Blogginlägg från 2013-09-07

Luftig pop blåste bort utomhus

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 7/9 2013.

THE BANDETTES
Clarion Hotel/Live At Heart
5 september

Nya pigga popbandet The Bandettes, fyra unga tjejer med både energi och fina melodier i bagaget, kom lite sent till Örebro för utomhusspelningen på Våghustorget på eftermiddagen. Men till kvällskonserten på Clarion var de taggade och förberedda.
   Bandnamnet skvallrar i min värld om snabb ettrig poppunk med elektrisk energi men är i verkligheten pÃ¥ skiva nästan det musikaliskt motsatta. Deras nyligen släppta debutalbum "Take me home" är en omväxlande och oväntat vuxen platta frÃ¥n fyra intensiva och entusiastiska tjejer. Skivan är akustiskt dominerad, har en lätt brist pÃ¥ förklarligt självförtroende, och är i snällaste laget för att orsaka en mediastorm. Däremot finns där en hitlÃ¥t, "The beard song", som kan bli deras inträdesbiljett till den etablerade världen.
   För att släcka den värsta nyfikenheten var jag tvungen att uppleva bandet live utomhus men även där vägde deras näpna framtoning en aning lätt. Varje liten vindpust höll pÃ¥ att blÃ¥sa de vackra stämmorna av scenen.
   Förväntningarna befann sig inför kvällsspelningen, inför en respektabel skara människor i publiken, pÃ¥ en ganska mÃ¥ttfull nivÃ¥. Och det är väl bland de förutsättningarna bandet har en poäng med sitt stundtals blygsamma sound. Inomhus pÃ¥ en riktig scen nÃ¥dde bandets countrypop, där luftig lättsam pop mötte countryfierade arrangemang, fram till hotellfoajéns publik.
   Däremot behöver nog deras scenvana struktureras upp lite, där lÃ¥nga mellansnack drog ned tempot och gjorde konserten musikaliskt kortare med tanke pÃ¥ den begränsade tiden pÃ¥ scen. Sedan kändes maskeraden pÃ¥ slutet under bandets mest kända lÃ¥t "The beard song", när de tog pÃ¥ sig lösskägg, som ett studentskämt och inget som hör hemma i en seriös popkarriär.

/ HÃ¥kan

Genuint engelskt - men monotont

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 7/9 2013.

THE MIGHTY STEF
Stora Örebro/Live At Heart
5 september 2013

Det irländska poprockbandet The Mighty Stef har tack vare Live At Heart, där de uppträtt ett flertal gånger tidigare, skaffat sig en stor publik i Örebro. Som följt bandet under de senaste årens utveckling från folkmusikinfluerad rock till ganska stabil, låtstark och ofta energisk poprock.
   Förseningar gjorde att Mighty Stef-konserten inte drog igÃ¥ng förrän en kvart över midnatt med riktigt energistinn och gitarrdominerad rockmusik. Bredvid Stefan Murphy, Mr Mighty Stef själv, stod gitarristen Dan Fitzpatrick och pumpade pÃ¥ med klassiska gitarrackord. Och basisten Gary Lonergan var som vanligt sitt livliga jag.
   FrÃ¥n inledningslÃ¥ten "I love the underground" och 45 minuter/Ã¥tta lÃ¥tar framÃ¥t höll Murphy och bandet flaggan högt med ett maffigt och volymstarkt gitarrljud som trots ett diskutabelt orent ljud aldrig passerade gränsen till det otillÃ¥tna. Med en repertoar som innehöll en majoritet av kända lÃ¥tar frÃ¥n bandet.
   TvÃ¥ gitarrer, bas och trummor och inga keyboards, som brukar ingÃ¥ i sättningen, gav sammantaget ett rockigare men ocksÃ¥ mindre varierat sound som, tyckte jag, pÃ¥verkade den fläckfria helheten nÃ¥got. Det kan ha varit den sena timmen eller en viss trötthet efter sex timmar av nästan oavbruten livemusik i öronen men jag tyckte mig dÃ¥, framÃ¥t ett pÃ¥ natten, upptäcka en liten släng av monotoni i The Mighty Stefs musik. Och just i de sekvenserna tenderade lÃ¥tarna bli lite längre än nödvändigt.
   Annars är det alltid en ynnest att fÃ¥ uppleva en genuin engelsk accent och ett mer än ansprÃ¥kslöst brittiskt manér pÃ¥ scen. Stefan Murphy har ett mänskligt förhÃ¥llande till sin publik och borde vara ett föredöme i hela rockbranschen.

/ HÃ¥kan

Live At Heart: tredje kvällen

Foto: Carina ÖsterlingTullamore Brothers i trädgården på Skolgatan tidig fredagskväll. Från vänster Thomas Gustafsson, Simon Nyberg, Kajsa Zetterlund, Olle Unenge och Mats Lindström.

På Live At Hearts tredje dag släppte jag just dagsaktiviteterna åt sitt öde och koncentrerade mig på kvällskonserterna. Som den här gången inleddes med en spontan trädgårdsspelning, visserligen utanför det officiella Live At Heart-programmet, på Skolgatan i Örebro. Där i den gröna miljön uppträdde Black River String Band och Tullamore Brothers precis som de skulle göra några timmar senare på Stora Hotellet. Två band som tillhör två grenar på samma musikaliska träd men som så naturligt har ett släktskap och låter i mina öron mycket bra.
   SÃ¥ mycket mer frÃ¥n fredagskvällens händelser blir de inte just nu. Jag lovar att Ã¥terkomma och berätta om nya fina konsertupplevelser, ett absurt privat möte med en artist jag hade sett tidigare i veckan, överlämnandet av en ny skiva med Richard Lindgren, ytterligare grannlÃ¥t med herrar Olofsson och Landh och folkmusik i en stor festlokal. Och mycket mer.   
   Jag mÃ¥ste ju leva ocksÃ¥ och tänker ta den ljusa delen av lördagen i akt och befinna mig utomhus i de centrala delarna av Örebro. Livet kan ju inte bara bestÃ¥ av äta, sova och gÃ¥ pÃ¥ konsert...
   PÃ¥ Ã¥terseende och snart publiceras här ocksÃ¥ recensionerna av The Bandettes och The Mighty Stef som just nu gÃ¥r att läsa i Nerikes Allehandas papperstidning.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.