Blogginlägg

50-tal: #32. "Got my mojo working" (1957)

MUDDY WATERS
Go my mojo working
(Chess)

BLUES ÄR ETT STICKSPÅR PÅ MITT BÄSTA 50-TAL. Förvisso en betydelsefull och gigantisk genre men mina kunskaper på området är begränsade och ytliga och följaktligen är de rena bluesartisterna lågt prioriterade på min 50-talslista. Nåja, givetvis känner jag till namnet på en väldig massa bluesartister, som dessutom hade sin storhetstid på 50-talet, men när jag ska rangordna mina favoriter från decenniet är konkurrensen stenhård och då hamnar bluesherrarna i de flesta fall utanför min 38-lista. Med ett undantag: Muddy Waters.
   Jag har som sagt aldrig varit nÃ¥gon hängiven bluesfantast men jag har naturligtvis förstÃ¥tt genrens tveklösa betydelse för en stor del av rockmusikens utveckling. Det är väl just mÃ¥nga artisters uttalade bluesinfluenser som gjort mig intresserad av rockmusikens rötter som i mÃ¥nga fall bottnar i 50-talsdecenniet. PÃ¥ sätt och vis var det väl 50-talets händelserika bluesperiod som resulterade i den alldeles fantastiska bluesvÃ¥gen som drog över England pÃ¥ 60-talet som sedan ynglade av sig i Sverige.
   Utan blues hade väl aldrig Rolling Stones bildats och/eller fÃ¥tt sitt namn (efter en Muddy Waters-lÃ¥t). Utan blues (och Power House i Örebro) hade nog aldrig Mats Ronander aldrig valt artistlinjen redan i unga Ã¥r. Och utan Muddy Waters hade kanske Chuck Berry aldrig fÃ¥tt nÃ¥got skivkontrakt. Jimi Hendrix berättade ett minne frÃ¥n sin barndom hur Muddy Waters elektriska gitarr skrämde livet ur honom.
   Mina egna bluesupplevelser är lätträknade men konserter med det strävsamma paret Sonny Terry & Brownie McGhee (1971), Otis Rush (1980) och John Mayall (1987) tillhör ändÃ¥ mitt minne. Sedan har jag tangerat bluesgenren vid Ã¥tskilliga tillfällen pÃ¥ andra konserter och pÃ¥ ett otal coverversioner pÃ¥ skiva. Jag kan väl till mitt försvar ocksÃ¥ pÃ¥peka att jag redan har tangerat bluesgenren med nÃ¥gra tidigare 50-talsfavoriter, Bo Diddley och Dale Hawkins .
   Men jag har alltid haft ett problem att skilja de olika blueslÃ¥tarna Ã¥t, genren har onekligen svÃ¥rt att variera den där ständigt upprepande stilen och det skapar ju ocksÃ¥ problem i lÃ¥tskrivarkretsar. Ingen vet med säkerhet vem som skrev lÃ¥ten eller om den frÃ¥n början är en gammal traditionell melodi av okänt ursprung. Därför fÃ¥r lÃ¥ttitlar i genren ofta olika upphovsmän och komplicerad information genomsyrar genren.
   Hursomhelst, i min nÃ¥got skrala bluesbakgrund är det ett namn som lyser starkast av dem alla: Muddy Waters. Jag har väl ofta, kanske lite rutinmässigt, slängt ur mig hans namn när jag ska förklara bluesiga lÃ¥tar och arrangemang utan att ha detaljerad koll pÃ¥ varken ursprung eller stil. Men nu har jag bÃ¥de läst och lyssnat och försökt bilda mig en uppfattning om artisten Muddy Waters (eller McKinley Morganfield som var hans stolta namn) och hans 50-talsproduktion.
   Min första upptäckt är, ganska uppseendeväckande i min värld, att Muddy inte har skrivit alla lÃ¥tar som jag genom alla tider har förknippat honom med. Inte sÃ¥ sällan stÃ¥r det Willie Dixon i parentesen under Muddy Waters lÃ¥tar. Vore det inte för att Dixons egen artistkarriär pÃ¥ 50-talet var sÃ¥ gott som osynlig hade jag kanske hellre valt Dixon före Waters pÃ¥ dagens listplats. Med tanke pÃ¥ att huvudrollerna pÃ¥ min 50-talslista är lÃ¥tar och lÃ¥tskrivare. Sina bästa och mest kända lÃ¥tar gav Dixon hellre bort än gav ut dem själv. "Hoochie coochie man", "I just want to make love to you", "I'm ready", "My babe", "Just make love to me", och "Diddy wah diddy", nÃ¥gra med Muddy Waters, är ju Dixon-lÃ¥tar som även jag känner till.
   PÃ¥ min lista med uppenbara Muddy Waters-favoriter fanns "Rollin' stone", "Manish boy" och "Got my mojo workin'". Första lÃ¥ten har ju det historiska värdet, utgiven 1950, som gav namn till en engelsk grupp 1963 men är en ganska händelsefattig lÃ¥t. "Manish boy" ("Mannish boy" pÃ¥ senare inspelningar) frÃ¥n 1955 är lÃ¥ten, för övrigt skriven med Bo Diddley, där jag upptäckte Muddy Waters pÃ¥ allvar (pÃ¥ "The last waltz" bÃ¥de pÃ¥ skiva och film) men inspelningen störs av alltför upphetsade tjejskrik.
   Mitt val blir därför "Got my mojo working", för att det är en snabbare mindre bluestraditionell version där munspel (Little Walter) och piano (Otis Spann) gör arrangemanget lite rockigare.
   Jo, jag vet. Det är inte Muddy Waters egen lÃ¥t fast han satte sitt namn pÃ¥ originalsingeln som gavs ut i mars 1957. Det kom snart fram att Muddy hade hört lÃ¥ten spelas av förbandet Ann Cole with The Suburbans and Orchestra pÃ¥ hans turné, en lÃ¥t som ursprungligen skrevs av Preston Foster. Förbandet gav ocksÃ¥ ut lÃ¥ten, med titeln "Got my mo-jo working (but it just won't work on you)", pÃ¥ en singel som släpptes samma mÃ¥nad som Muddy Waters version.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.