Blogginlägg

Luftig pop blåste bort utomhus

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 7/9 2013.

THE BANDETTES
Clarion Hotel/Live At Heart
5 september

Nya pigga popbandet The Bandettes, fyra unga tjejer med både energi och fina melodier i bagaget, kom lite sent till Örebro för utomhusspelningen på Våghustorget på eftermiddagen. Men till kvällskonserten på Clarion var de taggade och förberedda.
   Bandnamnet skvallrar i min värld om snabb ettrig poppunk med elektrisk energi men är i verkligheten på skiva nästan det musikaliskt motsatta. Deras nyligen släppta debutalbum "Take me home" är en omväxlande och oväntat vuxen platta från fyra intensiva och entusiastiska tjejer. Skivan är akustiskt dominerad, har en lätt brist på förklarligt självförtroende, och är i snällaste laget för att orsaka en mediastorm. Däremot finns där en hitlåt, "The beard song", som kan bli deras inträdesbiljett till den etablerade världen.
   För att släcka den värsta nyfikenheten var jag tvungen att uppleva bandet live utomhus men även där vägde deras näpna framtoning en aning lätt. Varje liten vindpust höll på att blåsa de vackra stämmorna av scenen.
   Förväntningarna befann sig inför kvällsspelningen, inför en respektabel skara människor i publiken, på en ganska måttfull nivå. Och det är väl bland de förutsättningarna bandet har en poäng med sitt stundtals blygsamma sound. Inomhus på en riktig scen nådde bandets countrypop, där luftig lättsam pop mötte countryfierade arrangemang, fram till hotellfoajéns publik.
   Däremot behöver nog deras scenvana struktureras upp lite, där långa mellansnack drog ned tempot och gjorde konserten musikaliskt kortare med tanke på den begränsade tiden på scen. Sedan kändes maskeraden på slutet under bandets mest kända låt "The beard song", när de tog på sig lösskägg, som ett studentskämt och inget som hör hemma i en seriös popkarriär.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.