ska förklara bluesiga låtar och arrangemang utan att ha detaljerad koll på varken ursprung eller stil. Men nu har jag både läst och lyssnat och försökt bilda mig en uppfattning om artisten Muddy Waters (eller McKinley Morganfield som var hans stolta namn) och hans 50-talsproduktion.
   Min första upptäckt är, ganska uppseendeväckande i min värld, att Muddy inte har skrivit alla låtar som jag genom alla tider har förknippat honom med. Inte så sällan står det Willie Dixon i parentesen under Muddy Waters låtar. Vore det inte för att Dixons egen artistkarriär på 50-talet var så gott som osynlig hade jag kanske hellre valt Dixon före Waters på dagens listplats. Med tanke på att huvudrollerna på min 50-talslista är låtar och låtskrivare. Sina bästa och mest kända låtar gav Dixon hellre bort än gav ut dem själv. "Hoochie coochie man", "I just want to make love to you", "I'm ready", "My babe", "Just make love to me", och "Diddy wah diddy", några med Muddy Waters, är ju Dixon-låtar som även jag känner till.
   På min lista med uppenbara Muddy Waters-favoriter fanns "Rollin' stone", "Manish boy" och "Got my mojo workin'". Första låten har ju det historiska värdet, utgiven 1950, som gav namn till en engelsk grupp 1963 men är en ganska händelsefattig låt. "Manish boy" ("Mannish boy" på senare inspelningar) från 1955 är låten, för övrigt skriven med Bo Diddley, där jag upptäckte Muddy Waters på allvar (på "The last waltz" både på skiva och film) men inspelningen störs av alltför upphetsade tjejskrik.
   Mitt val blir därför "Got my mojo working", för att det är en snabbare mindre bluestraditionell version där munspel (Little Walter) och piano (Otis Spann) gör arrangemanget lite rockigare.
   Jo, jag vet. Det är inte Muddy Waters egen låt fast han satte sitt namn på originalsingeln som gavs ut i mars 1957. Det kom snart fram att Muddy hade hört låten spelas av förbandet Ann Cole with The Suburbans and Orchestra på hans turné, en låt som ursprungligen skrevs av Preston Foster. Förbandet gav också ut låten, med titeln "Got my mo-jo working (but it just won't work on you)", på en singel som släpptes samma månad som Muddy Waters version.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.